Recent work: A guide to the Catskills

Recent work: Oljepriset

Recent work: Barbro Ehnbom

Att gilla läget

Idag fotade jag en businessman i Midtown. Det var förutbestämt att jag skulle få 15 minuter för att ta bilderna. Efter en minut säger han: "You have 2 more minutes, then I have to go." Då gäller det att gilla läget, som så många gånger förut.

Konstigt hur det funkar

Jobbar mycket, bloggar lite. Jobbar lite, bloggar mycket. Konstigt hur det funkar.

Tidskrävande

Jag är nyss hemkommen från Nashville. Därifrån levererade jag både stillbilder och video. Stillbilderna var en baggis jämfört med det rörliga jag gjorde. Jag skulle nämligen leverera 4 olika färdigredigerade inslag, om samma grej. Det är en ganska saftig utmaning kan jag meddela. Kl 3 på morgonen var jag färdig. Då hade jag redigerat 6 timmar i sträck. Utmattad men nöjd.

Video eller stillbild

Filmade för SVT i helgen med min 5D MkIII. Något som jag såg hända återkommande var att folk ställde sig och poserade framför kameran som om jag tog stillbilder. Det är väl sådant man får ta när man filmar med en systemkamera..

Recent work: Wladimir Klitschko vs Bryant Jennings

Årets Bild Magasin - min senaste krönika

Mannen bredvid mig var orakad. Något som stod i skarp kontrast till miljön där vi vistades. Det var Netflix-premiär och vi stod vid röda mattan på ett trendigt hotell i Tribeca, New York. Jag var där på uppdrag för en norsk bildbyrå som ville ha bilder på de mestadels norska kändisar som var på plats. Orakade Steve, också fotograf, var där med förhoppningen att få en bild på Bruce Springsteen, som kanske skulle dyka upp. Det var bilden som skulle betala hans lön den kvällen.

Där stod vi i tysthet och tittade på den röda mattan. Steve harklade sig plötsligt:

- It’s tough, man.

Förvånad över hans öppenhet spände jag öronen. Han sänkte axlarna en smula samtidigt som han lät en ljudlig suck segla ut i lokalen. Hans trötta ögon var fortsatt fokuserade på den tomma mattan.

-Vi är många fotografer som får komma till de stora eventen och ta bilder. Det kan tyckas som att filmbolagen gör oss en tjänst, men så är det inte. Vi blir inbjudna för att fylla en yta, för att få filmen att verka populär. En röd matta omringad av skrikande fotografer som lyser upp lokalen med sina blixtar, det ger extra glans till en premiär.

Han tystnade. Jag kände instinktivt att jag borde fråga något. Innan jag hann tänka färdigt tanken så fortsatte han:

-Det finns inga pengar i kändisfotografering längre. Senast någon bild inbringade stora pengar var när Kim Kardashian gifte sig. Den första gången! Nu är det Instagram som gäller. Tillgängligt för alla.

Vi nickade samstämmigt.

- Så hur överlever ni då, frågade jag lite för snabbt samtidigt som jag nyfiket väntade på svaret på min framfusiga fråga.

För första gången under samtalets gång vände han sig mot mig.

- Vi håller oss kvar. Vi kan inget annat.

Den första kändisen äntrade röda mattan. Samtalet var över. Våra blixtar smattrade mot den reklamfyllda bakgrunden. Kritvita leenden blixtrade tillbaka. Bruce Springsteen dök aldrig upp. Steve svor för sig själv innan han lämnade lokalen. Att lägga ned sin själ i fotografering fick på något sätt en helt annan innebörd den kvällen.

Ankdamm

Tänk att man kan ha 115 gemensamma kompisar på Facebook, med en person som man inte känner, eller aldrig har träffat. Så är det att jobba i mediabranschen.

Beach Girls

Lars Tunbjörk

Otroligt trist att höra om fotografen Lars Tunbjörks bortgång. Jag träffade honom för tre år sedan på nomineringsvalet i Iowa då han fotograferade åt TIME. En försynt man med en synnerligen unik förmåga att få fram det fula i vardagen. Bilder som etsat sig fast. Bilder som består. Lars Tunbjörk, fotografen som vågade gå sin egen väg, är djupt saknad.

Recent work: Norska Oljefondet köper skyskrapor

Påsk i New Orleans

Recent work: Teju Cole, author

Bra ordval

"This ain't my first rodeo". Jag har har alltid gillat det uttrycket. Som du kanske vet så betyder det: "att ha gjort något förut". Idag hörde jag det uttrycket från en äldre man, i en liten stad i Texas. Snacka om rätt uttryck på rätt plats.

Southern hospitality

Är i en liten stad i Texas och jobbar. Allt går lite saktare, folk är lite trevligare. Kan vara bra att få lite distans från New York ibland.

När du ska ta närvarobyline och...

...det blåser. Då får man ta till det gamla beprövade tricket att spegla sig i linsen, för att få ordning på håret. Det kan se ut ungefär såhär. Martin Gelin, Dagens Nyheters stringer, tog bilden utanför "House of Sweden" i Washington DC. Med ett väldigt kvickt finger får man medge.

Dubbelt upp

Var ute på ett uppdrag och fotograferade lite på nattkvisten här i New York. Fotade stillbild med ena kameran och video med andra kameran. Samtidigt. Nästan som att kunna skjuta med bägge fötterna i fotboll.

Gudinna håller sig i bakgrunden

Explosion i East Village

I East Village, tolv kvarter ifrån där jag bor, exploderade idag en byggnad, och kraftig brand utbröt. Orsaken tros ha varit en gasläcka. Otäckt. Samma sak hände för ungefär ett år sedan i Harlem. Kanske dags att börja fundera på hur dylika olyckor kan undvikas?

Recent work: Mats "The Hobbit" Zuccarello

Det gäller att komma ihåg

Så här ser min senaste kom ihåg-lista ut: "Äpple, luvjacka, klämmor." Bra! Nu ska jag bara komma ihåg varför jag ska komma ihåg detta...

Video blir stillbild

Häromdagen var jag utskickad på uppdrag för att göra ett videoinslag från Henrik Lundqvists presskonferens, där han berättade att var är tillbaka ifrån sin långtidsskada. När nätet ville ha en stillbild också, så tog jag en stillbild från videofilen. Något som numera går att göra med väldigt bra tekniskt resultat (nedan).

Det fick mig att börja fundera på när de som jobbar för dagspress, enbart kommer videofilma ute på uppdrag. Jag minns att det var mycket snack om det för cirka 10 år sedan, och sedan blev det tyst. Nu undrar man, är det en tidsfråga innan vi är där?

Rutigt värre

Jag kom just tillbaka från en konsert i Williamsburg, Brooklyn. Senast jag såg så många rutiga skjortor på ett ställe var 1992 på ett skogshuggarkonvent.

Saknar snirklande skrivstil

När jag var liten var det alltid kul att gå ut till brevlådan och kolla posten. Lite förväntansfullt tittade man om man fått något brev. Ungefär samma känsla är det nuförtiden när man sträcker sig efter iPhonen på morgonen och ska kolla e-posten. Och Facebook. Och Instagram. Och Twitter. Och fan och hans moster. OK, jag erkänner, jag saknar att få det där lilla handskrivna brevet ibland.

Falling flat for Flatiron Building

Recent work: Kuba

För några veckor sedan var jag i Kuba tillsammans med reportern Erik Bergin för Svenska Dagbladets räkning. Resultatet kunde man se i lördagens papperstidning. Ett reportage över 7 sidor. Om du vill se hur det såg ut på nätet, så klickar du här.

En nyhetsreporter på ABC

Jag pratade med en nyhetsreporter på TV-kanalen ABC idag. Hennes motto ute på fältet om huruvida man bör filma eller ej: "It is better to ask for forgiveness afterwards instead of getting denied when asking right away". Hmm. Jo. Kanske.

Stressigt

Ni vet hur man kan känna sig stressad ibland för att det är mycket man ska hinna med att göra. Det lustiga är att jag fortfarande känner mig stressad samtidigt som jag betar av det som stressar mig. Känns onödigt.

Spontanselfie

Vet du vad det är som får mig mest full i skratt just nu? Jo, spontanselfies. Ni vet när det framstår som att fotoobjektet inte är medveten om att bilden tas, trots att det personen på bilden som trycker av. Fniss.

Recent work: Brolle

Om du vill se ett videoinslag med Brolle, som jag gjorde för Expressen häromdagen, så klickar du här.

Recent work: Olof Skoog

För några veckor sedan gjorde jag en presentationsvideo för svenska FN-delegationen i New York. Resultatet ser du här, ett inslag på nye FN-ambassadören Olof Skoog.

Gilden gillar

Jag skrev nyligen om fotografen Bruce Gilden på min blogg. Sedan dess har jag sett fotografen Jonathan Auchs bilder, och jag måste säga att han är mer än lovligt inspirerad av Gilden. Ironin i det hela? Bruce Gilden tycker det är de bästa bilder han sett! Se mer här.

Dåligt rykte

Vädret var ganska miserabelt igår, det snöade mycket. Inte för att jag har något problem med det, men hela staden liksom stannar upp. Dessutom är det väldigt svårt att få tag i taxi då. När jag skulle åka på jobb igår med en massa fotoutrustning, så var jag till slut tvungen att ta en så kallad friåkare. För att inte bli lurad är det viktigt att komma överens om priset innan man åker. Vi enades om 15 dollar. När vi var framme sa han 20 dollar. Ingen tvekan om varför friåkare har dåligt rykte ändå.

Ont om tid

Idag fotade jag ett cover för ett magasin. Tiden var knapp och fotoobjektet hade varit tydlig med att jag endast hade 40 minuter. Inkluderat i den tiden var att rigga upp bakgrund, två blixtar och en reflexskärm. Det tog 20 minuter. Fotograferingen tog 10 minuter. Och nedmonteringen 10 minuter. Den fokusen man har under den tiden är ganska... intensiv. Och det är väl därför det funkar.

Sova bör man men inte lika länge

I slutet av 90-talet när jag precis flyttat till New York, var det inte så jättevanligt med email. Då ringde man till Sverige istället. Jag minns hur jobbigt det var att gå upp klockan 9.30 morgonen (15.30 svensk tid), för att få tag i folk innan de gick hem från jobbet. På den tiden gillade jag att sova på morgonen nämligen. Nu med, men det går liksom inte att slarva bort tiden så längre.

Man tror inte sina ögon

Nu kan man inte lita på vad man ser med sina egna ögon längre. Du tror att du tittar på en vanlig bild, men i själva verket är det något helt annat. Klicka här så förstår du vad jag menar.

Vad som tar mest plats på min dator

Nuförtiden känns det som jag får tömma min dator mest hela tiden. Min hårdisk på datorn är på 750Gb och tillgängligt utrymme ligger stadigt under 80Gb. Vad är det då som tar så mycket plats? Jag gogglade och fann ett program som heter "Disk Inventory X". Precis vad som behövdes. Där kan jag exakt se vad det är som tar plats. Boven i dramat? Final Cut Pro X. I programmet hade jag filer som upptog 275Gb! Ofattbart mycket. Nu är datorn i fin form igen.

Inte vilken dag som helst

Idag är det exakt 18 år sedan jag flyttade till New York. Betyder det att jag är myndig nu då?

Kul jobb

Jag antar att man får räkna med att skratta på jobbet om man jobbar som fotograf här.

Bilder från Kuba

För ett tag sedan var jag på Kuba och plåtade. Bilder kommer dyka upp här på bloggen allt eftersom det publiceras. Till Kuba reste jag lätt. En ryggsäck. That's it. Fotoutrustning: Canon 5D MkIII och ett 24-70/2.8. Inga extra objektiv att bära på. Ingen extra teknik att tänka på. Att fotografera på det sättet: Fantastiskt.

Ljudlöst

Försov mig på grund av min iphone häromdagen. En bugg i den senaste uppdateringen gjorde att alarmet funkade, men utan ljud. Ni förstår ju hur användbart det är. När jag vaknade för sent där på morgonen, var jag ingen glad iphone-ägare kan meddelas.

Bruce Gilden nu i färg

Jag har alltid gillat Bruce Gildens bilder. Mest för att han är så modig när han tar bilderna. Han bryr sig nämligen inte ett skit om hur folk på gatan reagerar, när han trycker upp kamera med blixt i deras ansikte. Han är känd för sina svartvita bilder, men har nu börjat fotografera i färg. Bilderna är precis lika bra, om inte bättre. Klicka här så får du se.

Vilken kamera ska jag köpa

När du är som mest stressad och ska ut på fotouppdrag, du slänger dig in i en yellow cab och... det enda chauffören vill prata om är vilken kamera jag tycker han ska köpa. Händer förvånansvärt ofta. Mitt stående färdiga svar: Canon Rebel.

Skillnad på park och park

Nu när det är snöigt på Manhattan infinner sig en viss snedfördelning: Lekplatsen stängs medans hundparken hålls öppen. Förstår inte logiken där. 

Fel på tangenbrde

Vssa tangener på mn mac krånglar. Måse skckas på lagnng. Precs sm jag behövde det.

Recent work: New York Fashion Week

Bildtexter

Att bildtexterna man skriver till sina bilder, innan man skickar dessa till uppdragsgivaren, ibland finner vägen ända in i tidningen. Visst finns det en viss tillfredställelse där?

Dollarns värde påverkar inkomsten

Det är många av mina svenska journalistkollegor i New York som får se sin månadslön minska med så mycket som 1/3 i dessa tider. Varför? Deras lön betalas i kronor och dollarn ligger väldigt högt nu. Min taxa har alltid legat i dollar. Det beslutet tog jag när jag flyttade hit för 18 år sedan, efter tips från en vänlig själ.

Med facit i hand så har det beslutet varit grundstommen i min inkomst under åren. Enda gången då det påverkade mig mer än brukligt var häromdagen, då en uppdragsgivare råkade betala dollarsumman som om den var i kronor. Det blir inte mycket pengar det. Förhoppningsvis inget återkommande problem.

Så blir du en bättre frilansare

Vill du ha lite tips på hur du kan bli en bättre frilansare? Här finner du en lista med 8 punkter. Läs och fundera.

Manipulerade bilder i fototävlingar

20% av bilderna som var med i slutrundan i World Press Photo blev alltså diskvalificerade efter att juryn analyserat råfilerna. 20%! I de andra fototävlingarna där ute för fotojournalister, där den kontrollen inte existerar, skulle resultatet bli det samma? Då skulle man i teorin kunna finna lika stor andel manipulerade bilder i exempelvis Årets Bild. Ett tankeexperiment som gnager lite.

A busy block in Hells kitchen

Bannor från Fujifilm

Fick bannor från Fujifilm när jag skickade in min x100s på lagning. Ni som följer min blogg kanske minns att jag tejpade den så att den inte skulle skulle dra blickarna till sig. Enligt Fujifilm förstör det kameran och gör att reglagen kletar ihop sig. Där fick jag så jag teg. Här är en bild på hur den såg ut förut. Numera har jag ingen tejp på den..

Leatherman

Många fotografer var vi som hade Leatherman-verktyg, för ca 10-15 år sedan. Kanske minns ni dessa? Ett multiverktyg med tång, skruvmejsel, sax osv. Bra till det mesta. Sedan blev det liksom svårt att ta med sig. Speciellt när man flög. Man fick inte ta med den genom säkerhetskontrollen. Nu finns det en lösning på detta. Väldigt smart om du frågar mig. Kolla här.

Workshop i New York

Hade en workshop på Svensk-Amerikanska Handelskammaren när jag återvände tillbaka till New York. Jag lärde mig en massa på att lära ut.

Bortkopplad

Kom just tillbaka från en fyra dagars jobbresa utanför USA. Det var dåligt med uppkoppling där kan man lugnt säga. Bloggandet återupptas härmed.

Dropbox bättre än Sprend

Dropbox är mycket bättre än Sprend. Snabbare och driftsäkrare. En tanke så här på fredageftermiddagen.

Det händer inte

När jag skulle flyga inrikes häromsistens, låg mitt pass kvar hemma på skrivbordet. Mest för att tanken först var, att ta tåget. 

Tåg utan pass är lätt. Att flyga utan pass är däremot inte det enklaste. Då får man något som kallas en "pat down" med gummihandskar, i säkerhetskontrollen. Kroppsvisitering. 

Det där passet kommer alltid att vara med hädanefter. 

Ingen snöskottning

Av snöstormen "Juno" bidde det inget. Som en fin vinterdag i Sverige ungefär. Det var ju skönt. Mindre skönt var att jag vaknade med mild ryggskott i morse. Jag tror det var blotta tanken på att jag skulle behöva börja dagen med att skotta, som gjorde att smärtan i ryggen satte in. Hoppas att vakna med smärtfri rygg imorrn när snön är borta.

Nu blir det kallt

Å där blev mitt flyg inställt. Jag skulle flyga nu på kvällskvisten men en snöstorm kom emellan. Så nu får man vänta in stormen som New Yorks Borgmästare kallar för "en historisk storm". Den värsta New York skådat med andra ord. Jag fryser redan.

Min erfarenhet säger mig..

Ett av de första jobben jag gjorde när jag flyttade till New York i slutet av 90-talet, var att fotografera en känd modell som hade gett ut en bok. Tillsammans med en journalist träffade jag henne på ett lyxigt hotell i Midtown. Vi hade 30 minuter med modellen. Formeln jag jobbar efter nuförtiden är att journalisten får 70% av tiden och jag 30%. I detta fallet gjordes ingen sådan överenskommelse. Det slutade med att vi gick ut från hotellet för att ta bilder, när det återstod 4 minuter. Väl framme vid fotoplatsen återstod 2 1/2 minut. Jag fotograferade för glatta livet. På sin höjd blev bilderna okej.

En vecka efter att jag levererat bilderna hörde journalisten av sig: "Du har inte mer bilder?" Vad är då moralen med denna story? Jo, det är du som skapar dina egna förutsättningar: Var förberedd och var tydlig med dina behov. När du gjort detta några gånger så skapas ryggraden i ditt fotograferande: Erfarenheten.

New York - som en film

När jag kom hem från Washington DC i en taxi från flygplatsen, så trodde jag något allvarligt hade hänt vid våran byggnad. Två meter utanför ingången stod nämligen ett högljutt gäng på 20 personer med kameror och starka videolampor. Så fort jag klev ur taxin blev jag ombedd att skynda mig ut. Jag fick i princip tränga mig igenom gruppen av människor för att kunna ta mig in i byggnaden. Först då förstod jag vad det var. En filminspelning. Rapparen 50 Cent producerar en serie för Starz som heter "Power" och en scen spelades in utanför vår byggnad. När jag tidigare klev ur taxin hamnade jag i bild. Det var därför dom var högljudda.. Som jag alltid sagt, att vara i New York är som att hamna mitt i en film.

Gammelmedia

Satt och läste ett magasin och såg en kul detalj i en bild jag ville kolla närmare på. Så vips fram med pekfingret för att dubbelknacka på papperet. Kan tilläggas att inzoomningen inte funkade.

Ett högt pris för tystnad

I New York är det dyrt att bo bra. Vissa har ju dessa pengar, exempelvis skådespelaren Kiefer Sutherland. Fast det slår mig varje dag när jag passerar hans byggnad, då jag tar äldsta dottern till skolan, att det måste vara väldigt mycket oväsen där han bor. Han bor nämligen ovanför ett dagis och bredvid en brandstation. Å andra sidan kan man ju inte vara den ljudkänsliga typen när man bor på Manhattan.

Ett gott skratt

A video posted by Pontus Hook (@lookforhook) on Jan 19, 2015 at 5:36pm PST

Nyligen gjorde jag ett jobb för TV-kanalen Viasat. Inslaget handlade om den unge New York Rangers-spelaren Jesper Fast. I detta korta klippet får målvakten Henrik Lundqvist en fråga om Jespers blyghet utanför isen. Något som roar Lundqvist.

Den känslan

Ni vet när man har har en teknisk pryl som strular så där lite varje dag. I detta fallet min Apple TV. Inte mycket strul, bara lite. Fast efter ett tag blir det liksom för mycket. Man måste då bara göra allt som står i ens makt för att få ordning på den. Man lyckas. Den känslan.

In i dimman

En populär foto-app

Det finns en typ av foto-app som vunnit mark det senaste. Appen bearbetar porträttfoton genom att sätta oskärpa på rynkor och att ge ansiktet en onaturlig lyster. Jag ser ofta denna effekt på Facebook. Är det bara vi fotografer som ser att det ser konstigt ut? Eller ser gemene man detta också, men väljer att ignorera det? På något sätt funkar uttrycket "Skönheten sitter i betraktarens öga" fortfarande!

Recent work: No pants subway ride

I helgen åktes det tunnelbana utan byxor. Inte jag alltså, men tusentals andra gjorde det. Det var årets upplaga av "No Pants Subway Ride" För Aftonbladet TV var jag där och gjorde ett inslag. Du hittar det här.

Gammalt och nytt i samma bild

Jag gillar att se gamla bilder från New York. Går det att kombinera med nya bilder, desto bättre. Fotografen Marc A. Hermann har gjort detta med historiska brottsplatser, med bilder så långt bak som från 20-talet. Klicka här och förundras.

I love New York

Bredvid mig i tunnelbanevagnen sitter en medelålders man med hörlurar. Antingen är det väldigt billiga hörlurar eller så har han musiken på extremt hög volym, för jag kan med lätthet höra vilken sång det är. "New York, New York" med Frank Sinatra. Jag kommer på mig själv att sjunga med.

Det slår mig att jag faktiskt skulle kunna ställa mig upp och sjunga för full hals: "If I can make it there, I'll make it anywhere, It's up to you, New York, New York!". Ingen och jag menar ingen, skulle tycka det var något konstigt med det.

Jag väljer att avstå och nöjer mig med vetskapen att det är accepterat att vara annorlunda, i staden där jag har mitt hem. Vi respekterar varandra. Vi lever med varandra. Och för det New York, tackar jag dig.

Vanliga människor-Hollywood budget

Kolla in bilderna här. En kul idé, som man nästan önskar man kom på själv.

Je Suis Charlie

Ett farväl till yrket pressfotograf

Här nedan kan du läsa min senaste krönika som publiceras i Årets Bild Magasin:

Stressnivån var på topp. Inne på en becksvart hotelltoalett på Gramercy Park Hotel i New York stod jag och framkallade filmerna jag just tagit ur kameran. 72 exponeringar av gruppen Kents USA-premiär på Irving Plaza. En svettdroppe föll ner i framkallningsvätskan. I huvudet räknade jag ner sekunderna innan jag kunde fixa, skölja och torka filmen. Därefter räknade jag efter hur många minuter jag behövde för att hinna få hem bilden före deadline. Klockan var 2.45 svensk tid. Jag hade 15 minuter på mig. Tick, tack, tick tack. Det skulle gå. Det måste gå.

Det blev en sida i tidningen. En breddbild av Kents sångare Jocke Berg där han badade i rött ljus på en sliten, liten scen. Det såg bra ut. På toaletten där jag framkallade filmen, såg det mindre bra ut dagen efter. Väggen var prickig av torkade kemikalier. Oviktigt tänkte jag. Jag fick ju hem bilden!

Branschen har som bekant förändrats. Borta är mörka rum och framkallningstid. Nu hinner händelsen knapp äga rum innan det ska skickas på nolltid. Det finns mängder av kanaler för publicering; Facebook, Youtube, Twitter, Tumblr, Flickr och Instagram, för att bara nämna några. Nu är alla fotografer. Nu kan alla skriva. Det finns så oändligt mycket med information, bilder och nyheter på nätet. En ny generation växer upp som har för vana att ta del av detta. Gratis.

Vad som står klart är att väldigt få är beredda att betala för en papperstidning som har gamla nyheter, redan när den lämnar tryckeriet. Istället jagas det klick. Baserat på klicken kan sedan mediaföretagen ta betalt för reklamen som ramar in nyheterna på internet. En reklam som känns mer och mer påtvingad. För hur ska tidningsbranschen annars överleva?

Jo, det finns ju ett till sätt. Att dra ner på arbetsstyrkan för att minska utgifterna. Sparka bildredaktörer och fotografer. Radera alla spår av det som var en bildredaktion. Den avdelning som av någon anledning ses som minst viktigt på en tidning. Det är ett problem. Exempelvis försvinner kontrollen på huruvida bilder är manipulerade, helt. Dokumentära bildreportage får en allt mindre roll, då det inte genererar klick på nätet. Läsarbilder tar över och blir en ny norm.

Allt var inte bättre förr. Det var det inte. Att stå och slabba med fotokemikalier på en hotelltoalett, var ändå ganska ovärdigt. I det skedet var det inte ens ett hantverk. Däremot så fanns det en yrkesstolthet i att kalla sig fotograf. Att vara fotograf. Den är borta. Och pressfotograferna med den.

Vem vinner på detta till slut? Jag tror det är videoklippen med skrattande bebisar. Mest klick vinner.

Rustad för 2015

Viss utrustning man har, används inte så mycket. För mig är det GoPro Hero3+ och en slider. Därför ska jag anstränga mig extra för att använda just dessa mer, under 2015. Ni lär ju se om jag håller mitt ord.

Profotoblixtar

Att sätta upp 10 olika profotoblixtar för att få så många olika "looks" på bilderna på så kort tid som möjligt, är något jag aldrig gjort. Sports Illustrated däremot, jobbar så. Lite kuriosa: Deras tanke var att ha 20 blixthuvuden först.. Kolla klippet här.

Lillfinger under mobilen

När jag surfar på mobilen så har jag ofta mitt lillfinger som stöd under mobilen. Efter cirka 10 minuter så har fingret "somnat". Ibland funderar jag på om det är strålningen från mobilen som gör detta med mitt finger.

Flat white

På tisdag släpper Starbucks "Flat White". Vad för typ av dryck det är debatteras. Eftersom jag fick möjligheten att prova redan idag, så kan jag säga att det nog är det godaste dryck Starbucks gjort, som inkluderar espresso och mjölk. Äntligen något som är drickbart från den lilla kaffekedjan!

Gott Nytt År!

Var det ett år som gick, eller ett år jag fick?

Vad jag vet är att framtiden är tillägnad de jag älskar mest.

Bara det är värt en hejdundrande fest!

Gott Nytt År!
(Imorrn kommer det värka i mitt hår..)

Iphonebild till Årets Bild

Ja, så sitter man mer Årets Bilder. I år kommer jag skicka in en iPhonebild bland många andra bilder. Kan det vara så bra för bildjournalistiken? Det undrar faktiskt jag med.

Livets systrar

Det behöver fotografer kunna

Runt Jul ser man vad många fotografer behöver jobba på: Texten på de egengjorda julkorten. Bara en sådan enkel grej som att lägga "drop shadow" på texten lyfter kortet till oanade höjder.

Selfiepinne

Ser på Facebook att många har fått en sefiepinne i julklapp. Är det menat att var en ironisk julklapp eller kommer alla springa omkring med dessa pinnar framöver?

Merry Christmas from a snow free Florida!

Sann kvalitetstid

Just nu spenderar jag en vecka i Florida med familjen, över jul. Sann kvalitetstid. Det är också bra för för att få i gång de kreativa tankarna. Man laddar dessutom upp batterierna. Och där har vi anledningarna till varför man tar semester helt enkelt!

Hopp för ett utdöende yrke

Kanske finns det ett litet hopp för det utdöende yrket pressfotograf ändå. Läs här.

Recent work: Justice for all march in Washington DC

Recent work: Blondinbella

Nyligen gjorde jag ett inslag om den svenske parfymören Pierre Wulff åt Blondinbella. Hon kommer nämligen ut med parfymen Blonde Bouquet i Sverige innan jul. Videoinslaget hittar du här.

Recent work: George W Bush

Recent work: New York Rangers

City of Brotherly Love

Ett videoinslag från röda mattan

I fredags var jag på röda mattan-premiären av den tredje säsongen av Lilyhammer, som går på Netflix. Om du vill se inslaget jag gjorde från denna premiär kan du klicka här.

En intervju i Stern

Nyligen intervjuades jag av tyska Stern om ett projekt jag startade för två år sedan. Läs mer här.

Recent work: Queen Silvia of Sweden

Vart i New York var jag egentligen

På min frisörsalong "Dramatics" har alla påhittade namn. Han som klippte mig kallade sig exempelvis för Brooklyn och hon som tvättade håret på mig, för Soho. När jag efter klippningen gick hem igenom West Village, höll jag på att helt tappa orienteringen.

Recent work: Your Majesty

Spam på Instagram

Jag började följa Victoria Silvstedt på Instagram samtidigt som jag var i Las Vegas och använde hashtaggen #lasvegas en massa. Därefter fick jag mycket spam på mitt konto. Ibland brukar jag fundera på vilken av de två faktorerna det var, som utlöste detta.

Känner du igen dig?

Här finner du 24 punkter som Buzzfeed menar att alla fotografer känner igen sig i. En del punkter är ganska "right on", det kan jag medge.

Osedvanligt trögt

I juni nästa år fyller denna blogg 10 år. Jag hoppas verkligen den finns då. Just nu går det osedvanligt trögt att hålla igång den. Instagram och Facebook har liksom tagit över. Jag kämpar på!