English (Google Translate)

Friday, September 30, 2005

Halvnaken

Det känns som jag är halvnaken. Eller åtminstone att något saknas. Jag blir inte människa förrän jag får tillbaka det som saknas. Alldeles riktigt, min dator är på lagning.

Thursday, September 29, 2005

Hemlös?

I ett gathörn vid 7:e Avenyn satt en hemlös man. Framför sig hade han en matta. På mattan kunde man läsa följande: "Home Sweet Home".

Wednesday, September 28, 2005

Tjock

Katrina och Rita har gjort mig tjock. Det har varit si och så med tillgång till mat när man jobbat i orkanernas spår. Nödprovianten vi hade i bilen bestod av chips, kakor och ölkorv. Dom få gånger ett varmt mål mat fanns att tillgå, så blev det att man åt för mycket. Nu ska jag försöka att komma i form till nästa orkan.

Monday, September 26, 2005

J.R. Ewing

Efter min hemkomst från Texas har jag pratat i telefon med nära och kära i Sverige. Det slog mig att när jag pratar med mina syskon eller min pappa, så har vi typ tre olika farvälfraser som vi bollar fram och tillbaka innan vi lägger på luren. Det tar ett tag att säga "hej då" om man säger så. Om det är uppfostran eller ren hövlighet har jag ingen aning om.

När jag pratar med vänner som inte är så insatta i familjen Hööks telefontradition, händer det att jag hör ett klick i luren efter endast två farvälfraser. Känns lite udda. Än värre är det med amerikaner. Dom gör som J.R. i Dallas. Dom lägger bara på. Om dom sen står och spänner käkmusklerna och ser lidande ut, som allas vår J.R. Ewing, kan jag tyvärr inte svara på.

Sunday, September 25, 2005

Port Arthur

Knappt 2 timmar öster om Houston ligger Port Arthur som fick en rejäl känga av orkanen Rita. Många hus hade formligen blåst omkull av dom starka vindarna, staden drabbades också av översvämmningar.

När vi besökte Port Arthur var det forfarande blåsigt med piskande regn. Vi träffade räddningmännen Coart Higgins och Daniel May som använde sin gummibåt för att plocka upp folk som inte kunde ta sig från sina hem på grund av vattenmassorna.

Viktigast av allt. Inga dödsfall i Port Arthur.

Saturday, September 24, 2005

Houston skonat

I morse tog jag en härlig dusch, kollade lite e-mail pa datorn och skickade några sms. Vinden utanför hotellet var lite lugnare än den var kvällen innan. Orkanen Rita skonade Houston.

Friday, September 23, 2005

Orkanen Rita

Just nu sitter jag på ett hotell downtown Houston, Texas. Orkanen Rita's centrum förväntas dra förbi öster om Houston i natt. Orkanen är ca 70 mil i diameter och kommer sannolikt lämna stor förödelse i sina spår.

Drygt en miljon människor har evakuerats från Houston, vilket gör att det är minst sagt ödsligt i staden. Inga butiker är öppna, ingen bensin finns att uppbringa i området. Elektricitet, mobilnät och vattenförsörjning antas upphöra att fungera under natten. Nu är det bara att vänta.

Thursday, September 22, 2005

Labyrint

Häromdagen fotade jag NHL-hockey. Det är mer än ett år sedan jag gjorde det senast. I detta fallet var det i arenan Nassau Coliseum ute på Long Island, där NY Islanders spelade hemma mot NY Rangers i en träningsmatch. Islanders vann med 5-1.

Själv förlorade jag. Orienteringen alltså. Man glömmer så lätt. Nu när NHL-strejken är över så får jag på nytt lära mig att hitta i labyrinten av korridorer på dom olika hockeyarenorna. Undrar om det hjälper att vara puckad.

Wednesday, September 21, 2005

Varje dag

Upplysningsvis kan jag säga att min födelsedag är över. Efter mitt senaste blogginlägg har en del trott att varje dag efter den 19:e är min födelsedag. Så är inte fallet, då vore jag riktigt gammal. Tack ändå!

Monday, September 19, 2005

En speciell dag

Är det inte nåt speciellt med den 19:e september så säg. Min faster Birgitta fyller år. Tyvärr kan jag inte avslöja hur mycket, för då är det slut på släktfriden.

Vad jag kan berätta däremot är att min mamma Eva var på födelsdagsfest hos Birgitta för drygt 30 år sedan. Min mamma som då var höggravid gick runt och hälsade på folk. I samma stund som hon skakar hand med en av gästerna går hennes fostervatten. Det blev ilfart till sjukhuset.

Klockan 21.40 den 19:e september 1971 föddes en välskapt flicka. Hennes namn blev Petra. Strax därefter, klockan 21.47 föddes en pojke som var alldeles blå och kom med rumpan före. Pontus fick han heta.

Grattis faster. Grattis syster. Och ett litet grattis till mig förstås.

Sunday, September 18, 2005

Bröllop

En del fotouppdrag jag gör är extremt kul. Andra är mindre kul. Uppdraget jag gjorde i lördags får väl räknas till den senare kategorin, att få bilder av businesskvinnan Cristina Stenbecks bröllop på Mayville Farm i Glen Cove. Speciellt som vi inte var särskilt välkommna.

Det fanns ett stort antal säkerhetsvakter som patrullerade området för att se till att vi inte skulle få några bilder av tillställningen. Dom hade ett unikt sätt att hålla oss borta från den närliggande golfbanan som gav viss insyn till Mayville Farm. En av vakterna tog helt sonika en golfklubba och slog en golfboll i vår riktning. Funderar nu på att lära mig golf så jag kan slå tillbaka om det händer igen.

Friday, September 16, 2005

Ett bordsben

Biffen och jag träffade igår statsminister Göran Persson för en intervju i FN-byggnaden. Under intervjun flyttade jag tillsammans med Görans pressekreterare Camila runt lite möbler i rummet för att få plats att fotografera. Vi sköt undan ett bord som genast blev lite svajigt.

- Ni gör väl inte sönder något, hör jag Göran Persson säga.
- Nejdå, svarar jag leende med ett bordsben i handen.

Tack och lov benade vi ut problemet.

Wednesday, September 14, 2005

FN

Dagen har spenderats i FN-byggnaden. Där är det toppmöte och 180 ledare från hela världen har samlats.

- Can I have a look at your camera, please. Jag tittar upp och Kofi Annan ser på mig med en frågande blick. Under det fototillfälle vi tilldelats med statsminister Göran Persson, generalförsamlingens president Jan Eliasson och FN:s generalsekreterare Kofi Annan, får jag ovanstående fråga. Kofi får kameran och börjar fotografera den svenska presskåren. Samtidigt fotograferar jag honom.

-We are all shooting at each other, but we are all standing, säger Kofi med en konstaterande stämma. Resultatet kan beskådas nedan. Kofi Annan's bild av oss och min bild av Kofi. Another day at the office.

Foto:Kofi Annan

Foto:Pontus Höök

Tuesday, September 13, 2005

Sälunge

Heidi Klum har fått en sälunge.

Monday, September 12, 2005

Cyklist

-Ice Cream! Ice Cream! skrek den skäggige mannen som cyklade förbi oss utanför pizzerian "Two Boots" i West Village. Vi vänder oss snabbt om för att se hur man möjligen kan sälja glass sittandes på en cykel. Någon glass sågs inte till.

När han höjde rösten igen klarnade allt:
-I scream! I scream!

Han skriker att han skriker. Ovärderlig information.

Sunday, September 11, 2005

9/11

"Det har varit några omtumlande dagar. Från ett tak i Greenwich Village stod jag och såg hur Twin Towers brann. Det jag såg framför mig kunde inte hända. Likförbannat hände det."

Ovan ser ni ett utdrag ur emailet jag skickade ut till alla mina vänner efter 9/11. Idag är det 4 år sedan terrorattacken ägde rum. Livet går vidare, men vi glömmer inte.

Thursday, September 08, 2005

Stickan

Året var 1972. Jag var 1 år gammal. Det var då min mormor Nelly träffade sin fästman Stig. Vi kallade honom aldrig för morfar. Istället blev hans smeknamn "Stickan".

Han var en godhjärtad och generös man. "Stickan" hade alltid många roliga historier från åren då han var sjöman. Om än något överdrivna. Skulle tro det var därför vi gillade dom.

Stig fick på äldre dagar lungemfysem. En sjukdom som gör att man har begränsad lungkapacitet. Detta var inget som hindrade honom från att besöka mormor Nelly på ålderdomshemmet flera gånger i veckan. Sin livskamrat.

Mormor kommer inte att få några mer besök av "Stickan".

Stig du är saknad. 1936-2005.

Tuesday, September 06, 2005

Svart vatten

Häromdagen visste jag knappt vad vadarbyxor var för något. Nu vet jag. Om man ska röra sig i det svarta, grumliga och infekterade vattnet som svämmat över New Orleans kändes det som ett måste att ha någon typ av skydd.

Reportern och jag tog följe med Steve när han skulle ta med mat till sin granne Isola Williams. Isola har inte lämnat lägenheten sedan stormen rev genom staden. Hon förstår fortfarande inte vad allt vatten kommer ifrån. Kvar i huset blir hon. Hon vill inte att det ska plundras.

På vägen dit klafsar Steve i vattnet utan något som helst skydd. Däremot tvättar han av benen med både klorin och tvättmedel när han är tillbaka på torr mark i French Quarter där han rår om ett hotell åt en vän.

Det är bra att ha med Steve. Området vi går ses som ett av dom sämre, med våld och droger. Det sker cirka 250 dödskjutningar per år. Som mest var det 8 på en dag. Fast det hade vi inte tid att tänka på. Vi var mer koncentrerade på att ta oss runt djupa hål och öppna brunnslock i vattnet. En rejäl kallsup skulle ju faktiskt kunna vara dödlig.

Saturday, September 03, 2005

New Orleans

Jag har alltid viljat besöka New Orleans, men inte på detta sättet. Tillsammans med journalisten Peter Kadhammar har jag varit inne i centrala New Orleans och sett det förödande resultatet efter stormen Katrina. Vi träffade desperata människor som bönade och bad att vi skulle ta dom därifrån. En del frågade när dom skulle få hjälp. Och inget svar kunde vi ge dom. Vi kunde ge dom en flaska vatten och en klapp på axeln. För vad det nu var värt. Att det låg lik kvar vid en del vägar var absurt. Det kändes som som en krigzon.

Idag har vi följt militärer som går ut med gummibåtar i den översvämmade delen av staden för att hitta folk som fortfarande sitter som fångar i sina hem. Vad som är förvånansvärt är att många av dom som hittas väljer att stanna kvar i sina hus, av rädsla för att deras hus ska plundras.

Nu ska jag få i mig en bit mat och sen sova. Det har varit en lång dag.