English (Google Translate)

Saturday, January 24, 2015

Min erfarenhet säger mig..

Ett av de första jobben jag gjorde när jag flyttade till New York i slutet av 90-talet, var att fotografera en känd modell som hade gett ut en bok. Tillsammans med en journalist träffade jag henne på ett lyxigt hotell i Midtown. Vi hade 30 minuter med modellen. Formeln jag jobbar efter nuförtiden är att journalisten får 70% av tiden och jag 30%. I detta fallet gjordes ingen sådan överenskommelse. Det slutade med att vi gick ut från hotellet för att ta bilder, när det återstod 4 minuter. Väl framme vid fotoplatsen återstod 2 1/2 minut. Jag fotograferade för glatta livet. På sin höjd blev bilderna okej.

En vecka efter att jag levererat bilderna hörde journalisten av sig: "Du har inte mer bilder?" Vad är då moralen med denna story? Jo, det är du som skapar dina egna förutsättningar: Var förberedd och var tydlig med dina behov. När du gjort detta några gånger så skapas ryggraden i ditt fotograferande: Erfarenheten.

Friday, January 23, 2015

New York - som en film

När jag kom hem från Washington DC i en taxi från flygplatsen, så trodde jag något allvarligt hade hänt vid våran byggnad. Två meter utanför ingången stod nämligen ett högljutt gäng på 20 personer med kameror och starka videolampor. Så fort jag klev ur taxin blev jag ombedd att skynda mig ut. Jag fick i princip tränga mig igenom gruppen av människor för att kunna ta mig in i byggnaden. Först då förstod jag vad det var. En filminspelning. Rapparen 50 Cent producerar en serie för Starz som heter "Power" och en scen spelades in utanför vår byggnad. När jag tidigare klev ur taxin hamnade jag i bild. Det var därför dom var högljudda.. Som jag alltid sagt, att vara i New York är som att hamna mitt i en film.

Thursday, January 22, 2015

Gammelmedia

Satt och läste ett magasin och såg en kul detalj i en bild jag ville kolla närmare på. Så vips fram med pekfingret för att dubbelknacka på papperet. Kan tilläggas att inzoomningen inte funkade.

Tuesday, January 20, 2015

Ett högt pris för tystnad

I New York är det dyrt att bo bra. Vissa har ju dessa pengar, exempelvis skådespelaren Kiefer Sutherland. Fast det slår mig varje dag när jag passerar hans byggnad, då jag tar äldsta dottern till skolan, att det måste vara väldigt mycket oväsen där han bor. Han bor nämligen ovanför ett dagis och bredvid en brandstation. Å andra sidan kan man ju inte vara den ljudkänsliga typen när man bor på Manhattan.

Monday, January 19, 2015

Ett gott skratt

A video posted by Pontus Hook (@lookforhook) on


Nyligen gjorde jag ett jobb för TV-kanalen Viasat. Inslaget handlade om den unge New York Rangers-spelaren Jesper Fast. I detta korta klippet får målvakten Henrik Lundqvist en fråga om Jespers blyghet utanför isen. Något som roar Lundqvist.

Saturday, January 17, 2015

Den känslan

Ni vet när man har har en teknisk pryl som strular så där lite varje dag. I detta fallet min Apple TV. Inte mycket strul, bara lite. Fast efter ett tag blir det liksom för mycket. Man måste då bara göra allt som står i ens makt för att få ordning på den. Man lyckas. Den känslan.

Friday, January 16, 2015

In i dimman

Wednesday, January 14, 2015

En populär foto-app

Det finns en typ av foto-app som vunnit mark det senaste. Appen bearbetar porträttfoton genom att sätta oskärpa på rynkor och att ge ansiktet en onaturlig lyster. Jag ser ofta denna effekt på Facebook. Är det bara vi fotografer som ser att det ser konstigt ut? Eller ser gemene man detta också, men väljer att ignorera det? På något sätt funkar uttrycket "Skönheten sitter i betraktarens öga" fortfarande!

Monday, January 12, 2015

Recent work: No pants subway ride

I helgen åktes det tunnelbana utan byxor. Inte jag alltså, men tusentals andra gjorde det. Det var årets upplaga av "No Pants Subway Ride" För Aftonbladet TV var jag där och gjorde ett inslag. Du hittar det här.

Saturday, January 10, 2015

Gammalt och nytt i samma bild

Jag gillar att se gamla bilder från New York. Går det att kombinera med nya bilder, desto bättre. Fotografen Marc A. Hermann har gjort detta med historiska brottsplatser, med bilder så långt bak som från 20-talet. Klicka här och förundras.

Friday, January 09, 2015

I love New York

Bredvid mig i tunnelbanevagnen sitter en medelålders man med hörlurar. Antingen är det väldigt billiga hörlurar eller så har han musiken på extremt hög volym, för jag kan med lätthet höra vilken sång det är. "New York, New York" med Frank Sinatra. Jag kommer på mig själv att sjunga med.

Det slår mig att jag faktiskt skulle kunna ställa mig upp och sjunga för full hals: "If I can make it there, I'll make it anywhere, It's up to you, New York, New York!". Ingen och jag menar ingen, skulle tycka det var något konstigt med det.

Jag väljer att avstå och nöjer mig med vetskapen att det är accepterat att vara annorlunda, i staden där jag har mitt hem. Vi respekterar varandra. Vi lever med varandra. Och för det New York, tackar jag dig.

Thursday, January 08, 2015

Vanliga människor-Hollywood budget

Kolla in bilderna här. En kul idé, som man nästan önskar man kom på själv.

Wednesday, January 07, 2015

Tuesday, January 06, 2015

Ett farväl till yrket pressfotograf

Här nedan kan du läsa min senaste krönika som publiceras i Årets Bild Magasin:

Stressnivån var på topp. Inne på en becksvart hotelltoalett på Gramercy Park Hotel i New York stod jag och framkallade filmerna jag just tagit ur kameran. 72 exponeringar av gruppen Kents USA-premiär på Irving Plaza. En svettdroppe föll ner i framkallningsvätskan. I huvudet räknade jag ner sekunderna innan jag kunde fixa, skölja och torka filmen. Därefter räknade jag efter hur många minuter jag behövde för att hinna få hem bilden före deadline. Klockan var 2.45 svensk tid. Jag hade 15 minuter på mig. Tick, tack, tick tack. Det skulle gå. Det måste gå.

Det blev en sida i tidningen. En breddbild av Kents sångare Jocke Berg där han badade i rött ljus på en sliten, liten scen. Det såg bra ut. På toaletten där jag framkallade filmen, såg det mindre bra ut dagen efter. Väggen var prickig av torkade kemikalier. Oviktigt tänkte jag. Jag fick ju hem bilden!

Branschen har som bekant förändrats. Borta är mörka rum och framkallningstid. Nu hinner händelsen knapp äga rum innan det ska skickas på nolltid. Det finns mängder av kanaler för publicering; Facebook, Youtube, Twitter, Tumblr, Flickr och Instagram, för att bara nämna några. Nu är alla fotografer. Nu kan alla skriva. Det finns så oändligt mycket med information, bilder och nyheter på nätet. En ny generation växer upp som har för vana att ta del av detta. Gratis.

Vad som står klart är att väldigt få är beredda att betala för en papperstidning som har gamla nyheter, redan när den lämnar tryckeriet. Istället jagas det klick. Baserat på klicken kan sedan mediaföretagen ta betalt för reklamen som ramar in nyheterna på internet. En reklam som känns mer och mer påtvingad. För hur ska tidningsbranschen annars överleva?

Jo, det finns ju ett till sätt. Att dra ner på arbetsstyrkan för att minska utgifterna. Sparka bildredaktörer och fotografer. Radera alla spår av det som var en bildredaktion. Den avdelning som av någon anledning ses som minst viktigt på en tidning. Det är ett problem. Exempelvis försvinner kontrollen på huruvida bilder är manipulerade, helt. Dokumentära bildreportage får en allt mindre roll, då det inte genererar klick på nätet. Läsarbilder tar över och blir en ny norm.

Allt var inte bättre förr. Det var det inte. Att stå och slabba med fotokemikalier på en hotelltoalett, var ändå ganska ovärdigt. I det skedet var det inte ens ett hantverk. Däremot så fanns det en yrkesstolthet i att kalla sig fotograf. Att vara fotograf. Den är borta. Och pressfotograferna med den.

Vem vinner på detta till slut? Jag tror det är videoklippen med skrattande bebisar. Mest klick vinner.