Semester i Italien

Frugan och jag kom alldeles nyligen tillbaka från semester i Italien. Främst höll vi oss i Florence med omnejd. Det var så ofattbart vackert överallt att det var överväldigande. Det blir definitivt fler besök där.

Tax så mycket

Får fila lite på svenskan nu när jag är i Sverige, märker jag. Var inne i en butik och skulle säga "Tack" för något. Det blev en blandning mellan "Tack" och "Thanks" istället. Nämligen "Tax". Nästa gång skäller väl jag på någon. 

Soliga fina Sverige

Å där satt man i ett soligt Sverige. Jag känner på mig att första havsdoppet kommer snart! Men först: vila lite i hängmattan. Ni vet det där med jetlag jag pratade om... Ska som vanligt försöka hålla igång bloggen under semestern. Några inlägg i veckan kan ni allt räkna med!

Sen upptäckt

Beef jerky. Har ni provat det? Torkat kött. Ser egentligen rätt äckligt ut, men är i själva verket väldigt gott. Vissa saker upptäcker man sent i livet!

Tiden är ur led

Det är snart en vecka sedan jag kom tillbaka från USA's västkust. Det mest mystiska med detta: Jag är fortfarande jetlagad! Förr om åren var det inte ens ett problem. Jag märkte det inte ens. Men nu. Vaknar exakt 3h senare på morgonen. Fortfarande. Hur ska det gå när jag kommer till Sverige. Jag kommer vara ett vrak..

Manhattanhenge

Idag bevittnade jag en "Manhattanhenge" med mina egna ögon, för första gången, sedan jag flyttade till New York. Troligen är det ett uttryck bara New Yorkers har koll på då det är en så lokal händelse att det bara sker på Manhattan. Det händer två gånger per år. Svårt att förklara vad det är, men du kan läsa mer här. Om jag tog en bild? Nej, jag jobbade. Ironiskt eller hur?

Road trip - The movie

The shortest road movie in the world from Pontus Hook on Vimeo.

Storebror ser mig

Något som är lite udda nu när jag är tillbaka från min road trip är att jag får reklam i mitt Facebook-flöde för saker som finns i de städer jag besökt på vägen. Det börjar fasen spåra ur alltså.

Baksidan av Times Square

Road trip The End

Nu är bilresan genom USA över. Bara sådär. Just nu sitter jag i New York och försöker smälta vad jag varit med om de senaste veckorna. Det tar nog ett tag. Jag hade en ganska yvig idé om att gör en liten film om resan. Får se hur det blir med den saken. Kanske världens kortaste film?

Snart är jag på väg till Sverige för att njuta av den svenska sommaren. Mest av allt ser jag fram emot att träffa min fru och mina två döttrar. Saknaden gör nästan ont. Först några jobb här i New York, sedan mot familj och vänner i Sverige.

Road trip 15

USA:s Nationaldag skojar man inte bort. Amerikanerna älskar sitt land och sin flagga. Vi tog oss ner till fyrverkeriet på Fisherman's Wharf på kvällen. Man kände trycket i bröstet när det smällde i skyn. Väldigt mäktigt.

Dagens höjdpunkt var annars helt otippat en förbannat god burgare på Jasper's. Den hamnar lätt på topp 3 på burgare jag ätit i mitt liv.

Road trip 14

San Francisco är en av de amerikanska städer jag kan tänka mig att bo i om jag inte bodde i New York. Det är bara en väldigt skön vibe i stan. Idag var för övrigt lite av en slappardag. Passade på att träffa lite folk vi kände i San Francisco. Hängde i Dolores Park med vidunderlig utsikt över San Francisco. Därefter var vi på Baker Beach med en fin vy över Golden Gate bron. Imorgon blir det till att besöka Fisherman's Wharf för att se fyrverkerier. Amerikanerna sparar nämligen inte på krutet när det vankas nationaldag.

Road trip 13

Alltså att vakna i en stuga mitt i ingenstans utan uppkoppling utan mobilkontakt är ganska.. behagligt. Man kommer närmare sig själv skulle man kunna säga. Inte ens det faktum att rumsgrannarna hade högljudd sex kvällen innan störde uppvaknandet dagen efter. Vaknade kl 7.30 och låg i 30 minuter och bara tittade ut mot havet. Sträckte mig inte mot datorn, fumlade inte med mobilen. Jag bara var. Big Sur, I owe you.

Under dagen har vi annars bilat (surprise!). Sitter nu på ett hotell i San Francisco. Här stannar vi i tre dagar. Resan börjar närma sig sitt slut. Jag har också kommit närmare min vän Jonah. Sånt som händer när man sitter i en bil tillsammans i drygt två veckor.

Mer bilder kommer. Fast inte idag.

Road trip 12

Highway 1 är otroligt vacker, men kanske visade den sig inte från sin bästa sida idag då det var mulet och grått. Vi hoppas på bättre väder under onsdagen. Vad som passade att göra denna dag var därför att besöka Hearst Castle. Mediamogulen William Rudolph Castle lät bygga detta slott på familjens ägor i början av 1900-talet. Och det sparades inte på krutet. En konstskatt utan dess like finns bevarad i slottet som numera är ett museum. Nedan kanske ni kan få en känsla av hur det såg ut.

För övrigt sitter vi i en stuga i The Big Sur nu. Ett område mellan Los Angeles och San Francisco längs med Highway 1. Dock har vi ingen mobilmottagning eller internet. Så detta får ni läsa när vi har kontakt med omvärlden igen.

Road trip 11

Dagen har ägnats åt att hitta alla turistgrejer man kan tänka sig göra i Los Angeles. Min reskamrat Jonah har nämligen aldrig varit i LA förut. Så i tur och ordning besökte vi idag: Venice Beach, Rodeo Drive, The Grove, Farmers Market, Chinese Theatre och Hollywood skylten. Sist men inte minst så spenderade vi kvällen i Santa Monica. Det är där bilden nedan är tagen. The Santa Monica Pier. Imorrn ska vi ligga på stranden innan vi drar vidare mot San Francisco via highway 1.

Vill du veta vad som händer på vår road trip mer i realtid, så kan du kika in på mitt instagramkonto.

Road trip 9 & 10

Sen senast har vi hunnit med att besöka Grand Canyon, Hoover Dam och Las Vegas. Nu sitter vi i Los Angeles. Vi hade så kul i Vegas att bloggen blev lidande. Ska inte hända igen. Imorgon ska vi bara göra turistgrejer i Los Angeles. Vi börjar med ett besök på Venice Beach.

Road trip 8

Idag anlände vi till Sedona, Arizona. Här har jag varit förut och det har jag Per Bjurman att tacka för. Det är en av de vackraste ställena du kan besöka i USA. Så därför får du en bild på mig framför det vackra. Behövde inte lägga kontrast på den bilden.

Road trip 7

Vid lunchtid lämnade vi Santa Fe, New Mexico för att dra vidare mot Albuquerque. Men inte innan vi hade inmundigat en delikat Chicken Fajita från ett färgglatt gatukök i downtown Santa Fe.

Tråkigt nog höll jag därefter på att trilla rätt in i en turistfälla, när jag skulle köpa en mini-USB kabel till min GoPro, i samma område. Butiken som heter "The Camera Shop" försökte sälja kabeln för 43 dollar. Normalpris ligger på 10-20 dollar. När jag sa att det var på tok för dyrt sa expediten att de istället kunde ladda min GoPro för en avgift på 13 dollar. Jag var så arg att jag knappt kunde andas när jag lämnade butiken.

Väl i bilen till Albuquerque hade jag lugnat ner mig. Vi bestämde oss för att vi skulle åka till ett litet område som heter Old Town. Det visade sig bestå av 30-talet butiker som alla sålde smycken gjorda av indianer. Framförallt var det extremt turistigt.

Dagen skulle dock bli bättre. Vi tog nämligen en linbana upp till Sandia Mountains topp. 3163 km upp närmare bestämt. Väl uppe fanns där en restaurang där vi åt en fin middag och njöt av utsikten.

Imorgon bär det av till Sedona, Arizona. Jag måste därmed vila upp mina ögon, så jag orkar med naturens skönhet under fredagen.

Road trip 6

Måste säga att jag är otroligt imponerad av grottorna i Carlsbad, New Mexico. När man får den där känslan att något är större än livet självt. Då är det bra. Ett minne för livet om du frågar mig.

Nästa givna stopp var Roswell. Känt för en incident 1947, då det tros ha störtat ett UFO på en åker utanför staden. Vi passade på att besöka stadens UFO-museum. Behållningen där var faktiskt de foton som tagits av UFO:n under åren, runt om i världen. Äkta eller inte. Det var oavsett väldigt fascinerande.

På kvällen efter drygt 3 timmars körande anlände vi till Santa Fe. Väldigt mysig stad. På torget dansades det till livemusik och gav en bra inramning till en kalasdag.

Road trip 5

I morse lämnade vi Austin, Texas. Åtta timmar senare har vi nått Carlsbad, New Mexico. En ny stat för mig, den 49:e i ordningen. Här kommer lite bilder som jag hunnit ta i New Mexico. Imorrn ska vi gå i grottor. Det gör man inte varje dag!

Road trip 4

Idag har vi bilat till Austin. På vägen dit passerade vi bara av en tillfällighet Black's Barbecue i Lockhart. Ett ställe som Jonah hade läst skulle vara det bästa i Texas. Självklart tog vi lunchen där. Vi blev inte besvikna. Något som faktiskt gått som en röd tråd under resan, att vi mestadels har haft grymt tur med maten. Bra, extraordinär mat. När jag tänker på det så har det varit detsamma med livemusiken. New Orleans levererade. Bra livemusik är också något det finns gott om i Austin. Den utforskar vi ikväll.

Road trip 3

Just nu är vi i Galveston, Texas. Jag lägger ut bild på det som är behållningen av visiten här. Poolen. För i havet kan man inte bada i då stränderna är täckta med drivor av sjögräs. Dessutom finns det mängder med skrikande måsar. Mängder. Men förutom det så mås det bra.

Road trip 2

Tillsammans med min vän Jonah är jag nu alltså på en road trip som sträcker sig ifrån New Orleans till San Francisco, och pågår i drygt två veckor. Imorgon bär det av till Texas. Häng med!

Road trip 1

Resan börjar i New Orleans. Här finns alla typer av människor. Som denna man som stod i luftfuktig värme och svettades i sin fjäderskrud. Han verkade glad ändå. Det är mer än man kan säga om mannen bredvid.

Kul landning

Har precis landat i New Orleans. En landning som för övrigt var väldigt hård. Den humoristiske flygvärden uttryckte det på följande sätt: "It was not the pilots fault, it was not my fault, it was the asphalt"

Hanging out in Harlem

You can call it a jinx

För inte så längesedan var vi några fotografer som diskuterade bra försäkringar för utrustningen man behöver när man jobbar. Jag sa att det jämnar alltid ut sig. Det händer så sällan något med utrustningen att det inte behövs någon försäkring. Sedan dess har jag tappat mitt 70-200/2.8 i backen (kostnad $450). Dessutom har jag lyckats tappa bort plug-on transmittern till min mikrofon. (kostnad $300). Nästa gång håller jag nog tyst.

Svensk tradition med en twist

Jag ska fira Midsommar i New Orleans. Tänkte ni ville veta det!

En kamera är en kamera är en kamera

Nu är jag nyss hemkommen ifrån Washington DC där jag jobbat i två dagar. Från det jobbet kommer jag i dagarna ha en reportagebild publicerad, som är tagen med min iPhone. Jag har skrivit det förut, men skriver det igen: Det är nya tider.

En miss ett tag

I måndags när jag filmade video i New York Rangers omklädningsrum så fick jag en usel plats framför spelaren som skulle intervjuas. Jag fick stå på tå och var tvungen att filma mellan folks huvuden. Dessutom så fick jag hålla micken med en hand och kameran med en hand. Följden var att det blev ganska skakigt.

Satt jag och ältade detta då? Nej. Jag blev ännu mer beslutsam att det inte skulle hända igen. Så inför nästa match gjorde jag följande förberedelser:

* Ställde mig tidigare i kön till omklädningsrummet.

* Satte en mikrofon på kameran istället för att använda en handhållen mick.

Rätt enkla justeringar. Kärnan är dock: Man lär sig av sina misstag. Tack vare detta har jag just nu en positiv energi som hjälper mig när jag jobbar.

Jag kör på. Tills det händer något nytt jag kan lära mig av.

Kanske en ännu bättre kombination

På morgonen idag fotade jag Hillary Clinton och på kvällen fotade jag Sarah Jessica Parker. Om man ska sammanfatta dagen: Girl Power.

En bra kombination

Jag började dagen med att fotografera en prinsessa, ikväll ska jag fotografera ishockey. Om man ska sammanfatta dagen: Isprinsessa.

Så ska staden upplevas

Spridda moln

Det laget vinner Stanley Cup

Ikväll drar Stanley Cup-finalen igång. New York Rangers mot Los Angeles Kings. Bäst av sju matcher. På Per Bjurmans NHL-blogg kan ni se hur jag tror utgången blir. Klicka här.

New York - en stad, ett folk

Godare med bubblor

Bubbelvatten alltså. Jag tror jag är beroende.

Ytterligare funderingar kring video

Thomas Engström, Expressens fotograf i Los Angeles, kommenterar min krönika nedan. Många tänkvärda funderingar där. Här läser du det.

Årets Bild Magasin Nr4 - Min senaste krönika

“Du kan väl filma lite video också!”

Det var det sista bildredaktören sa innan han lade på luren. Video? Ja, stillbilder känner jag mig bekväm med, men inte med video. Å andra sidan framfördes det på ett sådant sätt att det inte spelade någon roll hur kvalitéen var. Bara de fick “lite video”. Året var 2006, och fotografering som vi då kände till det, var på väg att drastiskt förändras. Nu, många år senare, har jag lärt mig att uppskatta att göra video. Men vägen dit har varit ganska lång.

Inställningen jag har när jag tar stillbilder är att jag har kontroll. Många års erfarenhet ger mig en betryggande känsla av att jag vet vad jag sysslar med. När jag började med video var den känslan som bortblåst. Tidningens inställning var nästan att du förväntades kunna allt direkt, utan inlärningsperiod. Men ganska snabbt blev jag varse om att med video, där gällde ett helt annat tänk.

Som stillbildsfotograf fokuserar du på det visuella. Komposition, färger och uttryck. Visst, det har du nytta av även när du fotar rörligt, men det är ju så mycket mer. Utan bra ljud är det kört. Det måste sitta. Det är helt enkelt lika viktigt som det visuella.  Det märkte jag extra tydligt när jag efter mitt första videojobb kom hem och lyssnade igenom det jag hade filmat. Intervjuerna var så högt inspelade att högtalarna vibrerade av det uppsprickande ljudet.  Det misstaget gör du bara en gång. 

Sen har vi det etiska. När du filmar kan du be en person göra om en sak så att det blir precis som du vill ha det. Att gå förbi kameran, sätta sig i en soffa, eller vad det nu handlar om. Det blir extra tydligt när man ser de stora TV-bolagen samla ihop människor för att ha i bakgrunden under deras stå-uppor vid exempelvis sportevenemang. Så fort lampan på kameran börjar lysa rött startar det stora jublet i bakgrunden. När lampan släcks, blir det tyst. Kommer framtidens pressfotografer förstå den etiska skillnaden? Blir det allmänt vedertaget att arrangera allt på samma sätt? Video som stillbild? Tunga frågor.

Som frilans har jag nu investerat 10 000-tals kronor i videoutrustning. Kameror, ljus, mikrofoner, stativ och redigeringsprogram för att bara nämna en del. Till det kommer en 5-dagars kurs i videoredigering. Under utbildningsdagarna hade jag ingen inkomst, men det var en investering för framtiden. Detta gör att jag känner mig bekväm med video. Bekväm med tänket. Frågan är bara: När ska dagstidningarna börja betala extra för video?

Oavsett, så får inställningen inte vara att video är ett nödvändigt ont. Omfamna rörlig bild istället. Se det som en kreativ utmaning där du har fler än ett sätt att föra fram ett budskap. Låt den raspiga rösten från den äldre mannen på härbärget sätta tonen för ditt videoinslag. Eller kanske gatumusikantens bedövande vackra pianospel i natten. Ljud och bild, i en perfekt symbios.

New York Rangers till final

New York Rangers vann ikväll mot Montreal Canadiens och avancerade därmed till Stanley Cup-final. Jag satt mitt i jublet i Madison Square Garden och fick gåshud. Oerhört mäktigt. Senast Rangers var i final var för 20 år sedan, de flesta vet hur det gick då. Dom vann. Vi kan ju hoppas på en repris.

En kort period

Precis innan den luftfuktiga och smällvarma sommaren drar in över Manhattan så är det en extremt kort period då det är lagom varmt och riktigt behagligt. Just nu typ. Så ni kommer inte höra mig klaga på vädret den närmsta tiden.

Ett TV-inslag från Stanley Cup-slutspelet

New York Rangers målvakt Henrik Lundqvist spelar bättre än någonsin. Laget är nu en vinst från att spela Stanley Cup-final. Här kan du se vårt reportage om deras spännande resa mot Stanley Cup.

Reporter: Per Bjurman Foto/Redigering: Pontus Höök

Nyckeln till huvudbry

Tidigare i veckan var mina husnycklar spårlöst borta. Efter en timmes gemensamt letande, när vi nästan var på väg att ge upp, frågade frugan vår 2-åriga dotter: "Alicia, vet du var pappas nycklar är?". Hennes svar: "Ja". Därefter gick hon med ett leende till sin säng och plockade upp mina nycklar. Vi kunde inte annat än att skratta.

En vinnande bild från en förlust

Ibland kan glädjebilder i hockey sitta som en smäck. Som den här bilden på Chris Kreider, i New York Rangers. Fast nu när de förlorade mot Montreal Canadiens i förlängning, så blev den helt enkelt betydelselös. Det kommer fler matcher!

WebbTV

Som jag skrev häromdagen så filmade och redigerade jag nyligen ett webbtv-inslag från Philadelphia för norska Dagens Näringsliv. Du kan själv se det här. Ett ganska straight forward nyhetsinslag. Döm till min förvåning när jag får reda på att klippet är ett av det mest klickade i tidningens historia. Blodad tand tycker jag är ett passande uttryck för vad jag känner inför det.

Studentstöd

Väljer att förtränga det

En av mina favoritparker på Manhattan är Washington Square Park. I början av 1800-talet när gula febern härjade, begravdes 20 000 människor där. Något jag försöker förtränga när jag sitter i parken och gottar mig i solen.

Surrealistiskt

Nu måste jag nämna Louis C.K. igen. För i andra säsongen och i tredje episoden av "Louie" går han förbi precis utanför våran byggnad och in i grannens hus. Förväntade mig nästan att jag själv skulle dyka upp där någonstans. Överlag ganska surrealistiskt.

I baksätet på en bil

100 kilometer i timmen på motorvägen och i baksätet på bilen satt jag och redigerade ett videoinslag för Dagens Näringsliv. Så kan det vara när man ska vara tidseffektiv. Tilläggas kan att det var någon annan som körde.

Färden bar mot New York och vi lämnade Philadelphia bakom oss. Där satt jag i bilen och insåg att jag att jag hade lärt mig något nytt. För nyligen så gick jag på en 5 dagars-kurs i videoredigering. Jag trodde att det var redigeringen jag behövde kunna. Nej, nej, det var hur jag kunde samla ihop en massa material, ta ut de bästa bitarna och sedan katalogisera det på ett smart sätt.

Med det ur världen är mer än halva jobbet gjort.

Hundvakt

Flyg till Chicago

Igår hade jag en 6.15-flight till Chicago. Det betydde att jag åkte från hemmet vid 4.30 på morgonen. När man sitter i taxin på väg till flygplatsen så tidigt, vill man bara sitta och slummra. Det gick inte med denne taxichaufför. Han var lomhörd och kunde för sitt liv fatta vart vi skulle åka. Det slutade med att jag satt och skrek i taxin: "Terminal AAAAAAAAAAAA, as in Aaaaaaaamerica!". Hans svar: "But there is no terminal E?" Väl framme vill han släppte han av mig på Deltas terminal C. I detta fallet lönade det sig att vara ute i god tid.

Vilket klipp

Seen from Queens

Älskar varje minut

Sitter och kollar i fatt "Louie" på Netflix. Det är en serie med komikern Louis C.K. Hans barn går på samma skola som vår äldsta dotter. Många av scenerna i serien är dessutom inspelade i Greenwich Village, så man känner igen sig mest hela tiden. Det ger det hela en extra dimension. Älskar varje minut.

Sure, I'll take a picture

Så kan man också fixa en kamera

När man jobbar så får kamerorna lätt lite bucklor och skrapmärken. Min 2-åriga dotter såg detta och ville blåsa på kameran så att det skulle bli bättre. Ibland önskar man att det vore så enkelt.

Självklar riktning

Ett mail av tusen

För två år sedan var mitt motto att aldrig ha mer än 100 e-mail i min inkorg. Det gäller inte längre. Det ligger stadigt på över 300 nu. Fast då brukar jag tänka på hur mailkorgen kan se ut hos en mellanchef på en dagstidning. Där snackar vi om välfylld inkorg. Och det är väl också därför man oftast inte får svar på sina mail med jobbförslag. Förståeligt, men också lite frustrerande.

Kulinarisk resa

Under fredagen var jag ute i Queens och jobbade. Det blev lite av en kulinarisk resa. Jag åt nämligen de mest konstiga saker: Gethuvud, jakkött och kotunga. Jag visste att det fanns en anledning till att jag inte besöker Queens så ofta.

Undercover

Att intervjua mannen på gatan

Brandon Stanton som driver den oerhört framgångsrika bloggen och Facebooksidan "Humans of New York" har jag skrivit om här förut på bloggen. Han tar porträtt av folk på gatan och får dom samtidigt att öppna upp och berätta sitt livs story. Människor som han just mött. Hur gör han det egentligen? I den här videon berättar Brandon om hur han går tillväga.

I lugnets tecken

En av de första personerna jag lärde känna när jag flyttade till New York i slutet av 90-talet, var Thomas Noe. I lördags var jag bestman på hans bröllop. Söndagen har därmed gått i lugnets tecken. Bilder kommer på bloggen framöver!

After work

Town meeting

En kvällstidning

Recent work: Andreas Weise

Der blev en kycklingdräkt

Jodå, jag gick och köpte en kycklingdräkt. Eller ja, en Big Bird-dräkt snarare. Dräkten var till min kompis Thomas som vi ordnade en svensexa för i fredags. Mycket margarita blev det. Vi fick dessutom Big Bird att sjunga "Dancing Queen" på en pianobar i West Village. Oförglömligt!

Spårlöst förbi

Påsken går mig nästan alltid spårlöst förbi. Jag tror jag går ut och köper mig en kycklingdräkt. Det skulle väl liva upp det lite?

Henrik och Emma

Min vän och kollega Henrik Ek gifte sig med sin vackra Emma idag. Hela Manhattan hurrar!

Recent work: Bomberna i Boston - Ett år senare

Klicka här för att se reportaget på nätet.

En annan planet

Jag har nu hängt i Catskills i 4 dagar på jobb. Det är nästan som att vara på en annan planet. Eller snarare, mobilmottagningen har vart ungefär lika dålig som om jag vore på en annan planet. Det har gått hela dagar utan att jag haft någon mottagning alls. Då snackar vi några timmars bilfärd utanför Manhattan. Abstinensen är svårare än du kan ana.

Ett annat New York

Det är skillnad på New York och New York. Besökte en nämligen en restaurang i Barryville, NY, idag. Jag beställde en pizza och fick vänta i en och en halv timme. Låt en en New Yorker på Manhattan vänta i mer än 5 minuter på pizzan och helvetet bryter löst. Å andra sidan så var pizzan jag beställde, en BLT-pizza, helt otrolig. Jag antar att det jämnar ut sig.

Upstate

Efter en intensiv jobbvecka drar jag nu vidare mot upstate New York. På jobb. Jag klagar verkligen inte.

Idag är det 20 år sedan

“Förresten, mamma har fått cancer igen”. Min storebror Patrik gjorde allt för att avdramatisera informationen som han fått från doktorn. Jag stod i lägenheten i Solna, som jag hyrde över sommaren. Året var 1993. Jag hade just avslutat ett pass på mitt sommarjobb på Expressen, och min bror och hans fru hade anlänt för att spendera helgen med mig i Stockholm.

Mamma som precis hade opererat bort halva lungan för att bli kvitt sin lungcancer, hade nu istället drabbats av en hjärntumör. Det tog inte mer än en sekund innan jag intalade mig själv att detta skulle hon också klara av. Nio månader senare dog mamma.

Hon blev 48 år.

Idag, den 9:e april, är det 20 år sedan mamma gick bort. I hennes filofax kunde jag läsa efter hennes död: “Cancerhelvete, du ska inte vinna över mig. Jag vill leva så att jag kan se mina barnbarn.”

Hon fick aldrig möjligheten att träffa sina barnbarn. Sorgen kommer alltid att finnas där.

Recent work: Gustav Fridolin

Lite inspiration

LensCulture är en sida jag besökt mycket på sistone. Inspiration!

A new clothing line

En djup tanke