Efter en teknikfråga från
Adam i inlägget nedan så postar jag mina iaktagelser om LX3:an här, eftersom jag insåg att det inte gick att svara kort på frågan. Jag har haft kameran konstant i mina händer sedan jag köpte den (nästan), och har verkligen hunnit bekanta mig med den.
Om jag jämför med tex Canons G9, så har Lumix 3:an mycket riktigt mer reglage som måste skjutas fram och tillbaka. Något som istället kunde lösas med ett knapptryck.
Det är förstås knapptryckande på Lumixen också, men där får du känslan av att behöva göra två knapptryck istället för ett. Till exempel vid raderandet av en bild, eller när du ska göra val i menyn.
Handhavandet med kameran kan kännas struligt, men jag tror det är en vanesak. Bilderna du kan ta med Lumixen talar för sig själv, trots allt.
I går tog jag några bilder i den lokala livsmedels-
butiken, för att se om kameran kan användas för "streetphotography". Alltså få spontana uttryck från människor som inte har en aning om att de förevigas. I det fallet slog Lumixen G9:an med hästlängder.
Därför är jag i nuläget väldigt nöjd med mitt inköp.
Redan flera veckor innan det är dags att göra stan i romantikens tecken börjar restaurangerna erbjuda fast pris på Valentine's Day-middagar. La Belle Vie, en utsökt fransk bistro i Chelsea är en av dessa restauranger. Efter att ha studerat deras erbjudande, börjar jag dock känna mig lite för gammal för dylika strapatser.
