En morgon

Solen spred sina värmande strålar in i den trånga tvårummaren i Greenwich Village. I en grön bäddsoffa nedanför det gardinlösa fönstret låg den unge man som en vecka tidigare hade lämnat ett kyligt Ottawa bakom sig.

Solstrålarna sträckte sig längre in i rummet och nådde nu fram till mannens ansikte. Han gned ögonen som ett skydd från solljuset, men också för att vakna till.

Ifrån den mörka hallen hördes ett tultande ljud som växte sig allt starkare men som sedan tystnade tvärt. Mannen var nu säker på att någon stod inne i rummet och studerade honom med intensitet.

Utan förvarning började en bekant ordramsa dansa runt i rummet: "Titta, titta, titta, titta". Den unge mannen slog förväntansfullt upp ögonen, för han visste att denna solstråle ville han inte missa. Vid soffans ände stod hans tvååriga dotter och ville upptäcka världen.