Jag har alltid viljat besöka New Orleans, men inte på detta sättet. Tillsammans med journalisten Peter Kadhammar har jag varit inne i centrala New Orleans och sett det förödande resultatet efter stormen Katrina. Vi träffade desperata människor som bönade och bad att vi skulle ta dom därifrån. En del frågade när dom skulle få hjälp. Och inget svar kunde vi ge dom. Vi kunde ge dom en flaska vatten och en klapp på axeln. För vad det nu var värt. Att det låg lik kvar vid en del vägar var absurt. Det kändes som som en krigzon.
Idag har vi följt militärer som går ut med gummibåtar i den översvämmade delen av staden för att hitta folk som fortfarande sitter som fångar i sina hem. Vad som är förvånansvärt är att många av dom som hittas väljer att stanna kvar i sina hus, av rädsla för att deras hus ska plundras.
Nu ska jag få i mig en bit mat och sen sova. Det har varit en lång dag.
Do you remember Kodak brownies and the light? Obviously digital photograph
absolutely crushed Kodak, even though ironically Kodak I think made the
first di...
6 hours ago
No comments:
Post a Comment