J.R. Ewing

Efter min hemkomst från Texas har jag pratat i telefon med nära och kära i Sverige. Det slog mig att när jag pratar med mina syskon eller min pappa, så har vi typ tre olika farvälfraser som vi bollar fram och tillbaka innan vi lägger på luren. Det tar ett tag att säga "hej då" om man säger så. Om det är uppfostran eller ren hövlighet har jag ingen aning om.

När jag pratar med vänner som inte är så insatta i familjen Hööks telefontradition, händer det att jag hör ett klick i luren efter endast två farvälfraser. Känns lite udda. Än värre är det med amerikaner. Dom gör som J.R. i Dallas. Dom lägger bara på. Om dom sen står och spänner käkmusklerna och ser lidande ut, som allas vår J.R. Ewing, kan jag tyvärr inte svara på.