Wish me luck

Efter en månads väntan har jag fått tillbaka min mobiltelefon, en "Palm Treo 680", som varit inne på lagning. Eller ännu bättre jag fick faktiskt en ny telefon. Min gamla var lite sliten så det kändes ju som en extra bonus.

Fram tills att jag satte i mitt simkort vill säga. "Check Sim Card" stod det. Jag ringde genast till "Palm". Deras slutsats var att det var fel på den nya telefonen. Jag fick två valmöjligheter: Att få den reparerad, vilket skulle ta ytterligare en månad. Eller att dom skickar en ny, det skulle ta minst 2 veckor.

As if.

Det måste finnas en tredje valmöjlighet också. Kanske dyker den upp imorgon när jag stövlar in i deras butik i midtown och kräver en ny telefon. Wish me luck.

I hängigaste laget

När jag är på Filip och Fredrik's TV-show "Söndagsparty" och fotar, så syns jag då och då i bild. Det fick jag bittert erfara från min syster häromdagen. Hon såg mig i 3 sekunder och tyckte då att mina byxor var i det hängigaste laget.

I kombination med denna episoden så får man nog börja se det som ett problem. Snart vågar jag inte ta på mig byxor när jag jobbar.

En byrå

Denna byrån hade någon ställt ut på 6:e avenyn för att de ville bli av med den. Jäkligt snygg. Hade jag kunnat så hade jag hivat upp den på ryggen och burit hem den. Nu blev den tyvärr kvar på trottoaren, men troligen inte så länge innan den blev upplockad av någon annan. Det känns som jag blivit av med något som är mitt.

Humor på lekplatsen

På lekplatsen häromdagen blev vår dotter Oliva omkullsprungen av en något äldre pojke som var utklädd till stålmannen. Pojkens mamma ursäktade sig med orden: "Yesterday he was spiderman and today superman. Tomorrow I really hope he is going to be a gentleman"

Pokernight

Egentligen skulle vi igår haft en kombinerad pokerkväll och avskedsfest på Upper West Side för fotografen Vincent Laforet som flyttar till Los Angeles på tisdag. Tyvärr, blev han sjuk och kunde inte vara med (han intygade att det inte var grisinfluensan).

Poker blev det ändå. Vilket kanske inte var så bra med tanke på att jag förlorade en 20-lapp. Fast på söndag gör vi ett nytt försök att ta farväl av Vincent, med för-hoppningen att han tar farväl av lite pokerpengar samtidigt.

Playing for change

I ett projekt som kallas "Playing for change" reste ett produktionsteam runt om i världen och lät flera musikanter göra sin egen version av samma sång, i detta fallet "Stand by me".

Slutresultatet blev magiskt. Samtidigt blev syftet med projektet uppenbart, att visa att musik förenar. På något sätt vill jag tro det samma om fotografi.

Reklamterror

I gathörnet utanför vår byggnad har det under den senaste månaden stått en kille som delar ut reklam för en lokal barbershop. Häromdagen när jag gjorde ärenden i området så kom jag hem med fyra stycken reklamlappar från denna kille. Jag som är nyklippt och allt. Istället för att dom klipper mig så kanske jag kan klippa till honom. Allt för att få ett slut på denna reklamterror.

Det enkla i livet

I byggnaden där jag bor liksom i mångan andra byggnader i New York kan det växla fasligt snabbt mellan varmt och kallt vatten när man duschar, Detta utan att man är i närheten av kranen. Varför det är så har jag aldrig förstått.

Igår satt temperaturen perfekt från början till slut. En sådan detalj gjorde mig på gott humör resten av dagen.

Frihetsgudinnan

Efter 9/11 så stängdes utsiktsplatsen i frihetsgudinnans huvudkrona av för allmänheten. Den 4:e juli öppnar den upp igen och jag som aldrig varit där kommer vara en av de som köar i de smala trapporna som tar en upp till toppen. Tills dess så håller jag tillgodo med denna panoramabild inifrån huvudet. Jag känner redan ett sting av klaustrofobi.

I goda vänners lag

En ljummen torsdagkväll med smörgåstårta och lite drickbart i goda vänners lag, har idag resulterat i huvudvärk. Det är nog fasen allt jag orkar skriva.

Diger gästlista

Det har blivit ännu ett besök för mig på Svenska Konsulatets residens. Anledningen var att Scott Greenstein sport och nöjeschef på Sirius XM Radio igår tilldelades Kungliga Nordstjärneordern just där.

Det var en diger gästlista med många kända namn. På bilden ser du ett urval fr.v.: Richie Sambora, Per Gessle, Scott Greenstein och Steven Van Zandt. Många av gästerna gick sedan vidare ut i natten. Själv åkte jag hem och tittade på finalen av American Idol. Fel idol vann.

Morgon i Midtown

Ingen tillfällighet

Hittade ett vin som passar bra nu i lågkonjunkturstider. Billigt var det också. Det var nog ingen tillfällighet.

Multimedia

På New York Times hemsida finner man denna multimediastory om en familj som lever mellan hopp och förtvivlan. Stark story, mindre starka bilder.

Block Party

För första gången på 40 år stängdes vår gata av för ett "block party". Det gav oss möjlighet att lära känna våra grannar, men också ett tillfälle för barnen att springa fritt på en annars trafikerad gata.

På gatan fanns det massor med olika aktiviteter för de små, det fanns en barnpool, basketplan, lemonad-försäljning, barnyoga och manikyr m.m.

Efter att Olivia fått sin manikyr fördjupade hon sig i en konversation med granntjejen, Mia. Kanske var Olivia missnöjd med färgen på nagellacket?

Jo, nu har jag det

Abstinens.

Avtackning på konsulatet

Möjligen var det sista gången jag var på svenska konsulatets residens igår i samband med att generalkonsuln Ulf Hjertonsson avtackades. "Alla" var där, nobelpristagare, exmodeller och företagsledare.

Som ett mörkt moln hängde känslan över oss att vi samtidigt tog farväl av Sveriges konsulat i New York och dess personal. Finns det fortfarande tid för den svenska regeringen att ta sitt förnuft till fånga? Jag hoppas det.

Ett videoinslag

Detta inslaget filmade jag i tisdags. Sportbladets reporter Thomas Tynander får visa sin komiska ådra.

Vilka resurser

Det måste vara storfilmen Allan dom filmar på sjätte avenyn runt hörnet från där jag bor. Deras filmutrustning sträcker sig 15 kvarter(!). Jag har försökt komma fram till vad det är för film och vilka som är med. Ett bud är att filmen heter:"Twelve".

Vad det gäller skådisar så sägs det att någon från "Gossip Girl" är med, det ryktas också om Nicolas Cage. Möjligen är skådespelerskan Famke Janssen också med, för henne mötte jag på gatan tidigare idag. På bilden ser du en skylift som är nästan lika hög som klocktornet bredvid. Sådana resurser skulle man ha.

Ung, cool och hipp

När jag var ute i New Jersey på jobb under tisdagen så träffade jag en person i 25-årsåldern som inte visste vad "Twitter" var för något. Gissa om jag kände mig ung, cool och hipp när jag fick förklara vad det var. Mer sådant.

Wallander

I går sändes den första av tre delar av Henning Mankell's "Wallander" på amerikansk TV. Alltså inte den svenska versionen som vi är vana vid utan en engelsk version med den irländske skådespelaren Kenneth Branagh i huvudrollen.

Måste säga att det kändes konstigt att höra poliserna som bar svenska uniformer prata brittisk engelska mitt i den skånska myllan. För er som är intresserade av att följa serien här i USA, så går den på PBS. Hos Time Warner Cable är det ch 13.

Kanelbulle

Min fru Annelie och jag åt igår en mycket välsmakande middag hos de nygifta paret Åsa och Jens B Nordström. Risotton satt som en smäck och glassen till efterrätt satt ännu bättre.

Smaken på Ben & Jerry-glassen var "kanelbulle". Undrar just om jag inte fick en bulle på magen också efter att vi tryckt i oss allt. Det var det värt.

Ett vårtecken

Jag brukar blogga om vår rooftop ganska regelbundet, mest för att jag gillar den så mycket. Du kan blandannat hitta inlägg här, här, här, här, här och här. Idag planterade vi blommor på denna så ovärderliga takterass. Ett vårtecken så gott som något.

Tålamod

Tålamod tryter ibland. Den kategori människor som har sämst tålamod på Manhattan är troligen de som jobbar på salladsbarer. Idag råkade jag tveka mellan gurkan och majsen och fick genast onda blickar av salladskillen. Vad står man inte ut med för att få vara lite nyttig.

Makrill

Makrill är nog inte lika vanligt i USA som i Sverige, för igår kväll åt jag rökt makrill för första gången sedan jag flyttade hit. It was fantastic! Mina barndoms somrar flashade förbi framför ögonen och jag kände lukt av utegrill och nyklippt gräs. Efter maten satt jag med ett fånigt leende som varade i flera timmar.

50 stater

Min fotokollega Thomas Nilsson låter meddela på sin blogg att han nu jobbat i USA's alla 50 stater under de 12 åren han bott här. Jag som inte ens klarar av att räkna de stater jag betat av under samma tid, tycker det är en imponerande bedrift.

Lågkonjunktur

Häromdagen så ringde jag till min kabeloperatör för att tala om att jag vill göra mig av med en av mina två kabelboxar. Reaktionen från kvinnan på kundstjänst var aningens förvånande. Hon övertalade mig att behålla båda boxarna och gav mig en rabatt på $25 i månaden istället. Lågkonjunktur indeed. Kanske skulle jag ta och ringa telefonbolaget härnäst.

En befrielse 2

Min mobiltelefon strular så nu har jag en lånetelefon. På den kan jag inte kan kolla mina email, vilket jag annars gör i tid och otid. Till min förvåning har jag känt mig ovanligt avslappnad. Känner jag mig själv rätt så kommer abstinensen snart krypande så smått. Jag njuter fram till dess.

En befrielse

Fotade en författare tidigare i veckan. Det gick inte att ta bilden i Manhattan-miljö eftersom författaren inte ville lämna sitt kontor. Det kändes konstigt.

Ända sedan jag flyttade New York har mitt mantra nämligen varit: "Det måste synas att bilden är tagen i New York". Gula taxibilar och skyskrapor är liksom nödvändig rekvisita. Ironiskt nog kändes fotograferingen som en befrielse.

Canon EOS DCS 3c

Åbäket på bilden var Canon's första digitala systemkamera som släpptes i slutet av 1995. Den hette EOS DCS 3c och kostade 250 000 kronor då det begav sig. I dagens pixelhysteri skulle kamerans 1.3 megapixel stå sig ganska slätt.

Om man ska vara nostalgisk så var det också min första digitalkamera, men nu har den stått 10 år i min garderob och samlat damm så därför åker den slutligen i soptunnan. Jag slänger bort en kvarts miljon kronor kan man säga om man vill vara dramatisk.