“Förresten, mamma har fått cancer igen”. Min storebror Patrik gjorde allt för att avdramatisera informationen som han fått från doktorn. Jag stod i lägenheten i Solna, som jag hyrde över sommaren. Året var 1993. Jag hade just avslutat ett pass på mitt sommarjobb på Expressen, och min bror och hans fru hade anlänt för att spendera helgen med mig i Stockholm.
Mamma som precis hade opererat bort halva lungan för att bli kvitt sin lungcancer, hade nu istället drabbats av en hjärntumör. Det tog inte mer än en sekund innan jag intalade mig själv att detta skulle hon också klara av. Nio månader senare dog mamma.
Hon blev 48 år.
Idag, den 9:e april, är det 20 år sedan mamma gick bort. I hennes filofax kunde jag läsa efter hennes död: “Cancerhelvete, du ska inte vinna över mig. Jag vill leva så att jag kan se mina barnbarn.”
Hon fick aldrig möjligheten att träffa sina barnbarn. Sorgen kommer alltid att finnas där.