Finn lugnet där du står

Frihet i kvadrat

Från färg till s/v

Efter att ha fått flera förfrågningar på hur jag gör om mina bilder till svartvitt så kommer svaret här:

1) Ändra bilden till "Lab color mode"
2) Välj "Lightness" i "Channels"
3 Gå sen till "Image", "Mode" och välj sedan "Grayscale"
4) Finjustera i "Levels"
5) Avsluta med en kopp kaffe

Balansakt i Central Park

The sq in square

En drömsk bild

Vad händer i bilden egentligen? Är det så det ser ut när man drömmer? Är det en mardröm? Oavsett, så vet jag vad det är på bilden. Om jag inte drömt allt förstås.

FN och dess omgivning

Ett taxifönster mot Manhattan

Presskonferens med Fredrik Reinfeldt

Ljudbildspel - NY Fashion Week

Borås Fotofestival

Min utställning "The Obama Effect" går vidare till Borås Fotofestival i början av oktober. Det skriver jag mest för att det gör mig glad.

Min födelsedag...

... firar jag med att nysa 38 gånger. Förkylning och födelsedag, bättre än så blir det inte.

Fashion Week i New York

P.S. På min blogg finner du snart ett ljudbildspel som jag gjort ifrån New York Fashion Week. D.S.

Kristina från Duvemåla

Om en vecka har musikalen "Kristina från Duvemåla" premiär på Carnegie Hall i New York. Med anledning av detta så bjöds det in till presskonferens där man fick möta Björn och Benny samt några av skådespelarna i musikalen. För oss tio fotografer på plats var det lite löpande band-principen som gällde. Framför oss ställdes olika konstellationer av medverkande upp framför en Duvemåla-plansch och så fick vi ta våra bilder.

Det tog inte lång tid innan en fotograf från NY Post blev arg på något och började gapa. Å andra sidan så var jag inte så glad heller. Hur skulle jag kunna få annorlunda bilder på detta? Jo, genom att fjäska lite med rätt personer så lyckades jag till slut få till en "egen" bild på Helen Sjöholm, Björn och Benny tillsammans, framför ett blått draperi.

När jag ändå hade huvudpersonerna framför mig så frågade jag om jag fick ta en bild när det tittade fram bakom draperiet. Överhuvudtaget så var det inte en av mina bästa idéer, något som Björn Ulveus snappade upp: "Nja, då kan vi stå på huvudet, ligga på golvet eller stå på ett ben också. Och det vill vi inte" sade han bekymrat. Benny Andersson fortsatte: "Men vi förstår hur du tänker" Där stod jag och log. För visst hade Benny just gett mig en komplimang?

City of angels?

Detta är modellen för modellen

Mustach är underskattat

The path train to New Jersey

Glädje i regnet

Ett upptaget gathörn

Kvartsfinaler i US Open

Roger Federer


Robin Söderling


Melanie Oudin


Caroline Wozniacki

Bussen ut till US Open

Ikväll tar jag bussen (japp den på bilden) ut till Arthur Ashe Stadium där svenske Robin Söderling spelar kvartsfinal i US Open mot världsettan Roger Federer.

Har Söderling någon chans tro? Låt mig vidareutveckla: Söderling har ju förlorat 11 matcher av 11 möjliga mot världsettan, vad är det då som säger att han ska vinna match nummer 12 mot honom? Jo, för vinner Robin istället match 13 så betyder det ju otur.

Och som vi alla vet, otur det vill man ju definitivt inte ha när man spelar mot Roger Federer.

Sex and the City 2

Efter en lunch i Midtown promenerade jag 5:th Avenue söderut. Helt plötsligt omringas jag av galna turister och fotografer som klättrar på varandra. Anledningen? Inspelningen av en scen till filmen "Sex and the City 2" hade precis avslutats.

Där står jag helt förvirrad samtidigt som jag inser att Sarah Jessica Parker kommer gående rakt mot mig. Vad gör man då som fotograf? Jo, man börjar fotografera. Det skulle jag inte gjort. I samma sekund som bilden är tagen får jag en underarm inkörd i svanken från en av livvakterna. Jag lade mig nästan ner och kved på asfalten.

I speglingen på hennes glasögon kan man ana hur jag vänder upp mot livvakten och ger ett krystat leende för smällen han levererade. Tror det är därför Sarah skrattar. Slutligen kan man notera att bilden är tagen trots att jag tittar på livvakten.

Nu ska jag gå och få svanken masserad.

Barcelona-New York

Sista kvällen

Sista kvällen i Perpignan var kul. Det känns idag kan jag faktiskt påstå. Huvudvärk. Nu sitter jag i ett hotellrum vid flygplatsen i Barcelona. Imorgon flyger jag tillbaka tilll New York. Ska bli skönt att komma hem igen.

Betalar priset för att bo gratis

Min kompis som är bildredaktör på VG fick ett stipendium som betalar för hela hans resa till Perpignan. Vi delar rum, och nu betalar jag priset för att bo gratis.

Han snarkar.

Inte så händelsrikt idag. Ännu.

En förkärlek till USA

I närmare 13 år har jag bott i USA nu. Det kunde man inte tro i morse när jag upptäckte att jag satt alarmet på 8.30 PM istället för 8.30 AM. Jag försov mig och missade alltså föredraget med fotografen Callie Shell. Det tog mig ett tag att komma över det.

För övrigt så märker jag att som av en tillfällighet(...) så har jag en förkärlek till bilder som är tagna i USA. François Le Diascorns utställning "Only in America" gillade jag skarpt.Med en komisk underton visade bilderna hur tokigt USA kan vara ibland.

En annan mer allvarlig sida av USA fick man se i Eugene Richards utställning "War is personal". Där han tagit bilder på amerikanska soldater som blivit skadade i Irakkriget. Oerhört gripande.

Ikväll ska jag på bildvisning på torget Place de la Republique. Har inte vart där förut så jag vet inte vad jag ska förvänta mig. Kommer vara där i sällskap med fotograferna Martin Von Krogh och Robert Henriksson, så det kommer inte bli tråkigt iallafall.

Så kul har vi

Jetlagen spelade mig ett spratt idag när jag vaknade vid lunchtid, närmare bestämt kl 12.00(!). Kändes faktiskt som man sumpat hela dagen. Men på sätt och vis tog jag igen det genom att kolla fotoutställningarna resterande tid. Imponerade mest på mig gjorde bilderna som Brenda Ann Kenneally hade tagit i Troy, New York.

Imorgon fredag sätter jag klockan på 8.30 för att inte göra samma misstag som dagen innan. Men jag gör det också för att jag vill hinna med att gå till föredraget som Callie Shell håller klockan 10. Hon har tagit helt fantastiska bilder på Barack Obama under valrörelsen, så jag ser verkligen fram emot att höra hennes egna ord om hur det var att följa honom på så nära håll.

På bilden ovan ser du två fotografer (även om det ser ut som mer..): Mattias Johansson och Peter Claesson. Ni ser hur kul vi har det här i Perpignan va?

Framme i Perpignan

Nu är jag framme i Pepignan. Resan hit började bra med uppgradering till Business Class på flighten till Barcelona. Tågresan därifrån till Perpignan var ett mindre helvete dock. Orkar inte ens skriva om det. Kan bara konstatera att det var en period då jag kände mig ensammast i världen när mitt tåg var överbokat samtidigt som ingen förstod mig när jag pratade engelska.

Jag har redan hunnit träffa halva foto-Sverige i Perpignan, men mer om det i nästa inlägg. Nu ska jag kolla bilder.