Oasen i betongdjungeln

Jovisst är jag tillbaka ifrån min semester, men det är fortfarande semestertider. Det märks främst genom att jag haft en lugn jobbvecka. Vid dessa tillfällen tackar jag min lyckliga ande för den lummiga takterassen på vår byggnad. En oas på brännheta Manhattan. Där njuter jag av solen, med behörigt avstånd från betongdjungeln och dess oljud. Inte ens taxichaufförernas:"Move, bonehead!", når dit. Det är inte paradiset, men bra nära.