Detta budskap sitter framför mig på skrivbordet. Vykortet har mer betydelse än bara budskapet i sig. När jag fortfarande bodde i Sverige insjuknade min mor Eva Höök i cancer och togs in på sjukhus. För att lyfta inte bara sin egen sinnestämning utan resten av familjens, fick vi detta vykort. "Tänk positivt!" Mamma var väldigt hopfull genom hela sjukdomsförloppet. Hon hade bestämt att hon ville se sina framtida barnbarn. Två veckor efter det att hon skrivit vykortet gick hon bort.
Nu har jag en vän som jag lärde känna i New York i slutet av 90-talet. Linda heter hon. Hon är en gift 33-årig trebarnsmamma som när hon 2009 var gravid med yngste sonen Erik fick reda på att hon drabbats av inflammatorisk bröstcancer som spridit sig till skelett och lever.
Hon säger att prognosen är dålig. Kanske kommer hon leva några månader till eller i bästa fall något eller ett par år. Hoppet står till att någon form av botemedel mot spridd bröstcancer forskas fram medan hon lever.
Om denna pärs bloggar Linda. Du hittar hennes blogg här. Vad som slår mig är hur positiv hon är igenom eländet. Just det. Positiv. Jag känner igen den där kämparglöden.
Sjukdomen måste besegras. Skänk till Cancerfonden.
