Det var över på en sekund. Inte fotograferingen alltså, utan Joakim Bergs leende. Det bara svepte förbi för att sen lika snabbt försvinna. Kanske för alltid.
2 hours ago
Saturday, November 07, 2009
Detta är en unik bild
Det var över på en sekund. Inte fotograferingen alltså, utan Joakim Bergs leende. Det bara svepte förbi för att sen lika snabbt försvinna. Kanske för alltid.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
7 comments:
Jag bugar mig. Stort, Pontus. Stort!
Snygg snygg bild!! :)
Stort! Sannerligen.
Jag jobbade på en efterfest för Kent sommaren 2003. Jag stod i VIP-baren och alla i Kent var glada utom Jocke som stod i ett hörn och surade med sin Hof,
/Mallis
Hej Pontus.
Kan du skriva på svenska hur du gör dina svartvita bilder?
Snygg blogg.
/Pontus
Hej Lina, Elin och Mallis, Kents gimmick att inte le på bild under åren funkat bra för dom trots allt. Det går liksom i linje med deras rykte som ett svårmodigt band. Fast Jockes ofrivilliga leende kändes nästan lite befriande hehe. Tack Pontus, om du kollar några veckor tillbaka så har jag ett inlägg hur jag gör om bilderna till svartvitt. På svenska.
Man undrar ju vad du sade till honom?
Mattias, när jag märkte att gruppen blev otålig så sa jag: "10 exponeringar till, sedan är jag färdig". Efter 5 exponeringar sa jag "är det någon som räknar?" I det ögonblicket kom Joakim på sig själv att han räknade. Därav leendet. :)
Post a Comment