Town meeting

En kvällstidning

Recent work: Andreas Weise

Der blev en kycklingdräkt

Jodå, jag gick och köpte en kycklingdräkt. Eller ja, en Big Bird-dräkt snarare. Dräkten var till min kompis Thomas som vi ordnade en svensexa för i fredags. Mycket margarita blev det. Vi fick dessutom Big Bird att sjunga "Dancing Queen" på en pianobar i West Village. Oförglömligt!

Spårlöst förbi

Påsken går mig nästan alltid spårlöst förbi. Jag tror jag går ut och köper mig en kycklingdräkt. Det skulle väl liva upp det lite?

Henrik och Emma

Min vän och kollega Henrik Ek gifte sig med sin vackra Emma idag. Hela Manhattan hurrar!

Recent work: Bomberna i Boston - Ett år senare

Klicka här för att se reportaget på nätet.

En annan planet

Jag har nu hängt i Catskills i 4 dagar på jobb. Det är nästan som att vara på en annan planet. Eller snarare, mobilmottagningen har vart ungefär lika dålig som om jag vore på en annan planet. Det har gått hela dagar utan att jag haft någon mottagning alls. Då snackar vi några timmars bilfärd utanför Manhattan. Abstinensen är svårare än du kan ana.

Ett annat New York

Det är skillnad på New York och New York. Besökte en nämligen en restaurang i Barryville, NY, idag. Jag beställde en pizza och fick vänta i en och en halv timme. Låt en en New Yorker på Manhattan vänta i mer än 5 minuter på pizzan och helvetet bryter löst. Å andra sidan så var pizzan jag beställde, en BLT-pizza, helt otrolig. Jag antar att det jämnar ut sig.

Upstate

Efter en intensiv jobbvecka drar jag nu vidare mot upstate New York. På jobb. Jag klagar verkligen inte.

Idag är det 20 år sedan

“Förresten, mamma har fått cancer igen”. Min storebror Patrik gjorde allt för att avdramatisera informationen som han fått från doktorn. Jag stod i lägenheten i Solna, som jag hyrde över sommaren. Året var 1993. Jag hade just avslutat ett pass på mitt sommarjobb på Expressen, och min bror och hans fru hade anlänt för att spendera helgen med mig i Stockholm.

Mamma som precis hade opererat bort halva lungan för att bli kvitt sin lungcancer, hade nu istället drabbats av en hjärntumör. Det tog inte mer än en sekund innan jag intalade mig själv att detta skulle hon också klara av. Nio månader senare dog mamma.

Hon blev 48 år.

Idag, den 9:e april, är det 20 år sedan mamma gick bort. I hennes filofax kunde jag läsa efter hennes död: “Cancerhelvete, du ska inte vinna över mig. Jag vill leva så att jag kan se mina barnbarn.”

Hon fick aldrig möjligheten att träffa sina barnbarn. Sorgen kommer alltid att finnas där.

Recent work: Gustav Fridolin

Lite inspiration

LensCulture är en sida jag besökt mycket på sistone. Inspiration!

A new clothing line

En djup tanke

Ja, den dagen

Det luktar skämt. Ja, just det, det är ju den 1:a april!

Recent work: Tullan Holmqvist, privatdetektiv

Finding Vivian Mayer

På fredagen hade filmen "Finding Vivian Mayer" premiär. På lördagen gick jag och min gode vän Thomas Nilsson och såg på den. Jag är ju väldigt fascinerad över Vivians öde. En kvinna som jobbade som nanny i hela sitt liv, men som på sin fritid fotograferade. Bilder som upptäcktes efter hennes död och som fått stor upmärksammhet världen över. Jag kan inte nog rekommendera filmen. Den hade allt. Jag fick allt från gåshud till en liten tår i ögat. Dessutom var det vissa avslöjanden som gjorde att man häpnade. Gå och se!

Pippi på schack

Halverad laddningstid på iPhone

Batterierna har en förmåga att ta slut väldigt fort på iPhone. Nu har jag lärt mig hur man kan få telefonen fulladdad igen, på bara halva tiden. Ställ in iPhonen på "Airplane mode" innan du laddar. Vips, så har du sparat dyrbara minuter när du är exempelvis ute på fältet och jobbar. Bra va?

Kors och tvärs

Jag har haft bilder publicerade på de mest konstiga ställen, men aldrig i ett korsord. Fram tills nu. I dagens korsord i Aftonbladet kunde man nämligen hitta två av mina hockeybilder. Vad det ska stå i rutorna vet jag inte ännu. Tror dock det är något som löser sig.

Skyltar inte med rökningen

Mat och mätt

Idag hade vi barnvakt och frugan och jag passade då på att äta en fin middag på Rosemary's. God mat! När vi kom hem vid 23-tiden värmde vi upp pizzan som barnen inte orkat äta upp. Man måste ju bli mätt liksom.

The most quoted man in news

Sitter och kollar på en film på Vimeo som heter "The most quoted man in news". Den handlar om Greg Packer som dyker upp på olika evenemang runt om i USA och gör allt för att bli citerad i media. Något han gjort sedan 1995. Det har gått så långt att AP har skickat ut ett memo till sina reportrar där de uttryckligen säger att han inte får citeras längre. Lite småkul men samtidigt lite oroande. Själv tyckte jag att namnet lät bekant. Efter en snabb sökning i mitt bildarkiv hittade jag två bilder jag tagit av honom. Vid två olika tillfällen..

The first haircut

Ett långtgående projekt

Igår var vi ett gäng på fem grabbar som hade bestämt oss för att hitta Manhattans bästa ölställen. Vi skulle alla bidra med minst en egen favorit. Vi började med 124 Rabbit Club på Macdougal Street. Nästa ställe blev Peculier Pub några kvarter därifrån. Där blev vi kvar, för det var så trevligt. Så det där att hitta Manhattans bästa ölställen får bli ett långtgående projekt verkar det.

Mode man faller för

Det finns många olika sätt att gå på röda mattan. Det här är ett av de mer spännande.

Ack så gött

Gjort skatterna. Check. Skickat ut fakturor. Check. Rensat mailboxen. Check. Backat upp bilder på extern hårdisk. Check. En sådan dag har det varit. Inte speciellt rolig, men ack så gött när allt är gjort.

A Soho stroll

Snarlik

Här i New York kan man bo i flera år utan att lära känna sina grannar. Ni vet när man står i hissen och frågar om någon är nyinflyttad och dom har bott i byggnaden i 5 år. Fast en del grannar pratar man trots allt med. Grannen på andra våningen till exempel. Fast jag har blivit irriterad på honom i omgångar. För han kan vara så jäkla trevlig ibland, och andra gånger blir man helt ignorerad. Det är väl så det funkar i New York har jag tänkt. Innan jag förstod att han hade en enäggstvilling.

A true redhead

Explosion i Harlem

The secret is out

Klart det är blått

Hissnande utsikt

I bet you can't make him laugh

Recent work: Daniel Svanberg

Off Broadway

En låt och dagen var räddad

Där stod jag på tunnelbaneperrongen och väntade på F-tåget. Uptown. Det brukar oftast vara uptown. Samtidigt som en gatumusikant lite längre bort spelade "Like a Rolling Stone". Den inlevelsen. Vardagslunken var plötsligt en ovanligt bra start på dagen.

Sunday: Shopping

Vad vore livet utan brunch

Brunch i New York. Man tröttnar liksom aldrig på det. Idag satt vi hela familjen på "Village Den" i hjärtat av West Village och bara njöt av maten, atmosfären och gatulivet. Åren i New York har fått mig att bli väldigt specifik när det är dags att beställa maten: Corned beef hash with home fries and eggs over easy, an English muffin, a side order of bacon, a virgin Bloody Mary and a coffee. Sitter som en smäck.

Hajar du tugget

Tog bilder igår och använde mig då av rekvisita. Under fotograferingen gick den sönder. Lösningen? Ett vältuggat tuggummi kom väl till pass. Jag kände mig nästan som McGyver.

Going Pro

Igår föll jag till föga och köpte en GoPro Hero3+ med lite käcka tillbehör. Mest undrar jag varför det tog så lång tid. Jag är alldeles säker på att vi kommer bli bra kompisar GoPro och jag. Väldigt bra.

Recent work: Magnus Berger

Subway sun

Recent work: Chris O'neill

Recent work: Carl Hagelin, NY Rangers

A music video: Olivia and Lil' A

Jag ville fortsätta utforska Final Cut Pro X och det jag lärt mig på videokursen. Så det bidde en liten musikvideo. Stjärnorna i videon är rapparen Olivia och hennes sidekick Lil' A (Även kallad Alicia). Sjung med!

The rapper duo: Olivia and Lil' A. from Pontus Hook on Vimeo.

Det gamla New York

Gillar du att titta på gamla bilder av New York så kan jag rekommendera dig att följa "Old images from New York" på Facebook. Tipstack till Erik Bergin.

Lutning i bilden

En mobil krock

Idag lyckades jag med en mobilkrock. Jag gick alltså in i någon som tittade på sin mobiltelefon, samtidigt som jag tittade på min telefon. Jo, jag skäms.

Guld värt

Just nu bor jag och familjen på hotell i New York. Det är nämligen stora renoveringar på gång i vår byggnad för tillfället. Byggdamm från en 102 år gammal byggnad kan inte vara bra. Därför bor vi på hotell. Därför har jag också haft riktigt svårt att följa OS på TV. Det är inte speciellt många kanaler här på hotellet.

Det har dock inte undgått mig att Sveriges skiddamer tog guld i stafett under dagen. Någon linkade till upploppet på Facebook, och trots att jag visste utgången, så fick jag gåshud. En sådan klassiker hade man ju faktiskt viljat se live..

Nästa steg

Redigeringskursen jag tog i Final Cut Pro X är nu helt slut. Och jag med den. Sååå mycket information att bearbeta. Nu är det nästa steg som gäller. Redigera, redigera, redigera.

En snöig dag i New York

Efter att jag lämnat 7-åriga dottern i skolan, på den snöigaste dag jag upplevt i New York, så passade jag på att filma lite. Det var blåsigt, kallt och allmänt ruggigt. Förhoppningsvis får du en uppfattning om hur illa det var i min lilla egenredigerade kortfilm nedan.

A very snowy day in New York from Pontus Hook on Vimeo.

Nu är det grönt ute

Videoredigering

Idag började jag en 5-dagars Final Cut Pro X-kurs. Lika intensivt som jag trodde. Lika kul som jag trodde. Efter denna veckan ska jag alltså kunna videoredigering utan och innan. Ser fram emot det.

Min barndoms vintrar

Idag åkte barnen skridskor på isrinken vid Standard hotel. Sedan blev det varm choklad på Fika i Tribeca. På sätt och vis som min egen barndoms vintrar.

Philip Seymour Hoffmans begravning

Funderingar

Svenska modefotografer

Ikväll hade svenska konsulatet ett vernissage på ett galleri i Chelsea med bilder av svenska modefotografer. Påpassligt med tanke på att modeveckan i New York är på gång. Uppslutningen var optimal. Packat.

Tar det kallt tills det blir varmare

Det känns som att de första månaderna på året är lite av en transportsträcka. Det är jag nog inte ensam om att känna skulle jag tro.

Framträdande

25 år

Det slog mig just att jag har varit inom fotografyrket i 25 år. Det måste ju firas på nåt sätt.. Framförallt är det ju kul men samtidigt lite skrämmande. Det gick ju så snabbt! Nog har jag 25 år till i mig. Sen pensionerar jag mig och fortsätter att fotografera.

Philip Seymour Hoffman

Bara för några veckor sedan såg jag Philip Seymour Hoffman sitta på vår lokala restaurang French Roast, tillsammans med sin familj. Vi bor i samma område och det var snarare en regel än ett undantag att se honom på olika ställen i grannskapet. Och plötsligt är han borta, alldeles för ung. En brilliant skådespelare har gått ur tiden.

Nästan som förr

Idag har vi barnvakt. Vi ska nämligen på NY Rangers-NY Islanders i Madison Square Garden. Därefter lite schyssta cocktailbarer. Uppvärmningen har bestått i en timmes dans med barnen till låtar av E-Type, Rihanna, Demi Levato, och Zara Larsson. Nääästan som för om åren kan man säga.

See, Cissi!

Bundle up, Charlie!

Boken vänder blad

Häromdagen såg jag vid två olika tillfällen människor som inte kände varandra men ändå började prata för att de hade något gemensamt. Vad som förde dom samman var böcker. En man hade exempelvis läst boken i sin barndom som mannen framför honom nu satt och läste på tunnelbanan. Dessa meningsutbyten är rätt fina att sitta och lyssna på. Inte minst för att det blir allt ovanligare med riktiga böcker och därmed dessa konversationer. För folk använder numera iPad eller Kindle och där ser man ju faktiskt inte vad det är för bok personen läser.

Ulf & Malin

För 12 år sedan träffades Ulf och Malin för första gången, det var på en skidresa i Branäs med ett gäng kompisar. Först nio år senare träffades de igen under en mindre middagbjudning på Carib Kreol i Malmö. Kärlek vid andra ögonkastet. I april 2013 förlovade de sig i Paris. Den 18:e januari 2014 gifte de sig i New York.

Ett bekant ansikte

När jag lämnade av äldsta dottern i skolan idag, hälsade jag glatt på en mamma på vägen ut. Ganska snabbt insåg jag att jag aldrig träffat människan förut. Däremot hade jag sett henne spela fångvaktare i serien "Orange is the new black".

Världens turistcenter

Såg suddigt

Idag tog jag bilder på en kille som hade glasögon, men han gillade mina glasögon bättre så han hade dom på sig under hela fotograferingen istället. Det såg bra ut! Om än lite suddigt för en annan...

För mycket Photoshop

Det här tar bildbehandling till nya höjder.

Nominerade Årets Bild

Idag så släpptes namnen på de nominerade i Årets Bild. Fint att se att Niclas Hammarström är nominerad. Kul att se att svenska New York-fotografer finns representerade också (Go Linus och Axel!). Det är många namn som jag känner igen på listan. Jag är uppriktigt glad för de som är nominerade, för det är ju trots allt speciellt att bli uppmärksammad för det man gör. I mars får vi veta vem som får vilka priser!

Recent work: Surf Fitness

Ibland har man dagar

Du vet när man vart ute och jobbat och kommer hem och märker att gylfen varit öppen halva dagen. Idag var en sådan dag.

Vinnande tips för fototävlingar

I en timmes lång intervju ger fotografen Amy Vitale här tips på hur du förbättrar oddsen att vinna med dina bilder när du skickar in till olika fototävlingar. Värt att veta: För att kolla på videon måste du uppge din emailadress.

Förföljd av Google

Det där att ens googlesökningar förföljer en på olika websidor som reklam, tycker jag är lite oangenämnt. Dessutom var det faktiskt inte jag som sökte på "pink glitter boots" i barnstorlek.

Vad som komma skall

Min erfarenhet säger att under de Olympiska Spelen är det ökänt lite fotouppdrag i USA. Därför ska jag i februari när OS pågår som bäst gå på en veckas lång kurs i New York. Detta att gå på kurser och förkovra mig är ett av målen jag satte upp för 2014. Känner mig redan lite exalterad över vad som komma skall.

Siri tihi

Den där Siri som bor i min iPhone kan vara ganska rolig ibland. Fråga henne bara:"What does the fox say?". Hon har mer än ett svar kan tilläggas.

Det är bara ben

Email varje dag

Varje dag får jag ett email från socialanyheter.se. Hur hamnade jag där? Där får man hursomhelst de mest delade svenska nyheterna på Twitter och Facebook för den dagen. Det är väl bra trots allt. Tror jag.

Färgad av sin omgivning

Niclas och Magnus

Idag har det varit en känslosam dag. Dagen började nämligen med det otroligt positiva beskedet att min vän och fotokollega Niclas Hammarström tillsammans med reportern Magnus Falkehed blivit frisläppta från deras fångenskap i Syrien. Snacka om en bra start på året!

Olika uppdragsgivare

Japp, då var bilderna till Årets Bild inskickade. Två reportage och några singelbilder blev det. Noterar att bilderna är tagna på uppdrag för hela sex stycken olika uppdragsgivare. Känns bra.

Getting out of town

When night is falling

Av snöstormen blev det en solig vinterdag

Ja, av snöstormen blev det inget mycket. Alla skolor var stängda trots detta. Om vi varit så känsliga för snö i Sverige när jag växte upp hade det inte blivit många dagar i skolan på vintern.

Snöstorm

Tusentals flighter har ställts in och vägar har stängts av. Nu väntar vi på en kraftig snöstorm som drar in över New York i natt. Min gissning är att ett visst kaos har infunnit sig på Manhattan när jag vaknar fredag morgon.

En krönika om min kärlek till New York

Den första doften som slår emot mig är ångan från en kemtvätt några meter bort. Tänk att något så oansenligt luktar så gott. Jag har lämnat livet i Sverige bakom mig och kliver nu ut ur den gula taxibilen mitt på Manhattan. Hjärtat bultar i bröstkorgen. Utan att jag vet om det så har jag längtat efter detta ögonblicket i hela mitt liv. Alla känslor virvlar omkring i en salig röra, det är spännande, skrämmande och fullständigt underbart. Min blick färdas uppåt, skyskraporna är så imponerande. Det här är alltså mitt nya hem.  

Jag, en ung kille från landet, skulle följdaktligen tjäna mitt uppehälle i en stad med lägenhetshyror mångdubbelt högre än vad jag någonsin betalat förut. Verkligheten visade snabbt sitt fula ansikte. Efter några månader började pengarna tryta och jag var tvungen att sälja bilen som jag lämnat i Sverige. Det var den livlinan jag behövde. 

- Get out of here! Go home!

En medelålders man i en grå munkjacka ropade efter oss från andra sidan gatan. Jag hade fått mitt första uppdrag och precis satt min fot i Harlem. Tillsammans med en reporter skulle jag göra ett reportage om hur stadsdelen Harlem var ett område i förändring. Men välkomna var vi uppenbarligen inte. Där stod jag med en klump i halsen. Vi gick därifrån i riktning mot 125:e gatan. Jag gick sakta för jag ville inte visa att jag var rädd. Jobbet då? Jo, det blev riktigt bra till slut. Där och då fick jag också en viss förståelse över hur så många människor från skilda kulturer kan samsas på en sån liten yta som Manhattan. Det handlar om att respektera varandras personliga sfär. 


Åren som följde formade mig både som person och som fotograf. Det är många händelser som etsat sig fast: När jag ser World Trade Center's norra torn kollapsa och jag får känslan av att tid och rum för ett ögonblick står helt still. När stormen Katrina slagit till mot New Orleans, och jag sitter i en bil i gryningen tillsammans med några kollegor på väg in mot staden, samtidigt som ett 20-tal fåglar fridfullt flyger över den röda himmelen. När rymdfärjan Discovery stiger mot skyn i den ljumna natten, och ett muller kommer emot mig som gör att hela kroppen skakar. När den unge mannen som fick sina ben bortspränga i Irak, tar de första tappra stegen med sina benproteser på Walter Reed Hospital i Washington DC. 

Allt detta med kameran i min hand. Som om jag någonsin tvivlade på varför jag blev fotograf.


New York har nu varit mitt hem i 17 år. Kärleken till staden är densamma som när jag anlände den där kalla dagen i februari i slutet av 90-talet. Staden har förändrats. Jag har förändrats. Fast energin i New York den består. Den som gör att jag känner mig överlycklig bara av att sitta på ett café och se människor från livets alla skeenden stressa förbi. Eller då jag promenerar genom ett lummigt Greenwich Village en tidig morgon när solen strilar in mellan träden och staden som aldrig sover faktiskt börjar vakna till liv. Det är den energin som gör att jag fortfarande älskar New York. Och så lukten av kemtvätt förstås.