Snarlik

Här i New York kan man bo i flera år utan att lära känna sina grannar. Ni vet när man står i hissen och frågar om någon är nyinflyttad och dom har bott i byggnaden i 5 år. Fast en del grannar pratar man trots allt med. Grannen på andra våningen till exempel. Fast jag har blivit irriterad på honom i omgångar. För han kan vara så jäkla trevlig ibland, och andra gånger blir man helt ignorerad. Det är väl så det funkar i New York har jag tänkt. Innan jag förstod att han hade en enäggstvilling.