Gessle

Det kändes rätt coolt att tillsammans med Bjurman sitta i en lyxig svit i midtown och exlusivt provlyssna Per Gessles nya CD "Son of a plumber". Det gjorde inte saken sämre att Mr Gessle själv var med. En kille som för övrigt är lika trevlig som han är halländsk.

Kondomer

I måndags fick jag uppdraget att fota en ny typ av specialdesignade kondomer. Jäkligt svårplåtat, men det gick bra till slut. Jag övertalade killen i kondombutiken att blåsa upp några kondomer, så att man på så sätt kunde se formen på dom. När killen hade blåst upp fyra kondomer tyckte han att det började bli lite jobbigt. Glidmedel smakar tydligen inte speciellt gott.

E-mail

Genom bloggen får jag en massa intressanta e-mail. En del är från skolkompisar som jag inte pratat med på årtionden, andra är från långväga släktingar. Vissa e-mail kommer från folk jag aldrig träffat. Gissa vad som är gemensamt för alla mailen? Dom är görkul att få. Keep it coming!

Ledbrutna

Fyra ledbrutna kompisar från Växjö hälsade på under söndagskvällen. Dom hade värk både här och där. Fast deras glädje över att ha genomfört New York Marathon var större än alla krämpor i världen. Iallafall idag. Vänta bara tills dom vaknar upp imorgon. Aj, aj.

Nyfikna

Några nyfikna jäklar undrar förstås vad det är för jobb jag gjort som handlar om svett och rostbiff. Ingen har lyckats gissa rätt faktiskt. Jag lovar att berätta inom sinom tid. Tålamod.

Svettig rostbiff

Det är en faslig variation på jobben jag gör i dessa dagar. Eftersom jag inte kan avslöja vad det är innan det blivit publicerat, nöjer jag mig med att säga följande nyckelord:

Jobb 1: Svett
Jobb 2: Rostbiff

Den som gissar att jag plåtat svettiga rostbiffar har missuppfattat en aning.

Dokumentär

Har lagt en lång arbetsdag bakom mig. Avslutade dagen med att titta på dokumentären "Inside Hurricane Katrina", på National Geographics ch. 65.

Vad som var intressant var inblicken i det politiska spelet som försigick efter orkanen och varför kommunikationen fungerade så dåligt mellan dom olika instanserna. All in all, så var det en mycket bra dokumentär. Rekommenderas.

Halloweenparad

Ikväll har vi tittat på den årliga Halloweenparaden. Den var faktiskt rätt tråkig i år. Roligast var istället den ridande polis som frågade en tjej utklädd till körkort, om han fick se hennes körkort.

Falukorv

Jag känner en svensk kille i New York som gillar falukorv så mycket att han gör vad som helst för att få med sig det tillbaka när han varit i Sverige.

Som privatperson får man inte föra in köttvaror till USA. Detta löser han på ett ytterst ovanligt sätt. När han senast flög över till New York använde han falukorven som nackstöd. En bluff som lyckades. Den mosiga korven "made it" till Manhattan. Förhoppningsvis var den så god att den var värd det extra besväret.

Höna

När servitören står med en vadderad höna på huvudet samtidigt som Buffalo Bill kommer cyklandes längs 10:e gatan, då vet man att Halloween börjar närma sig.

Läktarkändis

Fotade hockey igår igen. Än så länge har jag fotat tre matcher denna säsongen. Av nån anledning så har det varit NY Rangers-NY Islanders som spelat varenda en av dessa matcher. Denna gången vann Rangers med 3-1 i Madison Square Garden.

I andra periodpausen gick en tjej runt och delade ut papper till fotograferna. På dessa papper tipsades det om vart olika kändisar satt på läktaren. That's a first. Är dom i allians med kändisarna som vill synas när dom kollar hockey? Personligen gillar jag att sitt ostörd när jag är på match. Det blev inga kändisbilder för mig. Jason Priestley fick sitta i fred.

Tillbaka

Det fanns varken elektricitet eller fungerande telefonlinjer när vi lämnade vårt hotell i Naples. Sådant som man normalt sett tar för givet. Det känns bra att vara tillbaka på Manhattan.

Wilma

Måste säga att det var en speciell upplevelse att sitta på hotellrummet med en rasande orkan runt knuten. Så här såg det ut utanför mitt fönster klockan 07.45 igår morse, när Wilma svepte in över Naples i Florida.

Weird

Käkade på Applebees i Naples, Florida. Varenda fönster i restaurangen var täckt med spånplattor för att skydda mot stormen Wilma. Det kändes weeeird. Som att äta i en skolåda ungefär.

Väder

Det har varit mycket snack om väder dom senaste dagarna. Inte så konstigt om man sitter i Florida och väntar på en eventuell orkan. Nu finns det en annan typ av väder också. Tyvärr. Personen som släppte väder på väg upp i hotellhissen skämdes inte för sig. Numera vet jag att det går att hålla andan ganska länge i en hiss.

Kopia

- Otroligt vad dom stirrar på mig, sa jag till Bjurman när vi igår åt middag på vårt hotell i Naples. Längre bort i lokalen satt ett äldre par som hade ägnat flera minuter åt att bara råstirra på mig.

Efter ett tag reser dom sig upp och kommer gående mot vårt bord. Damen i sällskapet böjer sig fram:
- Du är fantastiskt lik vår son. En exakt kopia, säger hon och stirrar fortsatt.

Inte visste jag vad jag skulle svara på det. "Tack så mycket" kan man ju inte säga direkt. Efter att vi utbytt dom sedvanliga hövlighetsfraserna gick paret vidare.

En stilla undran formade sig i min hjärnbark. Hur skulle jag reagera om jag mötte min dubbelgångare på gatan? Så länge han inte har mittbena är allt frid och fröjd. Jag passar inte i det.

Florida

I Florida är det mulet. Iallafall där jag är nu, långt ner på västkusten. Kanske blir det blåsigt snart också. Det bestämmer Wilma. Hon är en orkan, som kan bli en storm, som kan bli ingenting.

Nu är Wilma nere i Cancun, Mexico och rotar. Så vad göra? Vänta. Och vänta lite till. Det är vad jag ska göra.

Filmjölk

Imorse blev det gröt med filmjölk till frukost för mina kompisar som är på besök. Det är inte så att jag vill bli av med dom, utan snarare ett tecken på att jag har jobbat väldigt mycket det senaste. Vänskapen består, men kanske inte deras smaklökar.

Dratt

På väg ner till tunnelbanan idag halkade jag till i trappan. Den där sekunden då man inte har någon kontroll är speciellt jobbig. Det var ungefär när jag på fotsulorna gled fyra trappsteg, som den känslan uppstod. Sedan tog det stopp. Där stod jag bredbent med armarna rätt ut, och en dratt på ändan mindre.

Pryl

Cool pryl. När jag tänker på det så är nog namnet coolare än prylen.

Gåshud

Henrik ger mig gåshud. Skulle tro att den meningen kräver en förklaring. Det är slutminuterna på NY Rangers match mot Atlanta Trashers (5-1). Rangers svenske målvakt Henrik Lundqvist har gjort en kanonmatch med fantastiska räddningar och har endast släppt förbi sig ett mål.

Så börjar tusentals fans i publiken ställa sig upp och unisont ropa: "Lundqvist, Lundqvist, Lundqvist, Lundqvist". Min kompis Joe sammanfattade hela upplevelsen i en mening: - This is going to create a buzz in New York.

Viking Cup

Idag spelades det "Viking Cup" på Randall Island, utanför Manhattan. En fotbollsturnering där svenskar, norrmän, finnar och danskar spelar mot varandra.

Vi förlorade äckelsnöpligt mot danskarna med 3 minuter kvar av matchen. Första pris - gratis öl resten av kvällen på en bar i stan. Det var ju tur att vi inte vann kanske. Desssutom går ju danskar och öl bra ihop. Men sjunger dom "Vi er røde – vi er hvide" så går jag hem.

Först ska jag dock till Madison Square Garden och kolla NHL-hockey, NY Rangers mot Atlanta Trashers. Skulle tro att jag är bättre på att titta på sport än jag är på att utöva den. Det får jag nog intala mig iallafall, annars är väl risken att jag tar en sväng på isen. Ger dom poäng för piruetter?

Välstekt, tack

Det är inte djurplågeri, men här är det nåt som inte står rätt till.

Kallt

Hoppas det inte kommer som en chock, men vi går mot kallare tider. Höll på att inte komma ur sängen i morse. Ett tecken så gott som något. Svinkallt i lägenheten och hällande regn utanför fönstret. Hmm, är det inte dags att köpa julklappar snart?

Bildgåta

Vad föreställer bilden?

a) En myggspiral

b) En planet i yttre rymden

c) Tant Gretas dammiga kokplatta

d) Ett mobilfoto av den upplysta scenen under U2:s fantastiskt bra konsert i Madison Square Garden igår, där publiken håller upp sina mobiltelefoner för att skapa effekten av "vintergatan"

100

Idag fyller bloggen jämnt! Sedan starten i juni har det blivit 100 inlägg. Mer lär det bli.

Mitt senaste fotouppdrag

Flygresa t/r New York - Kalifornien: 12 timmar.

Tid spenderad i Kalifornien: 24 timmar.

Tid spenderad med fotoobjekt: 12 minuter.

Glad (inte)

Efter 10 dagar fick jag så äntligen tillbaka min Appledator från lagning. Behöver jag säga att jag var glad? Den såg nästan ny ut. Synd att den inte startade. Inte på första försöket, inte andra och framför allt inte på tredje. Fjärde försöket däremot. Och det gör ju ingen glad. It may be a rotten Apple.

Namn

På väg till ett fotouppdrag till en reklamfirma idag, fick jag visa ID för att komma in i kontorsbyggnaden. Jag måste säga att amerikaner har svårt för mitt svenska körkort. I deras papper fick jag heta "P. Fredrink". Mitt andranamn är Fredrik...

Det är inte första gången mitt körkort har lästs fel. Nyligen köpte jag en tågbiljett för att åka från Washington D.C. till New York. På biljetten fick jag heta "Korkort Sverige"

Cops

Zappade mellan TV-kanalerna häromkvällen. Jag fastnade för realityshowen "Cops". Showen anses vara den första riktiga realityshowen som gjorts, premiäravsnittet sändes redan 1989. Huvudsakligen går det ut på att ett kamerateam följer med i en polisbil under utryckning.

I just det avsnittet jag såg hade en kille blivit provocerad av en skäggig tröjlös galning på McDonalds. Det jag fann komiskt var anledningen till varför killen hade ringt 911. Han förklarade för polisen:

- Den skäggiga galningen var uppe i ansiktet på mig hela tiden. Han pratade nedlåtande och var allmänt störig. Det var inte så farligt, men när han började kalla mig för George Bush, då kunde jag inte ta det längre.

Halvnaken

Det känns som jag är halvnaken. Eller åtminstone att något saknas. Jag blir inte människa förrän jag får tillbaka det som saknas. Alldeles riktigt, min dator är på lagning.

Hemlös?

I ett gathörn vid 7:e Avenyn satt en hemlös man. Framför sig hade han en matta. På mattan kunde man läsa följande: "Home Sweet Home".

Tjock

Katrina och Rita har gjort mig tjock. Det har varit si och så med tillgång till mat när man jobbat i orkanernas spår. Nödprovianten vi hade i bilen bestod av chips, kakor och ölkorv. Dom få gånger ett varmt mål mat fanns att tillgå, så blev det att man åt för mycket. Nu ska jag försöka att komma i form till nästa orkan.

J.R. Ewing

Efter min hemkomst från Texas har jag pratat i telefon med nära och kära i Sverige. Det slog mig att när jag pratar med mina syskon eller min pappa, så har vi typ tre olika farvälfraser som vi bollar fram och tillbaka innan vi lägger på luren. Det tar ett tag att säga "hej då" om man säger så. Om det är uppfostran eller ren hövlighet har jag ingen aning om.

När jag pratar med vänner som inte är så insatta i familjen Hööks telefontradition, händer det att jag hör ett klick i luren efter endast två farvälfraser. Känns lite udda. Än värre är det med amerikaner. Dom gör som J.R. i Dallas. Dom lägger bara på. Om dom sen står och spänner käkmusklerna och ser lidande ut, som allas vår J.R. Ewing, kan jag tyvärr inte svara på.

Port Arthur

Knappt 2 timmar öster om Houston ligger Port Arthur som fick en rejäl känga av orkanen Rita. Många hus hade formligen blåst omkull av dom starka vindarna, staden drabbades också av översvämmningar.

När vi besökte Port Arthur var det forfarande blåsigt med piskande regn. Vi träffade räddningmännen Coart Higgins och Daniel May som använde sin gummibåt för att plocka upp folk som inte kunde ta sig från sina hem på grund av vattenmassorna.

Viktigast av allt. Inga dödsfall i Port Arthur.

Houston skonat

I morse tog jag en härlig dusch, kollade lite e-mail pa datorn och skickade några sms. Vinden utanför hotellet var lite lugnare än den var kvällen innan. Orkanen Rita skonade Houston.

Orkanen Rita

Just nu sitter jag på ett hotell downtown Houston, Texas. Orkanen Rita's centrum förväntas dra förbi öster om Houston i natt. Orkanen är ca 70 mil i diameter och kommer sannolikt lämna stor förödelse i sina spår.

Drygt en miljon människor har evakuerats från Houston, vilket gör att det är minst sagt ödsligt i staden. Inga butiker är öppna, ingen bensin finns att uppbringa i området. Elektricitet, mobilnät och vattenförsörjning antas upphöra att fungera under natten. Nu är det bara att vänta.

Labyrint

Häromdagen fotade jag NHL-hockey. Det är mer än ett år sedan jag gjorde det senast. I detta fallet var det i arenan Nassau Coliseum ute på Long Island, där NY Islanders spelade hemma mot NY Rangers i en träningsmatch. Islanders vann med 5-1.

Själv förlorade jag. Orienteringen alltså. Man glömmer så lätt. Nu när NHL-strejken är över så får jag på nytt lära mig att hitta i labyrinten av korridorer på dom olika hockeyarenorna. Undrar om det hjälper att vara puckad.

Varje dag

Upplysningsvis kan jag säga att min födelsedag är över. Efter mitt senaste blogginlägg har en del trott att varje dag efter den 19:e är min födelsedag. Så är inte fallet, då vore jag riktigt gammal. Tack ändå!

En speciell dag

Är det inte nåt speciellt med den 19:e september så säg. Min faster Birgitta fyller år. Tyvärr kan jag inte avslöja hur mycket, för då är det slut på släktfriden.

Vad jag kan berätta däremot är att min mamma Eva var på födelsdagsfest hos Birgitta för drygt 30 år sedan. Min mamma som då var höggravid gick runt och hälsade på folk. I samma stund som hon skakar hand med en av gästerna går hennes fostervatten. Det blev ilfart till sjukhuset.

Klockan 21.40 den 19:e september 1971 föddes en välskapt flicka. Hennes namn blev Petra. Strax därefter, klockan 21.47 föddes en pojke som var alldeles blå och kom med rumpan före. Pontus fick han heta.

Grattis faster. Grattis syster. Och ett litet grattis till mig förstås.

Bröllop

En del fotouppdrag jag gör är extremt kul. Andra är mindre kul. Uppdraget jag gjorde i lördags får väl räknas till den senare kategorin, att få bilder av businesskvinnan Cristina Stenbecks bröllop på Mayville Farm i Glen Cove. Speciellt som vi inte var särskilt välkommna.

Det fanns ett stort antal säkerhetsvakter som patrullerade området för att se till att vi inte skulle få några bilder av tillställningen. Dom hade ett unikt sätt att hålla oss borta från den närliggande golfbanan som gav viss insyn till Mayville Farm. En av vakterna tog helt sonika en golfklubba och slog en golfboll i vår riktning. Funderar nu på att lära mig golf så jag kan slå tillbaka om det händer igen.

Ett bordsben

Biffen och jag träffade igår statsminister Göran Persson för en intervju i FN-byggnaden. Under intervjun flyttade jag tillsammans med Görans pressekreterare Camila runt lite möbler i rummet för att få plats att fotografera. Vi sköt undan ett bord som genast blev lite svajigt.

- Ni gör väl inte sönder något, hör jag Göran Persson säga.
- Nejdå, svarar jag leende med ett bordsben i handen.

Tack och lov benade vi ut problemet.

FN

Dagen har spenderats i FN-byggnaden. Där är det toppmöte och 180 ledare från hela världen har samlats.

- Can I have a look at your camera, please. Jag tittar upp och Kofi Annan ser på mig med en frågande blick. Under det fototillfälle vi tilldelats med statsminister Göran Persson, generalförsamlingens president Jan Eliasson och FN:s generalsekreterare Kofi Annan, får jag ovanstående fråga. Kofi får kameran och börjar fotografera den svenska presskåren. Samtidigt fotograferar jag honom.

-We are all shooting at each other, but we are all standing, säger Kofi med en konstaterande stämma. Resultatet kan beskådas nedan. Kofi Annan's bild av oss och min bild av Kofi. Another day at the office.

Foto:Kofi Annan

Foto:Pontus Höök

Sälunge

Heidi Klum har fått en sälunge.

Cyklist

-Ice Cream! Ice Cream! skrek den skäggige mannen som cyklade förbi oss utanför pizzerian "Two Boots" i West Village. Vi vänder oss snabbt om för att se hur man möjligen kan sälja glass sittandes på en cykel. Någon glass sågs inte till.

När han höjde rösten igen klarnade allt:
-I scream! I scream!

Han skriker att han skriker. Ovärderlig information.

9/11

"Det har varit några omtumlande dagar. Från ett tak i Greenwich Village stod jag och såg hur Twin Towers brann. Det jag såg framför mig kunde inte hända. Likförbannat hände det."

Ovan ser ni ett utdrag ur emailet jag skickade ut till alla mina vänner efter 9/11. Idag är det 4 år sedan terrorattacken ägde rum. Livet går vidare, men vi glömmer inte.

Stickan

Året var 1972. Jag var 1 år gammal. Det var då min mormor Nelly träffade sin fästman Stig. Vi kallade honom aldrig för morfar. Istället blev hans smeknamn "Stickan".

Han var en godhjärtad och generös man. "Stickan" hade alltid många roliga historier från åren då han var sjöman. Om än något överdrivna. Skulle tro det var därför vi gillade dom.

Stig fick på äldre dagar lungemfysem. En sjukdom som gör att man har begränsad lungkapacitet. Detta var inget som hindrade honom från att besöka mormor Nelly på ålderdomshemmet flera gånger i veckan. Sin livskamrat.

Mormor kommer inte att få några mer besök av "Stickan".

Stig du är saknad. 1936-2005.

Svart vatten

Häromdagen visste jag knappt vad vadarbyxor var för något. Nu vet jag. Om man ska röra sig i det svarta, grumliga och infekterade vattnet som svämmat över New Orleans kändes det som ett måste att ha någon typ av skydd.

Reportern och jag tog följe med Steve när han skulle ta med mat till sin granne Isola Williams. Isola har inte lämnat lägenheten sedan stormen rev genom staden. Hon förstår fortfarande inte vad allt vatten kommer ifrån. Kvar i huset blir hon. Hon vill inte att det ska plundras.

På vägen dit klafsar Steve i vattnet utan något som helst skydd. Däremot tvättar han av benen med både klorin och tvättmedel när han är tillbaka på torr mark i French Quarter där han rår om ett hotell åt en vän.

Det är bra att ha med Steve. Området vi går ses som ett av dom sämre, med våld och droger. Det sker cirka 250 dödskjutningar per år. Som mest var det 8 på en dag. Fast det hade vi inte tid att tänka på. Vi var mer koncentrerade på att ta oss runt djupa hål och öppna brunnslock i vattnet. En rejäl kallsup skulle ju faktiskt kunna vara dödlig.

New Orleans

Jag har alltid viljat besöka New Orleans, men inte på detta sättet. Tillsammans med journalisten Peter Kadhammar har jag varit inne i centrala New Orleans och sett det förödande resultatet efter stormen Katrina. Vi träffade desperata människor som bönade och bad att vi skulle ta dom därifrån. En del frågade när dom skulle få hjälp. Och inget svar kunde vi ge dom. Vi kunde ge dom en flaska vatten och en klapp på axeln. För vad det nu var värt. Att det låg lik kvar vid en del vägar var absurt. Det kändes som som en krigzon.

Idag har vi följt militärer som går ut med gummibåtar i den översvämmade delen av staden för att hitta folk som fortfarande sitter som fångar i sina hem. Vad som är förvånansvärt är att många av dom som hittas väljer att stanna kvar i sina hus, av rädsla för att deras hus ska plundras.

Nu ska jag få i mig en bit mat och sen sova. Det har varit en lång dag.

Flyger och far

-Vart flög du, undrade en del bloggläsare efter mitt förra inlägg. That's the problem. Ibland kan jag tyvärr inte säga vart jag åker på mina jobbresor innan jobbet är gjort och bilderna publicerats. Upplysningsvis kan jag nu avslöja att jag är tillbaka i New York.

Ska jag säga nåt om flygresan tillbaka så fann jag det konstigt att piloten lät tre 5-åringar härja fritt i cockpiten efter landning. Rena drömmen när man 5 år gammal förstås, men borde det inte vara rena mardrömmen för en pilot?

Dop på flyg

Att flyga är sådär kul, men har man en steward med Arne Hegefors humor så kan det vara ganska roande. Under flygresan jag gjorde idag, så lyckades stewarden spilla vatten på mig när han serverade. Han fattade sig snabbt och sa:
-Hoppsan det var inte meningen att döpa om dig.

Myter

Robert Caplin är en fotografkollega som jobbar på New York Times. Han är en trevlig och talangfull herre. Fast när han skickade följande link till mig inser jag att han gått på alla myter om Sverige och svenskarna:

1) Vi har svåruttalade namn.
2) Vi är alla väldigt långa.
3) Vi gör underbara köttbullar.

Galet

Är det jag, eller är det folk omkring mig som börjar bli galna? När jag var i livsmedelsbutiken häromsistens så var det en dam framför oss i kön som hade lagt upp lite matvaror och endast en öl på bandet. Expediten ser ölen och ber genast om damens legitimation. Hon grymtar lite missnöjt men langar sedan fram ID-kortet. Expediten läser ut födelseåret lite lågt för sig själv:
-Year of birth 1913...

Hårresande

Denna nyheten fick mig att höja på ögonbrynen.

Kinamat

I New York går det att få mat levererat till dörren i princip närsomhelst på dygnet. Allt som oftast får vi en meny inkilad under dörren av någon som just levererat mat i vår byggnad. Majoriteten av dessa menyer är ifrån asiatiska restauranger. Jag får känslan av att min granne inte är så förtjust i detta. På hans dörr står det:"Inga menyer, tack". Det står på engelska och kinesiska.

Rolling Stones

Dom sega gubbarna i Rolling Stones hade turnépremiär på Fenway Park i Boston igår. Aftonbladet ville att jag skulle ta bilder på detta. Förhoppningen var att hinna få med bilder till måndagens tidning. Klockan 20.00 var det sagt att konserten skulle dra igång. På redaktionen i Stockholm behövde dom bilderna allra senast 20.45. (02.45 svensk tid) Så här utvecklade sig kvällen:

20.20. Rolling Stones är försenade och går på 20 minuter efter utsatt tid.
20.37. Fotograferna har fotat färdigt och vi eskorteras ut från scenområdet.
20.40. Skivbolagsfolk kontrollerar att ingen fotograf är kvar vid scen.
20.43. Vi anländer till pressrummet.
20.45. Skickar fyra bilder utan att öppna dom i photoshop.
20.47. Bildredaktionen i Stockholm konfirmerar att dom har mina bilder.
21.00. Nöjesredigeraren skickar tidningssidan till tryckeriet.
21.05. Bildredaktören berättar vilken bild som använts. (ovan)
21.06. Jag lutar mig tillbaka och torkar svetten i pannan.

Brunch på Bubby's

Bubby's är en välkänd restaurang i Tribeca. Vi beslöt oss för att gå dit och se om brunchen är så god som det ryktas. Vi blev inte besvikna. Dom knapriga baconen var en klar favorit. Den kryddstekta potatisen var inte så dum den heller. Att det var en skön atmosfär i lokalen gjorde inte saken sämre.

Nere i källaren på vägen till toaletten fanns det en fotoautomat. Den kom till användning. Resultatet kan beskådas ovan. Säg cheese!

Kort

Med mobiltelefonkameran förevigade jag solnedgången vid Hudson River strax innan 20.00 på torsdagkvällen. Ett kort på sommaren. Det kan vara bra att ha. För sommaren är kort.

CBGB's

Lite New Yorkig känner jag mig allt när min CBGB's t-shirt åker på. CBGB's är en klassisk rockklubb på Bowery Street i East Village, där många legendariska rockgrupper fått sitt genombrott. Det är inte mitt svala musikintresse som fått mig att köpa t-shirten. Den är bara snygg helt enkelt.

Promenerandes till ett lunchmöte i Chelsea ser jag en kille med en likadan tröja. Skillnaden är att han formligen ångar rock'n'roll. Han levererar en iskall blick i min riktning vilket gör att jag känner mig lika malplacerad som en julskinka på midsommar. Men T-shirten den behåller jag.

I'm nice

Glassplittret det yrde när jag tappade en Snappleflaska i korsningen 5:e avenyn och 11:e gatan i West Village. Det blev till att sätta sig mitt i gatan och börja plocka glasskärvor. Något som uppenbarligen förvånade fellow New Yorkers. En medelålders dam stannade till.
-You're so nice, sade hon och gick snabbt vidare. Där satt jag med bilarna susandes förbi mig. Nu med ett stort leende på läpparna.

21

På en presskonferens i Philadelphia under måndagen fick vi för första gången sedan 1991 se Foppa iklädd Philadelphia Flyers-dräkten. Peter Forsberg passar bra i färgerna orange, vitt och svart, kan konstateras. Nummer 21, som han bar i Colorado Avalanche, blir även i fortsättningen hans tröjnummer. Målet är mera mål.

Vädret

Att prata om vädret är väldigt svenskt har jag förstått. I början när jag kom till USA så började jag alltid att prata om vädret när någon frågade hur läget var. Då fick man bara en undrande blick tillbaka. Det var uppenbarligen inte en meteorolog dom var ute efter. Om någon av en händelse är intresserade av hur vädret varit i New York idag, kan jag upplysa om att det varit tunga skyfall kryddat med lite blixt och dunder.

Hett

Pust. Värmen har varit olidlig på Manhattan idag. Svettanfallen har varit många och besvärande. Hettan verkade dock inte beröra italienaren som grillade kött på gatumarknaden i Greenwich Village. Där stod han över den öppna grillen utan en tillstymmelse av svett. Fascinerande.

Samtidigt tog skådespelerskan Sarah Jessica Parker sig fram med lätta steg genom folkmassorna. Hon såg inte heller ut att vara besvärad av den stekande hettan, möjligvis mer besvärad av alla nyfikna blickar.

Skor

I väntan på att Peter Forsberg skulle anlända till Newarks flygplats, tog jag och min följeslagare Per Bjurman en lunch på McDonald's.

När man sitter och väntar så har man ofta tid att studera sin omgivning. Till exempel så noterade jag att nästan all av flygplatsens säkerhetspersonal som passerade hade likadana skor som jag har. Svarta Reeboks. Vad säger det om mig? Är jag tråkig? Cool? Ett geni?

Till slut rådfrågar jag Bjurman. Han svarar rappt: - Det betyder att du en dag ska jobba på en flygplats.

Fax

Nu är jag ute på jobbresa. Då vill jag ibland ha artikeln faxat till mig som publiceras i tidningen. Synd bara att hotell och fax inte går ihop. Nu har jag varit nere i lobbyn tre gånger och pratat med personalen. För en kvart sedan fick jag äntligen fax levererat till min hotelldörr. Synd bara att dom inte var mina. That's faxed up.

Svart

Nyligen städade vi på mitt kontor. Det visade sig att jag sparar på en jäkla massa papper jag inte behöver. Efter städningen visade det sig dessutom att färgen på mitt skrivbord är svart.

Discovery

Att rymdfärjan Discovery skjutits upp i rymden visste vi ju. Nu skjuts landningen också upp.

Tiggare

Tiggare finns det gott om på gatorna i New York. Ofta sitter dom med en handtextad skylt där man kan läsa om deras öde, om varför dom sitter där dom sitter. Idag såg jag en ung tiggare på 14:e gatan mellan 5:e och 6:e avenyn som gjorde detta med humor. På hans skylt kunde man läsa följande: "My parents got killed by ninjas, I need money for Kung Fu lessons"

Treo

Nu har jag införskaffat en ny mobiltelefon. En Treo 650. Med den kan man ta kort, kolla e-mails, surfa och lyssna på Mp3. Men efter ett dygn så har jag inte lyckats synka den med min adressbok i datorn. Jag får huvudvärk av Treo.

Hooking Up

TV-stationen ABC har börjat sända en dokusåpa som heter "Hooking Up". Där följer dom 11 singelkvinnor i deras sökande efter kärleken via internet. Kvinnornas förhoppning är förstås att finna "Mr Right".

Självklart kollade jag in showen. Det var när eftertexterna rullade i slutet av programmet som jag fick mig ett gott skratt. Mannen som producerar showen heter Terence Wrong. Undrar just om Mr Wrong kan vara "Mr Right".

Oasen i betongdjungeln

Jovisst är jag tillbaka ifrån min semester, men det är fortfarande semestertider. Det märks främst genom att jag haft en lugn jobbvecka. Vid dessa tillfällen tackar jag min lyckliga ande för den lummiga takterassen på vår byggnad. En oas på brännheta Manhattan. Där njuter jag av solen, med behörigt avstånd från betongdjungeln och dess oljud. Inte ens taxichaufförernas:"Move, bonehead!", når dit. Det är inte paradiset, men bra nära.

Forsberg till Philly

Peter Forsberg signade ikväll med NHL-laget Philadelphia Flyers. Now we talking.

Hårigt

Stämmer det att man kan få håriga handflator om man inte uppdaterar sin website tillräckligt ofta? Det är ju dumt att chansa, så jag uppdaterade min. Nu när jag fått det gjort kan jag luuugnt luta mig tillbaka och kamma håret på ryggen.

Morgonpigg

Jag kan inte bestämma mig för om det är kul att vara morgonpigg eller ej. Idag vaknade jag 06.15. Jag ville sova mer, men det gick inte. Undrar just hur länge jetlagen håller i. Eller är det så att jag håller mig fast vid den? Jag blir inte klok på det, och framförallt inte utsövd.

Another bloghead

Klas Lindberg är en snubbe jag träffade för första gången för en månad sedan. En sympatisk man. Det kan komma som en överraskning men det finns minst en till blogg där ute i cyberrymden. Du gissade rätt, Klas alldeles egna blogg.

Herr Lindberg kan nog behöva dom hitsen min link genererar, mest med tanke på att hans blogg på två veckor haft 5500(!) hits. Livet är jäkligt rättvist. För en del.

Tuggummiskåp

Det tar ett tag innan lägenheten blir sig själv igen när man varit iväg i tre veckor. Väskorna är uppackade men det är ändå alltid något som blir liggande och skräpar. För hur ska man komma ihåg vart saker och ting låg förut, och sedan dessutom återskapa utrymme för prylarna också?

Eftersom jag köpte 100 stycken tuggummipaket på Landvetter i Göteborg så har jag ett smärre problem. Jag har ju inget tuggummiskåp.

Jetlag

Vid 23.00 igår stöp vi i säng efter vår långa flygresa. 03.15, 04.45, 05.30, 06.00, 06.40 och slutligen 07.15 vaknade jag till under natten. Jetlag av den grövre sorten. Annelie däremot sov bra natten igenom. Hon känner sig utsövd säger hon. Samtidigt som jag gäspar stort.

Ett sjätte sinne

Annelie och jag hade väl bestämt att inte flyga med Lufthansa igen. Det var liksom trångt och grinigt att åka med dom senast. Dom tar en till slutdestinationen, det är behållningen typ. Så när det var dags för boarding i Frankfurt för att flyga vidare till New York passade vi på att be om fönstersäten, vilket inte fanns såklart. Inte i coach iallafall. Så vad gör killen vid gaten? Uppgraderar oss till bussiness. Hade karln ett sjätte sinne? Jag flyger med Lufthansa "any time" i framtiden. Om jag blir uppgraderad förstås.

Hem

Nu är det dom sista skälvande minuterna som tickar ner. Minuterna innnan vi lämnar svensk mark och flyger västerut till stekheta Manhattan. Lite trötta är vi efter ett hejdundrade bröllop igår. Anne-Sofie och Stefan gifte sig i Stenkyrka Kyrka på Tjörn. Vi träffar dom snart igen, för deras bröllopsresa bär mot USA.

Imorgon börjar allvaret. Då är semestern över. Men vad gör det, vi kommer ju vakna upp hemma. I New York.

Ett stycke historia

Nu när jag inte längre har tillgång till bil, fick det istället bli en tågresa mellan Limmared och Göteborg. Jag gillar att åka tåg. Detta om tåget inte är överpackat vill säga. Mängder av folk skulle in till Göteborg och Ullevi för att titta på U2:s konsert. Det blev till att sätta sig där man stod. En ide jag inte var ensam om. Röran var så massiv att konduktörerna helt enkelt inte kunde sköta sitt jobb och därför inte heller kollade biljetterna längre.

Strax efter stoppet i Borås, kom det fram en kille till mig. Det visade sig vara en gammal bekant från Tranemo, Tommy Lorentsen. Vi hade massor att prata om. Det mest fascinerande var att han var nere i Thailand när Tsunamin slog till, och hade filmat det dessutom.

-It's coming another wave!, ropar han på filmsnutten. Han står inne i hotellets matsal och man ser en våg välla in mot hotellet. Vattnet stiger och stiger. Han filmar ner vid sidan av hotellet där man ser ett äldre par vid ett parasoll dras med av vågen.

Tommy hade tur. Vattnet slutade stiga inne på hotellet i precis rättan tid. Det blev en luftficka för honom att andas i. Kameran förstördes, men han bände upp den och fick ut filmen. En film som spridits över hela världen. Ett stycke av ovärderlig historia.

Plötsligt stannade tåget till. Vi var nu framme i Göteborg.

Magsår

Min syster Petra och hennes familj bor i Rosenlund 5 kilometer utanför Tranemo. Tranemo som är en egen kommun ligger 4 mil sydost om Borås. Borås som är regnsäkrast i landet ligger ca 7 mil sydost om Göteborg. Göteborg som....

Nä förresten, låt mig fortsätta berätta om min systers tillvaro istället. En annan trodde hon hade det lugnt och sansat där hon bor med sin make Niclas och sina två söner Mathias (4 år) och Måns (16 månader). Men att vara hemma med två småbarn samtidigt som hon är konsult åt kosmetikaföretaget Mary Kay visar sig vara en galen kombo. Tycker jag iallafall, som har varit mitt upp i det nu i två dagar.

Barnen har kvistat runt i huset i rasande fart i huset samtidigt som telefonen har ringt i ett. Sen ska barnen ha mat och det ska bytas kläder och så vidare. Wow. Har nästan fått magsår på kuppen. Undrar just om Mary Kay har någon salva för det. Som tur är så ska jag snart tillbaka till lugnet på Manhattan. All heder till min syster och alla där ute med småbarn.

P.S. Annelie min kära, jag vill fortfarande ha barn i framtiden! D.S.

Tranemo

Plötsligt började änglarna sjunga i kör, bilradion började fungera och mina skor putsade sig själv. Såklart. Jag hade ju kommit fram till Tranemo. Där växte jag upp. Där finns mitt hjärta.

Det sägs att Tranemo växer. Kan stämma, men eftersom jag var liten när jag bodde här och själv har vuxit sedan jag flyttat så märks det inte lika väl. Kanske växer vi i samma takt?

Faktum är att jag haft nytta av att komma i från Tranemo. Åtminstone påstod min arbetskollega Biffen detta i en krönika nyligen. Undrar just om han inte har rätt.

In littleland

-En sockerbit vid en damm, då har du kommit till vårt hus. Precis bakom Fredriksdals kyrka, förklarade storebrorsan Patrik. Eftersom hans familj nyligen köpt sitt hus var en förklaring nödvändig då jag begav mig in i dom Smålandska skogarna mot Fredriksdal utanför Nässjö. Är det grädde i dammen bredvid sockerbiten undrade jag tyst för mig själv. Mer funderande än så behövde jag inte göra, för alla pusselbitar föll på plats när jag väl var framme. Framför mig låg ett vitt närmast kvadratiskt hus vid en damm. Idyll.

Insidan av huset har brorsan renoverat tillsammans med sin fru Pia och hennes pappa Bernt. Snyggt jobbat jajamen. För egen del undrar jag vad jag ska använda för verktyg för att ta bort tummen mitt i handen. I nuläget är jag fortfarande illnöjd med tavlorna jag borrade upp hemma för två somrar sedan.

Kulpåse

Kul, kuligare, kulpåse. Fredagens middag med tillhörande utgång var kalaskul. Lördagens besök på Liseberg med syskon, kusiner och en massa barn likaså.

Det var först på eftermiddagen det började gå utför för en annan (och då menar jag inte via berg- och dalbanan). Jag drabbades av feberfrossa och allmänt illamående, så när jag kom hem till lägenheten var det sängläge som gällde. Klockan 18.30 lade jag mig och vaknade upp 16 timmar senare badandes i svett och med fortsatt feber.

Idag har det varit tungt, har inte varit ute i verkligheten på hela dagen. Inte mycket positivt man kan säga om det hela. Det skulle väl vara att jag är en väldigt "hot" snubbe.

Mötet i Götet

Vi blir ett gött gäng som går ut i Göteborg ikväll. 15 pers. Varning på stan! Eller för att citera grannens dörrskylt i Olskroken: "Varning för hästen"

Zoo

Vi var på ett sånt festligt zoo igår på Söder i Stockholm. Chimpanserna klättrade på varandra och slogs om maten som var framställd. Det fanns det inget uns av vett eller etikett när dom skulle få i sig så mycket mat som möjligt på kortast möjliga tid. Det finns ett uttryck för beteendet jag beskriver: Gratisfrukost på Scandic Hotell

Stockholm finally

Oslo till Stockholm. En bilresa som heter duga. Inte något man vill göra varje dag. 7 timmar tog det sammanlagt inkluderat ett pyttipannastopp. Nu är klockan 00.15 och nu blir det ett till stopp. I hotellsängen på Scandic. Ytterligare 7 timmar.

Gym eller nåt sånt

Just nu bor jag på Hotel Royal Christiania i centrala Oslo. I väntan på att vädret ska bli bättre ska jag gå till hotellets gym och lyfta lite skrot. Eller vad det nu är jag lyfter. Kollade in gymmet igår, det var en maskin med massor av metalltentakler som stack ut. Den ska jag ner och brottas med nu. En får hoppas på en jämn fight.

Min Ishuffle ska med. På den ska jag spela "Numa Numa Dance". Tyvärr.

I en lobby

Sitter i en hotellobby i Oslo och väntar på att få tillgång till vårt bokade rum. Inte kul. Fast dom har ett fint porlande vattenfall som man kan titta på. Och lyssna på förstås. Ett mycket sövande ljud för övrigt. Undra om man inte zzzkulle ta och zzzzzova en zzzzztund.

Bekant gata

Slår upp Aftonbladet och ser en helsidesreklam för Volvo. Sidan pryds av en stor bild tagen på en gata på Manhattan i New York. Inte vilken gata som helst, utan 50:e gatan vid Tredje Avenyn. Mycket bekant för en annan. Där bodde jag i fem år i en bullrig etta. Minnesvärt indeed.

Koster adjö

En vecka på Koster gör underverk. Nu är jag utvilad och dessutom brunbränd. Det är nu den stressiga delen av semestern börjar:

Skärhamn, Fredrikstad, Oslo, Stockholm och Göteborg skall betas av inom loppet av en vecka, detta i en bil utan A/C. Det blir svettigt i dubbel bemärkelse.

På svensk mark

Resan från New York till Göteborg gick bra. Enda missödet var egentligen att jag glömde mina taxfree varor vid planbytet i Frankfurt. Sömndrucken, that's me.

Väl framme på Landvetters flygplats hämtade Annelie och jag upp bilen och begav oss mot Skärhamn på Tjörn. Bilturen gick smidigt, förutom att Annelie som bott 20 år på Tjörn inte hittade hem. Vi åkte helt enkelt förbi avfarten. Fast och andra sidan var vi lite ofokuserade eftersom vi satt och förfärades över alla coverlåtar som radiostationen RIX FM pumpade ut ur bilens högtalare.

Imorrn är det Koster som gäller en vecka framöver, solsäkert så det förslår. Telefonlinjer är dock inte lika säkert. Hittar jag en linje så finner ni en rad. Ni vet vart ni ska leta.

9/11 revisited

Det är passande väder i New York idag, regn. Stämningen ligger som en tung våt matta över staden. Efter terrordåden i London känns nu 9/11 så otroligt aktuellt igen.

Idag börjar min semester. Ska jag inte behöva känna mig säker när flyger över Atlanten inatt? Tydligen inte.

Frustration, ilska och vanmakt. Är det meningen att man ska känna så? Ska andra människor bestämma det? Terroristj*vlar.

Reality shows

Alldeles nyss var det fem stycken "reality shows" på TV samtidigt. Unreal...

Mail från Ångström

Sitter i stockholm ...25graders varme ...Bajen vann haromdan ....livet leker;)

Robban

Svar: Ska själv till Sverige på fredag. Man kan fråga sig vad jag saknar mest av det du räknar upp. Stockholm = ganska mycket, värmen = njae, Bajen = nej. Det jag saknar mest är nog smågodis. Synd du inte räknade upp det bara.

Bussige Båge

Så var USA's nationaldag till ända. Bussige Joakim Båge bjöd in oss till taket på byggnaden där han bor, mitt i Alphabet City. Utsikten var finemang. En explosion av färger lös upp Manhattan med omnejd strax efter klockan nio på kvällen. Ett fyrverkeri som pågick så länge att man ropade "Gott Nytt År!" per automatik.

Raketerna som såg ut som smiley faces när dom exploderade, var fascinerande. Det fanns också raketer som såg ut som blomkål och Y-frontskalsonger. Detta säger jag med invändningen att min fantasi kan ha spelat mig ett spratt.

I'm back in the New York groove

Per "Biffen" Bjurmans New York är nu också mitt New York. Han gav mig en CD med 17 låtar, alla relaterade till "The Big Apple". Jag känner numera New York på ett nytt sätt. Tack Per!

Tillbaka till brottsplatsen

För inte så längesedan fanns det en svenskägd restaurang i Tribeca vid namn "TJA!". Ett ställe som alltid kommer att ha en plats i mitt hjärta. Det var där jag träffade min flickvän Annelie på midsommar för fyra år sedan. I toalettkön för att vara exakt.

Nu ligger det en annan restaurang där, "Bread Tribeca". Igår var vi tillbaka för första gången sedan "TJA!" stängde. Tillbaka till brottsplatsen kan man säga. Vi berättade detta för vår servitris Magda, en polsk tjej som av någon oförklarlig anledning kunde prata svenska. Jag tror hon kände för oss. Jag tror hon gillade oss. För på slutet av middagen sände hon in champagne. Ack, vad det smakade.

Efteråt gick jag och Annelie och ställde oss i toakön. Vi tittade på varandra och lät champagnen göra resten.

Live 8

Det var trångt på gatorna i Philadelphia igår. En miljon människor var ute för att titta på Live 8-konserten. En av flera som pågick samtidigt världen runt. Själv var jag i Philadelphia för att fota konserten för Aftonbladet.

Hela eventet var ju till för att motarbeta hungersnöd i Afrika, mycket behjärtansvärt. Det var bara extremt dåligt organiserat.

Inte vill jag låta gnällig men vi fotografer stod 6-8 timmar i stekande sol och utan tillgång till mat. Inget att skoja om egentligen, men är det inte mighty ironiskt, så säg.

Donald Trump

Då är man nyklippt och fin. På salongen där jag klipper mig har alla hårstylisterna påhittade namn. Min stylist kallar sig till exempel "Skate". Jag vet till och med varför hon valt just det namnet. Klipper jag mig för ofta månne?

Det finns ett moment under själva klippningen som är lite obehagligt. När stylisten (ja, eller frisör på ren svenska) får för sig att kamma över håret från en sida till en annan. Ungefär så som Donald Trump kammar sitt hår. Jag blundar bara hårt och hoppas att det snabbt är över.

För vem vill få smeknamnet Donald Trump om enda likheten är hans lockar. Det finns en MILJARD andra likheter med Trump som lockar mer.