Plötsligt började änglarna sjunga i kör, bilradion började fungera och mina skor putsade sig själv. Såklart. Jag hade ju kommit fram till Tranemo. Där växte jag upp. Där finns mitt hjärta.
Det sägs att Tranemo växer. Kan stämma, men eftersom jag var liten när jag bodde här och själv har vuxit sedan jag flyttat så märks det inte lika väl. Kanske växer vi i samma takt?
Faktum är att jag haft nytta av att komma i från Tranemo. Åtminstone påstod min arbetskollega Biffen detta i en krönika nyligen. Undrar just om han inte har rätt.
I think what makes photography insanely interesting is… You must exist in
the real world. You must have two legs walk around, move your body your
arms your...
1 day ago
No comments:
Post a Comment