Tidigare i veckan var mina husnycklar spårlöst borta. Efter en timmes gemensamt letande, när vi nästan var på väg att ge upp, frågade frugan vår 2-åriga dotter: "Alicia, vet du var pappas nycklar är?". Hennes svar: "Ja". Därefter gick hon med ett leende till sin säng och plockade upp mina nycklar. Vi kunde inte annat än att skratta.
1 comment:
Det var ju bra att det löste sig, annat är det när man är alldeles säker på att man har lagt en viss grej på ett ställe och sen inte är där, man kan inte heller säga att en 2-åring har varit i farten utan snarare har minnet (eller nå't annat) har spelat ett spratt.
Post a Comment