Årets Bild Magasin Nr4 - Min senaste krönika

“Du kan väl filma lite video också!”

Det var det sista bildredaktören sa innan han lade på luren. Video? Ja, stillbilder känner jag mig bekväm med, men inte med video. Å andra sidan framfördes det på ett sådant sätt att det inte spelade någon roll hur kvalitéen var. Bara de fick “lite video”. Året var 2006, och fotografering som vi då kände till det, var på väg att drastiskt förändras. Nu, många år senare, har jag lärt mig att uppskatta att göra video. Men vägen dit har varit ganska lång.

Inställningen jag har när jag tar stillbilder är att jag har kontroll. Många års erfarenhet ger mig en betryggande känsla av att jag vet vad jag sysslar med. När jag började med video var den känslan som bortblåst. Tidningens inställning var nästan att du förväntades kunna allt direkt, utan inlärningsperiod. Men ganska snabbt blev jag varse om att med video, där gällde ett helt annat tänk.

Som stillbildsfotograf fokuserar du på det visuella. Komposition, färger och uttryck. Visst, det har du nytta av även när du fotar rörligt, men det är ju så mycket mer. Utan bra ljud är det kört. Det måste sitta. Det är helt enkelt lika viktigt som det visuella.  Det märkte jag extra tydligt när jag efter mitt första videojobb kom hem och lyssnade igenom det jag hade filmat. Intervjuerna var så högt inspelade att högtalarna vibrerade av det uppsprickande ljudet.  Det misstaget gör du bara en gång. 

Sen har vi det etiska. När du filmar kan du be en person göra om en sak så att det blir precis som du vill ha det. Att gå förbi kameran, sätta sig i en soffa, eller vad det nu handlar om. Det blir extra tydligt när man ser de stora TV-bolagen samla ihop människor för att ha i bakgrunden under deras stå-uppor vid exempelvis sportevenemang. Så fort lampan på kameran börjar lysa rött startar det stora jublet i bakgrunden. När lampan släcks, blir det tyst. Kommer framtidens pressfotografer förstå den etiska skillnaden? Blir det allmänt vedertaget att arrangera allt på samma sätt? Video som stillbild? Tunga frågor.

Som frilans har jag nu investerat 10 000-tals kronor i videoutrustning. Kameror, ljus, mikrofoner, stativ och redigeringsprogram för att bara nämna en del. Till det kommer en 5-dagars kurs i videoredigering. Under utbildningsdagarna hade jag ingen inkomst, men det var en investering för framtiden. Detta gör att jag känner mig bekväm med video. Bekväm med tänket. Frågan är bara: När ska dagstidningarna börja betala extra för video?

Oavsett, så får inställningen inte vara att video är ett nödvändigt ont. Omfamna rörlig bild istället. Se det som en kreativ utmaning där du har fler än ett sätt att föra fram ett budskap. Låt den raspiga rösten från den äldre mannen på härbärget sätta tonen för ditt videoinslag. Eller kanske gatumusikantens bedövande vackra pianospel i natten. Ljud och bild, i en perfekt symbios.