Ett leende på läpparna

När jag satt på tunnelbanan efter att ha lämnat Harlem idag kom det in en kvinna i vagnen. Hon såg hemlös ut. Med en spröd röst ursäktade hon sig. Hon skulle sjunga och ville försäkra sig om att ingen tog illa upp. Sedan öppnade hon munnen och ut kom den ljuvaste stämma. En änglaröst. Jag började nästan gråta. Hon fick några dollar och gick sedan vidare mot nästa vagn. "You go girl!" utbrast en svart kvinna sittandes bredvid utgången. Resten av dagen gick jag med ett stort leende på läpparna.