Nominerade Årets Bild

Idag så släpptes namnen på de nominerade i Årets Bild. Fint att se att Niclas Hammarström är nominerad. Kul att se att svenska New York-fotografer finns representerade också (Go Linus och Axel!). Det är många namn som jag känner igen på listan. Jag är uppriktigt glad för de som är nominerade, för det är ju trots allt speciellt att bli uppmärksammad för det man gör. I mars får vi veta vem som får vilka priser!

Recent work: Surf Fitness

Ibland har man dagar

Du vet när man vart ute och jobbat och kommer hem och märker att gylfen varit öppen halva dagen. Idag var en sådan dag.

Vinnande tips för fototävlingar

I en timmes lång intervju ger fotografen Amy Vitale här tips på hur du förbättrar oddsen att vinna med dina bilder när du skickar in till olika fototävlingar. Värt att veta: För att kolla på videon måste du uppge din emailadress.

Förföljd av Google

Det där att ens googlesökningar förföljer en på olika websidor som reklam, tycker jag är lite oangenämnt. Dessutom var det faktiskt inte jag som sökte på "pink glitter boots" i barnstorlek.

Vad som komma skall

Min erfarenhet säger att under de Olympiska Spelen är det ökänt lite fotouppdrag i USA. Därför ska jag i februari när OS pågår som bäst gå på en veckas lång kurs i New York. Detta att gå på kurser och förkovra mig är ett av målen jag satte upp för 2014. Känner mig redan lite exalterad över vad som komma skall.

Siri tihi

Den där Siri som bor i min iPhone kan vara ganska rolig ibland. Fråga henne bara:"What does the fox say?". Hon har mer än ett svar kan tilläggas.

Det är bara ben

Email varje dag

Varje dag får jag ett email från socialanyheter.se. Hur hamnade jag där? Där får man hursomhelst de mest delade svenska nyheterna på Twitter och Facebook för den dagen. Det är väl bra trots allt. Tror jag.

Färgad av sin omgivning

Niclas och Magnus

Idag har det varit en känslosam dag. Dagen började nämligen med det otroligt positiva beskedet att min vän och fotokollega Niclas Hammarström tillsammans med reportern Magnus Falkehed blivit frisläppta från deras fångenskap i Syrien. Snacka om en bra start på året!

Olika uppdragsgivare

Japp, då var bilderna till Årets Bild inskickade. Två reportage och några singelbilder blev det. Noterar att bilderna är tagna på uppdrag för hela sex stycken olika uppdragsgivare. Känns bra.

Getting out of town

When night is falling

Av snöstormen blev det en solig vinterdag

Ja, av snöstormen blev det inget mycket. Alla skolor var stängda trots detta. Om vi varit så känsliga för snö i Sverige när jag växte upp hade det inte blivit många dagar i skolan på vintern.

Snöstorm

Tusentals flighter har ställts in och vägar har stängts av. Nu väntar vi på en kraftig snöstorm som drar in över New York i natt. Min gissning är att ett visst kaos har infunnit sig på Manhattan när jag vaknar fredag morgon.

En krönika om min kärlek till New York

Den första doften som slår emot mig är ångan från en kemtvätt några meter bort. Tänk att något så oansenligt luktar så gott. Jag har lämnat livet i Sverige bakom mig och kliver nu ut ur den gula taxibilen mitt på Manhattan. Hjärtat bultar i bröstkorgen. Utan att jag vet om det så har jag längtat efter detta ögonblicket i hela mitt liv. Alla känslor virvlar omkring i en salig röra, det är spännande, skrämmande och fullständigt underbart. Min blick färdas uppåt, skyskraporna är så imponerande. Det här är alltså mitt nya hem.  

Jag, en ung kille från landet, skulle följdaktligen tjäna mitt uppehälle i en stad med lägenhetshyror mångdubbelt högre än vad jag någonsin betalat förut. Verkligheten visade snabbt sitt fula ansikte. Efter några månader började pengarna tryta och jag var tvungen att sälja bilen som jag lämnat i Sverige. Det var den livlinan jag behövde. 

- Get out of here! Go home!

En medelålders man i en grå munkjacka ropade efter oss från andra sidan gatan. Jag hade fått mitt första uppdrag och precis satt min fot i Harlem. Tillsammans med en reporter skulle jag göra ett reportage om hur stadsdelen Harlem var ett område i förändring. Men välkomna var vi uppenbarligen inte. Där stod jag med en klump i halsen. Vi gick därifrån i riktning mot 125:e gatan. Jag gick sakta för jag ville inte visa att jag var rädd. Jobbet då? Jo, det blev riktigt bra till slut. Där och då fick jag också en viss förståelse över hur så många människor från skilda kulturer kan samsas på en sån liten yta som Manhattan. Det handlar om att respektera varandras personliga sfär. 


Åren som följde formade mig både som person och som fotograf. Det är många händelser som etsat sig fast: När jag ser World Trade Center's norra torn kollapsa och jag får känslan av att tid och rum för ett ögonblick står helt still. När stormen Katrina slagit till mot New Orleans, och jag sitter i en bil i gryningen tillsammans med några kollegor på väg in mot staden, samtidigt som ett 20-tal fåglar fridfullt flyger över den röda himmelen. När rymdfärjan Discovery stiger mot skyn i den ljumna natten, och ett muller kommer emot mig som gör att hela kroppen skakar. När den unge mannen som fick sina ben bortspränga i Irak, tar de första tappra stegen med sina benproteser på Walter Reed Hospital i Washington DC. 

Allt detta med kameran i min hand. Som om jag någonsin tvivlade på varför jag blev fotograf.


New York har nu varit mitt hem i 17 år. Kärleken till staden är densamma som när jag anlände den där kalla dagen i februari i slutet av 90-talet. Staden har förändrats. Jag har förändrats. Fast energin i New York den består. Den som gör att jag känner mig överlycklig bara av att sitta på ett café och se människor från livets alla skeenden stressa förbi. Eller då jag promenerar genom ett lummigt Greenwich Village en tidig morgon när solen strilar in mellan träden och staden som aldrig sover faktiskt börjar vakna till liv. Det är den energin som gör att jag fortfarande älskar New York. Och så lukten av kemtvätt förstås.

2014

2014 knackar på dörren. Jag öppnar och ser att den ljusnande framtid är min. Jag kliver in.

Bakom kulisserna

Jag hoppas ni kollade in "Bakom kulisserna på Eurovision Song Contest" på SVT igår. En dokumentär som gjorts av min kompis Marcus Skogström och hans kollega Calle Bäfving. Mycket sevärt. Marcus berättade att de hade närmare 50 timmar material som skulle ner till mindre än en timme. Inte lätt. Här hittar ni dokumentären på SVTPlay.

Mellandagar

Befinner mig just nu i det tomrummet som kallas för mellandagar. Jag saknar rutinerna en smula. Januari vart är du?