It's over

Det tog drygt en månad, men nu är min förkylning äntligen över. Nu ska jag ut och inandas avgaserna på Manhattan. Bara för att jag kan.

Filip & Fredrik

I början av 1997 strax innan jag tog mitt pick och pack och flyttade till New York hade jag en avskedfest på en restaurang i Stockholm med folk jag jobbade med på Aftonbladet. Av två nöjesreportrar vid namn Filip och Fredrik fick jag en flaska Jack Daniel's som avskedsgåva. De berättade då hur avundsjuka de var för att jag skulle flytta till USA.

Det har hänt en del sedan dess. Efter många framgångar inom svensk TV har Filip & Fredrik nu fått sitt drömgig. Den 19:e april börjar de sända live ifrån en TV-studio i stadsdelen Chelsea på Manhattan.

De är redan här och filmar inslag runt om i New York som ska gå i samband med showen. Därför så har jag redan hunnit fota dom fyra gånger för olika tidningar. Vid nästa möte kanske jag borde erkänna att Jack Daniel's är det värsta jag vet.

Besök från Sverige

Min vän och fotokollega Jerker Ivarsson är i New York och gör stan osäker. Bra kille. På bilden gör han sin näst-
coolaste fotomin. Den coolaste minen sparar han till ett viktigare tillfälle.

Bowling

På fredagkvällen stod bowling och bira på schemat. Vi var ett gäng fotografer, reportrar och lite annat löst folk som tog oss till Bowlmor Lanes och bowlade för allt vad tygen höll på de neonupplysta banorna.

E:t i listan står för Henrik Ek. Utan att överdriva kan man säga att han är bättre på att skriva än att bowla. Ta en titt på hans blogg vetja, där han blandannat skriver om vår klotrullarkväll.

Mina initialer på resultatlistan var MH som i Mr Hook. Som ni ser var jag inte så pjåkig. Dessutom blev jag bättre ju längre kvällen led av någon anledning..

Endast i New York

Från oklarhet till klarhet

Kul med de stora svenska fotoframgångarna i olika tävlingar runt om i världen just nu. Undrar vad det beror på? Varför är svenska fotografer så bra just nu?

Det är inte tack vare en enad fotografkår som pushar varandra till stordåd iallafall. Det framgår med extrem tydlighet på Lars Darebergs blogg. Där rasar en debatt om vad som är "Fair Play" att göra med bilderna man skickar in till tävlingar, främst till svenska Årets Bild i detta fallet.

En lösning vore att Pressfotografernas klubb utser en kommitté som sätter upp tydligare regler för vad som är tillåtet. Och viktigast av allt, ser till att reglerna följs. Då blir det inga oklarheter.

Earth Hour

Nu på lördag infaller "Earth Hour" där målet är att en miljard människor ska släcka lamporna under en timme runt om i världen. Allt i en manifestation för klimatet. Då hoppas jag att denna lampa vid Bleecker Street släcks också. Ironiskt nog för att vi då får en ljusare framtid.

Grevinnan och fotografen

Den svenska grevinnan Maria Douglas-David stämmer sin amerikanske ex-make George David på 700 miljoner kronor. De 322 miljoner hon blivit erbjuden tycker hon inte är tillräckligt.

Inne i en rättegångssal i Hartford, CT, pågick långdragna förhandlingar. Utanför domstolsbyggnaden stod jag och huttrade i kylan. I väntan på grevinnan tog jag denna bild av det samlade pressuppbådet. "Inside Edition" och Expressen skymtas. Så kul hade vi.

En svensk fotograf i New York

Så här ser min presentationstext ut om du söker efter min hemsida i Google. Nu frågar jag mig själv varför jag petade in "Swedish" där. Tänkte jag att om en amerikansk bildredaktör läser det så ringer han upp mig bara därför? Den som kan ge mig ett bra svar vinner en årsprenumeration på min blogg.

En konversation i Boston

Be sked

På Starbucks i Boston står plastskedarna framme så att du kan plocka själv. På Manhattan däremot måste man be om dom. Och här sitter jag och gafflar.

Morgontåget

Just nu sitter jag på morgontåget till Boston. För att hinna med detta tåg var jag tvungen att gå upp klockan 5 på morgonen. Det är nästan så jag önskade att jag hade lite jetlag kvar i kroppen, då hade jag svingat mig i takkronan upp ur sängen vid den tiden. Nu blev det ett lite mer moloket rull ut ur sängen när alarmet ringde. En kan inte få allt här i världen.

Signatur till Årets Bild

Ni som skickade in till Årets Bild vet säkert att man måste komma upp med en signatur till sina bilder för att på så sätt göra det lättare för juryn att veta vilken bild som tillhör vilken fotograf. Detta utan att det avslöja vem fotografen är när bilderna bedöms.

Min signatur var "LTC" och är en förkortning på något som faktiskt betyder något för mig. Hur löste alla ni andra fotografer detta med signatur? Hade er signatur en betydelse för er?

Florida på fel sätt

Väntrum är sällan en höjdare då de oftast är väldigt gråa och trista. Idag när jag besökte doktorn för att få penicillin för min långvariga förkylning, hamnade jag faktiskt i ett väntrum som var något färgladare än normalt.

Bilden du ser ovan är ifrån detta besök. Det är liksom lite Floridakänsla men på ett dåligt sätt. Väggen i fråga stirrade jag på i en timme innan jag blev insläppt till doktorn. Det fick mig inte att må bättre.

Vår lekplats

Det blir inte så mycket jobbresor nu när ekonomin är ansträngd, istället blir det desto mer besök på Bleecker Playground tillsammans med min dotter Olivia. Det är ett sant nöje att gå till den lekplatsen då vi samtidigt får njuta av West Village på vägen dit.

Ofta får man ta ett steg ut i gatan för att kön till "Magnolia Café" spiller ut på trottoaren. Vidare får man zickzacka mellan turisterna som just hoppat av "Sex and the city"-bussen vid Hudson Street.

Väl inne på lekplatsen står den kända modellen och tar ett kort med mobilen på sin son. I sandlådan lite längre bort står en skådespelare och borstar sand ur sin dotters hår. Plötsligt hör du någon du inte känner ropa något på svenska så det ekar mellan husfasaderna.

Jag kallar det vardag med variation.

Ett av många vägval i livet

Med handväskan i ett fast grepp går Olivia på upptäcksfärd i en park vid Hudson Street. Bilden tycker jag påminner om en scen ur en klassisk film. Kanske kan du gissa vilken?

Dag 15

Min förkylning är inne på dag 15. Har otippat fått en favoritnäsborre. Den jag kan andas igenom.

Fredag

The power of gratis

På Naples Daily News gör dom så här för att utnyttja gratisbilder från allmänheten. En fågel viskade i mitt öra att det inte satt så bra med tidningens egna fotografer.

Biltur

En jäkligt deppig parkering på 14:e gatan. Vilken tur att jag inte har bil.

Vikten av svenska delikatesser

Var hos doktorn i går och tog några blodprover, i samma veva fick jag dessutom väga mig. En vanlig check up helt enkelt. Jobbigast var när doktorn uttryckte oro över min övervikt. "5-10 kg skulle du nog kunna gå ner", sade doktorn och lade pannan i djupa veck. Jag stod oförstående.

Vad kunde min övervikt bero på? Under min tvåveckorsvisit i Sverige åt jag bara typiskt svenska delikatesser såsom: semlor, chokladbollar, lösgodis, japp, dajm, mjölkchoklad, pepparchips, ostbågar och gräddpannkakor. Nä du doktorn, där är du allt ute och cyklar.

Tåg, brösthår, lugn.

Klätterträd á la Manhattan

Fritt fram

Samtidigt som Årets Bild-festen pågick drog jag på mig en dyngförkylning som fortfarande sitter i. Var det så att när all nervositet och spänning släppte så blev det fritt fram för en förkylning att härja? Så är det nog.

Behind Photographs

Fotografen Tim Mantoani håller på att slutföra ett projekt som är både viktigt och intressant. Han bestämde sig för att på egen tid och med egna pengar dokumentera legenderna inom fotografering som fortfarande är i livet.

"Många människor är bekanta med ikoniska bilder, men allmänheten har ingen aning om vem som skapade dom. Syftet med mitt projekt "Behind Photographs" är att visa detta, fotografen med sitt foto i en bild" säger Mantoani.

Porträtten tog han med en 20x24 Polaroid. Varför Tim ville använda denna gigantiska kamera där varje exponering kostar $75 berodde på två saker: Han ville högtidlighålla en process som kanske inte längre kommer att vara tillgänglig mycket längre nu när den digitala kameran gjort sitt definitiva intåg.

Den andra anledningen beskriver Tim såhär: "Om du ska ta bilder av de bästa nu levande fotograferna, så kanske dom inte ens lyfter luren om jag säger att jag ska fota 35mm digitalt. Med 20x24 Polaroid, då vet dom att du menar allvar".

Tanka bör man

Det hör till ovanligheterna, men ibland får man vänta ett tag för att få fatt på en taxi på Manhattan. Då har jag alltid undrat vart taxibilarna hållt hus. Nu vet jag.

I love New York

Då var jag tillbaka i New York, jetlaggad, förkyld och med värkande kropp. Med andra ord jäkligt skönt att vara hemma igen.

Bye for now

På schemat imorrn står en tidig flight till New York. Nästa inlägg ni ser kommer vara skrivet från Manhattan. Nu: Bums i säng.

12 år

Just idag är det exakt 12 år sedan jag flyttade till New York. Det är nästan en tredjedel av mitt liv. Det ska jag sätta mig ner och smälta nu.

1 av 5

Innan Årets Bild, precis efter nomineringarna släpptes fick vi på Aftonbladet gissa vilka bilder vi trodde vi var nominerade för.

Utav oss fem som var nominerade var det bara en som gissade rätt. Det var Sanna Sjöswärd, som bara skickat in det reportaget hon blev nominerad för.

Vad kan man dra för slutsats av detta nu då? Jag gissar på att vi är dåliga på att gissa.