Ur balans

Nu har frugan har bytt plats på våra handdukar i badrummet, så nu är min till vänster istället för höger. Jag är rädd för att resten av dagen rullar på i samma anda när vardagliga saker som dessa kommer ur balans. Bli inte förvånade om ni ser mig med strumporna utanpå skorna inom en snar framtid.

Man tar vad man har

När man inte har en egen fotostudio eller det inte ingår i budgeten att hyra en, då tar man vad man har. Så i veckan fotade jag en svensk världsstjärna på vår rooftop. På bilden kan du se hur det såg ut. Låt er inte luras av hållningen, då personen i fråga skojade till det lite.

Nu kan inte avslöja vem jag fotade, eftersom bilderna först måste publiceras. Gissningar är förstås välkomna. Här kommer en ledtråd som inte är till mycket hjälp: Det är en kvinna.

Rekord

Ett rekord har slagits! En jobbresa som jag haft inbokad i flera månader, avbokades idag kl 05.00 på morgonen, 2 timmar innan jag skulle sätta mig i en taxi till flygplatsen. De du.

Inte ett knyst

Åkte med en ofantligt oförskämd taxichaufför idag. Vad han sa? Ingenting. Inte ett knyst på hela resan. Det känns lite omvänt, men jag kände mig faktiskt lite förolämpad.

5D MKII

Skulle tro att många av er redan sett Vincent Laforet's Behind the scenes video med Canon's nya "EOS 5D MKII". Om inte, gör det bums. Den kameran är verkligen något speciellt.

Wasilla, Alaska

På kvällstidningar är det väldigt viktigt med "närvarobyline" på reporter och fotograf, ett foto som visar att man varit på plats. Det är inte alltid det finns folk i närheten som kan ta den bilden åt en, som till exempel när vi var i Alaska i förra veckan.

Därför kan jag stolt erkänna att jag har utvecklat det till en konst att hålla den tunga kameran med vänsterhanden, vrida huvudet i rätt vinkel (så att man inte får en konstig käkmuskel som sticker ut), samt att inte få med armen som håller kameran i bild.

I bildbeviset ovan så ser ni bladets USA-korrespondent Per Bjurman till vänster, och till höger ser ni mig som håller två kilo kamera i vänsterhanden, lite sådär avslappnat.

Papiljotter

Efter att på min födelsedag ha genomlidit ett nattflyg från Alaska, landade jag äntligen på Newark's flygplats. Vad jag inte hade väntat mig var att sitta bredvid en ung dam iklädd papiljotter och mysdress i taxin på vägen in till Manhattan.

Taxichauffören som var av den snälla typen, hade förbarmat sig över kvinnan där hon stod i vägkanten och viftade som en galning. Det visade sig att hon hade fått motorstopp på vägen till sin väninnas bröllop. Själv tyckte jag att jag hade en dålig dag efter minimalt med sömn på ett nattflyg. Det tar jag tillbaka. Att bli ståendes på New Jersey Turnpike med papiljotter och mysdress är värre. Tack för att jag slapp.

19:e September

Idag är det en speciell dag för mig. Jag har 37 anledningar att fira.

Duschdraperi

Någon har faktiskt tagit reda på varför det kalla duschdraperiet ofta klistrar fast på ryggen när man står och duschar. Det finns alltså en förklaring. Den vetskapen gör tyvärr inte så att draperiet blir mindre kallt.

På resa någonstans

Utanför mitt hotellfönster har jag en kyrkogård, och dessutom regnar det. Det är helt dött.

Jobb

Packar just nu för en jobbresa, samtidigt klättrar Olivia upp och sätter sig i barnvagnen. Hon vill ju med förstås. Livet är inte alltid så enkelt.

Wall St.

Investmentbanken Lehman Brothers har gått bankrutt och börsen åker berg och dalbana. USA's ekonomi är riktigt illa ute nu, åtminstone om det mäts i hur många uppdragsgivare som ville ha ner mig till Wall Street denna morgon. Fyra stycken. Nu kan jag inte dela på mig så det fick bli att fotografera för en av dom.

Väl nere vid New York Stock Exchange, träffar jag VG's fotograf Thomas Nilsson. Vi började snattra lite och mitt i vårt samtal kommer det en krullhårig yngling springande och lyckas slå kameran hur Thomas hand. Ljudet när en kamera slår i backen är något jag lärt mig hata. Nu klarade kameran sig bra. Thomas var aldrig orolig, men ack vilken smärta för öronen.

När jag satt i taxin på FDR Drive, på väg hem, tornade denna bilden upp framför mig igenom bilfönstret. Där har ni svaret på varför jag bor i New York.

Tefat

Två tefat. Det var vad Olivias ögon såg ut som när jag råkade borsta hennes tänder med vuxentandkräm. Menthol är starka grejer när man är knappt två år gammal. Nästa gång tänder pappa ljuset i badrummet, Olivia!

Bruce Gilden

Magnumfotografen Bruce Gilden är känd för sin närgångna, inkräktande streetphotography stil. Han springer helt enkelt fram till intet ont anande folk på gatan och smäller av en blixt i ansiktet på dom.

Så när jag såg Bruce på Republikanernas konvent i St. Paul var jag tvungen att låta han smaka på sin egen medicin. Utan blixt. Som du ser så funkade det inte så bra, han ser nämligen extremt fridfull ut på bilden. Attackfotografering är inte min grej uppenbarligen.

Snurrat runt

Så här har jag snurrat runt på Manhattan och i Brooklyn idag. Ett enkelt men tidskrävande jobb var anledningen. Bilderna blev bättre än kartan.

En till panoramabild

Här kommer ännu en panoramabild, denna gång är det Gabriel Dance på NY Times som tagit den. Bilden är i från John McCains tal på Republikanernas konvent i St. Paul, MN. Om ni orkar vänta på att bilden laddar så kan ni roa er med att försöka hitta mig. Är imponerad om någon lyckas.

Fashionistas

Det märks att fashion week pågår i stan. Det räcker med att promenixa 10 minuter i West Village för att se plenty av fashionistas. Kul ord det där, vet knappt vad det betyder men min fru menar på att det är så de modemedvetna kallas. Modeoffer kan också vara en passande beskrivning.

Kablar

NBC hade koll på kablarna på Republikanernas konvent i Minnesota. Härvan under mitt skrivbord kanske inte är så illa ändå?

Videokväll

Igår gick Annelie och jag till DVD-butiken och hyrde filmen "National Treasure 2", med Nicholas Cage i huvudrollen. Vi hade sett den första filmen och såg fram emot att se uppföljaren. När vi satt oss till rätta framför TV:n och började titta, visade det sig att vi hade sett filmen förut. Hur dålig kan en film vara för att man ska glömma den så snabbt? Själv vet jag inte, för jag har glömt vilken film jag pratar om.

Ljudbildspel Saint Paul, Minnesota

Vill du se det i full storlek kan du klicka här

McCains tal ikväll

Är tillbaka i Minneapolis, och det är nu sista dagen av Republikanernas konvent. Scenen där John McCain ska hålla sitt acceptance speech ikväll är ombyggd för att ge känslan av att man är på ett Town Hall meeting. Denna utbyggnad har tagit upp den plats som var avsedd för poolfotografer, de som jobbar för större Amerikanska bildbyråer och publikationer.

Det betyder att det är djungelns lag som råder, att alla fotografer oavsett uppdragsgivare får försöka finna sig en fotoplats där det må finnas. När jag var nere i hallen för 30 minuter sedan hade en del fotografer redan intagit sina positioner, 5 timmar innan McCains tal. Det kommer att bli en lång natt.

Resrutt

S:t Louis, MO,
Springfield, IL,
Chicago IL,
Denver, CO,
Minneapolis, MN,
Houston, TX,
New Orleans, LA,
Daphne, AL,
D'iberville, MS,
Atlanta, GA.

Det är mina stopp under de senaste 12 dagarna. Det känns.

Lugnet efter stormen

Måndag kl. 16.40, French Quarter, New Orleans.

Lugnet före stormen

Söndag kl. 20.05, Interstate I-10, New Orleans.

Ljudbildspel Fyra dygn i Denver

Vill du se det i full storlek kan du klicka här

Äventyr

Vad heter cargo pants på svenska? Jag lät hursomhelst mitt hotell där jag bor i Denver tvätta dessa och en bunch med andra kläder, och byxorna kom tillbaka med pressveck. Hur förklarar jag det för min omgivning?

T-shirtarna fick jag dessutom levererade på galgar, vilket torde vara första gången de hängt på något dylikt. Att använda tvättservice på ett hotell är ett äventyr, don't you think?

Fullsatt

Rätt färg

Vet inte om ni tittade på Hillary Clintons tal på TV igår natt? Märkte ni då att hennes kavaj hade en speciell lyster? Det var ingen tillfällighet, redan tidigare på dagen testades vilken färg som skulle göra sig bäst i bild. No kidding.

Nikon D90 Video

It was a matter of time. En systemkamera med videofunktion. Nikon har just släppt en kamera som vänder upp och ner på vår föreställning om vad uttrycket stillbildsfotograf egentligen står för.

Vincent Laforet har ett tänkvärt inlägg här. Den amerikanske fotografen Chase Jarvis har redan testat ett gäng D90:s ingående (ovan) .

Det känns som Nikon gör det mesta rätt just nu, men jag skulle tro att Canon kommer med nåt liknande inom en mycket snar framtid.

Hillary

Hillary Clinton är fortfarande populär visade det sig i natt när hon höll sitt tal. Så populär att brandkåren fick stänga de innre dörrarna in till arenan för att den var fylld över kapacitet. Min bild på Hillary blev därmed en i korridoren som löper under läktarna. Håll tillgodo.

Tunn luft

Det är nu andra dagen av demokraternas konvent och min tredje dag i Denver. Sedan dag ett har jag gått med andan i halsen. Den tunna luften gör att man får ta några extra andetag ibland. Enligt Bjurman så är den tredje dagen värst, sedan vänjer kroppen sig. Skönt, då kan jag snart andas ut.

Hattparad

En iaktagelse jag gjorde under konventets första dag var att många av delegaterna hade en förkärlek till hattar. Någon hade en miniatyrbro på knoppen, en annan hade leksaksåsnor och en delegat från Florida hade en rosa flamingo som huvudbonad. Rena hattparaden. På bilden ser ni Renee Watson med en pimped up cowboyhatt. Nu till 10 000-kronorsfrågan. I vilken stat är hon delegat i måntro..?

Denver, CO.

Imorrn smäller det, då drar Demokraternas konvent igång i Pepsi Center, downtown Denver. 15 000 från media är ackrediterade, vilket sannerligen märktes när vi skulle in på arenan idag. Nästan en timmes köande. Tror inte köaspekten blir bättre när konventet drar igång.

Om du vill se några av mina "runt omkring"-bilder från första dagen i Denver kan du med fördel gå in på Bjurmans blogg.


På min blogg får ni istället nöja er med utsikten från mitt hotellrum. Om ni gissar att vi inte bor i centrala delarna av Denver så gissar ni alldeles rätt. Vi fick endast tag i hotellrum som låg 30 minuter utanför stan. Tycker trots allt utsikten väger upp den bagatellen.

Springfield, IL.

Nu kan jag berätta att jag och Bjurman tog ett stopp på vägen till Denver, närmare bestämt i Springfield, IL. Där hade Barack Obama för första gången ett valmöte med sin nyutnämnde vicepresidentkandidat Joe Biden.

Det tog 4 timmar från det vi började köa tills eventet var över. All denna tid spenderade vi i dryga +30ºC under en obarmhärtig sol. På grund av detta överhettades min ena kamera, och lade helt sonika av. Finns det något värre än när din kamerautrustning sviker dig? (ingen fara dock, fick bilderna jag behövde)

Nedan finner du ett axplock av vad som upplevdes bakom kulisserna i Springfield:

I den här presskön spenderade vi 45 minuter innan vi blev insläppta.

Nytryckta skyltar nu med Bidens namn inkluderat, delades ut till pubiken.

CNN hade ett förunderligt namn på sin plats på huvudpressläktaren. Såg ingen bebispool kan tilläggas.

Säkerheten var stor på valmötet, dessa herrar stod på taket bredvid Old State Capitol och spanade ut på publiken.

Detta är färgen mitt ansikte hade efter en lång dag i solen. Aj.

Väskan packad

Vart är jag på väg? Tittar man på min överfulla kameraväska kan man lätt tro att jag packar för ett OS. Nä, istället är jag på väg till "The Democratic National Convention" i Denver, CO, och sen är det vidare till Republikanernas dito i Minneapolis, MN.

Jag räknar med många "stånga huvudet mot väggen" situationer under resans gång, då en svensk tidning inte ligger högst upp på någons prioriteringslista. Å andra sidan är det sådant man dealat med sedan dag ett i USA. Inget nytt med andra ord.

Stefan Holm

På frågan om han har många erbjudanden efter karriären, svarar höjdhopparen Stefan Holm till Aftonbladets reporter: "Jag tänker inte hoppa på något som jag kanske ångrar inom några år." Nä, hoppa över det, tycker jag.

Panorama

Efter att jag klickade på denna linken, kändes det som om jag faktiskt var med på pressläktaren i Peking och fotade herrarnas 100-metersfinal. Cool stuff, Kari Kuukka!

Wacky Tabacky

Läste helt apropå en artikel om snus i dagens NY Post med rubriken "Wacky Tabacky". Det är kul att se hur Amerikanarna uppfattar något som är normalt för oss. I artikeln beskrevs snus som ett bra alternativ till rökning. Svenskt snus är som tuggtobak paketerat i små prydliga tepåsar, var deras bedömning.

Reportern fann locket uppe på snusdosan där man lägger de använda portionerna, extra intressant. Han noterade mycket riktigt: "När såg du senast ett cigarettpaket komma med ett inbyggt askfat?".

Kaffe

Numera dricker jag inget kaffe. Varför vet jag inte. Jag bara slutade. Min relation med Starbucks har följdaktligen svalnat en smula. Lite trist då jag råkar gilla deras koncept.

När man reser inom USA och det har varit tighta deadlines så har ofta Starbucks fungerat som ett kontor. En god kopp kaffe och sen satte man igång att rulla hem bilder på deras ultrasnabba wireless. Om det var riktigt tight deadline så tog man kaffet efteråt istället. Får se om jag kommer till mina senses och börja dricka denna ädla dryck igen, det hör liksom till.

Att börja om på nytt

Alldeles nyss kom jag hem från ett jobb bara några kvarter ifrån där jag bor i Greenwich Village. Där på min favoritgata nära W4th Street fotograferade jag en svensk sångerska. Artisten vars namn jag inte kan avslöja innan storyn gått i tryck, har bott i New York i en månad. Hennes förkärlek till staden är påtaglig. Hon säger att hon fått börja om på nytt sedan hon flyttade hit. Varje spelning är för henne en opportunity. Hon utstrålade entusiasm.

Det fick mig att minnas hur jag själv kände det när jag flyttade till New York. Jag minns det som en befrielse. Att börja om på nytt. Om några år kommer jag tillsammans med min familj att göra det igen. Med entusiasm.

En oproduktiv söndag

Google

Okej, jag vet att min website är lite gammal och hängig, men detta tar priset. Kolla vad som kommer upp i Google när man söker på mitt namn. (Nä, nä det var inte jag som sökte, det var min kompis, kompis, brors, lillasysters hamster som råkade googla mitt namn) Finner speciellt den andra textraden lite problematisk:

Golf

Golfaren Annika Sörenstam ska ju som bekant trappa ner på sitt tävlande. Vad gör man på sin fritid då? Spelar golf?

Video

Under dagen har jag farit runt på Manhattan och skjutit video för ett framtida projekt. Vad som slog mig är att det kommer fram sååå mycket mer folk och frågar om utrustningen: "Vart har du köpt videokameran?", "vilket stativ har du?" och "vilket märke är det på mikrofonen?". Jag får inte alls lika många frågor när jag har mina stillbildskameror. Nu ska jag ägna resten av dagen åt att fundera på varför.

What

Du vet att du inte är på den lyxigaste restaurangen när du får tre "what?" slängt i ansiktet, efter du frågat efter en meny.

Danielle

En 7 år gammal tjej som inte kunde prata eller äta själv upptäcktes i ett rum fullt av kackerlackor i ett hus nära Tampa, Florida. Flickans namn var Danielle, och hon hade levt nästan hela sitt liv i ett rum som var lika stort som en garderob.

Fotografen Melissa Lyttle och reportern Lane DeGregory berättar denna tragiska story i en multimediapresentation som håller världsklass.

Norsk president

VG:s USA-korrespondent Kim Riseth ska nu sadla om och bli presidentkandidat (bilden). Tanken svindlar, USA kan alltså få sin första norska president..... Ska jag vara ärlig så är omslaget fejk (det är säkert!) Bilden fick Kim av mig i present på sin avskedsfest på Upper East igår, då han efter 3 år i New York ska flytta tillbaka till Norge. Good luck good friend!!

Another day at the office

Vince

New York baserade fotografen Vincent Laforet vet definitivt hur man packar inför ett OS.

Williamsburg igår Kl 21:36

Tar man en kort tunnelbanefärd med L-tåget ut mot Brooklyn, så hamnar man i hippa Williamsburg. I år har jag varit där en gång. Så då kan man ju undra varför jag åker dit så sällan när det är så nära? Jag tror bilden jag tog igår ger mig svaret, och i sanning en jäkla massa frågor också..

Teckning?

Före

Efter

Vet inte om det är någon mer än jag som noterat att många bilder inom reklam- och musikvärlden på senare år fått en "look" som för tankarna till en tecknad bild. Något som föralldel passar inom just det användningsområdet.

Bilden ovan tog jag för den norska dagstidningen VG, där den översta är så som den såg ut när den publicerades. Den nedre bilden är behandlad i photoshop för att visa trenden jag pratar om.

Hade det varit rätt av mig att skicka hem den nedre bilden för publicering? Mitt svar är nej. Tyvärr så slinker den typen av behandlade bilder ibland in i dagstidningarna i Sverige, något jag finner ganska oroväckande. Har jag belägg för min oro?

Turismen

Bilden som jag knäppte på Upper West Side tycker jag är ganska talande för situationen på Manhattan just nu. Turisterna strömmar hit och använder med glädje sina billiga dollar. Turistbussarna går i skytteltrafik kors och tvärs på Manhattan. De få New Yorkers som inte lämnat stadens hetta, går omkring och känner sig för ett ögonblick som en minoritet.

15 minuter

Enligt ett uttryck myntat av konstnären Andy Warhol, så kommer vi alla att ha 15 minuter av berömmelse i livet. Mina minuter spenderades på denna artikel i Borås Tidning. En fyndig rubrik och en fin bild tagen av min gamle jobbarkompis Bengt Lagerstedt. Värt varje minut.

Mitt bidrag

Jag blev så inspirerad att jag nästan somnade när jag såg Darebergs bilder i hans senaste blogginlägg. Här kommer mitt bidrag, fotograferat i hörnet 6:e Avenyn och Bleecker Street i Manhattans Greenwich Village.

Dansar bättre än sin far

För tillfället är jag utan min fru och dotter i New York, de njuter av den fantastiska svenska sommaren i några veckor till. Under tiden så tittar jag på detta klippet av min dotter Olivia. Som ni ser så behärskar hon flera olika dansstilar. De är som följer:

* Slow snake
* Stiff neck
* Quick snake
* Sitting duck

Svensk sommar

Ovan ser ni en kort sammanfattning av min fem veckor långa vistelse i ett soligt Sverige.

Efter nyår (någon gång)

Förhoppningsvis drar min blogg igång igen efter nyår. Ni vet hur det är med nyårslöften, de är ganska.... svåra att hålla. Håller jag detta nyårslöfte kanske jag slipper hålla mitt andra löfte; att dra ner på godisätandet?

Semster

Jag kan inta stava till semster, för av någon anledning missar jag alltid ett "e" mitt i. Fast det behöver jag inte oroa mig för nu, semstern är ändå över. Som en sammanfattning av min lediga månad i Sverige kan jag säga att solen lös med sin frånvaro.

Tobakshandlare

När jag köpte kvällstidningen i en tobaksbutik på Avenyn i Göteborg var jag med om en något annorlunda upplevelse. Tobakshandlaren knappade in mitt inköp i kassaapparaten, och det rasslade till i kvittoskrivarn. Han hade alltså tänkt skatta för pengarna! Tobakshandlarnas vanligaste trick för att göra svarta pengar är annars:

* De knappar in summorna och samt två till tre onödiga knapptryck till, efter det att slutsumman dykt upp på displayen. Inget kvitto printas.

* De knappar in summorna och du ser den sammanlagda summan du ska betala. När de fått pengarna trycker de på en knapp till som nollställer displayen. Inget kvitto printas denna gång heller.

* De knappar in summorna på en miniräknare bredvid kassaapparaten.

* De låter kassalådan stå öppen mellan kunder och lägger i pengar utan att knappa in.

Kanske är tobakshandlare något att satsa på?

Fotgängare

När jag går på Manhattan med Olivia i babybjörn får jag nästan alltid ett leende från folk som jag möter, och ingen kommer ens tanken på att stöta in i mig. I Stockholm däremot, blir jag istället tryckt åt sidan av idioter. Snälla, ta mig tillbaka till Manhattan där miljontals av fotgängare samsas på trottoarerna

Flottare

- Titta där är en sån där flottare, utbrast min fru och pekade på en man utanför restaurangfönstret på Scandic Anglais.

- Det heter stekare, förklarade jag världsvant.

Stureplan

Jag känner mig som drottningen över en bikupa där jag bor på ett hotell i Stockholm. Runt omkring mig cirkulerar varelser med jättestora solglasögon, och det enda man ser av deras ansikten är en liten, liten mun. En mun som inte ler. Ack vad vore livet utan alla wannabeezz vid Stureplan.

Olivias smeknamn..

denna veckan är: "Plyttplytt"

Dagens sanning

Midsommar i Battery Park

Olivia sitter och funderar på om hon ska vara med och dansa "Små grodorna" runt majstången. Hon kommer fram till att hon nog ska lära sig gå först.
Foto: Marcus Skogström

Gucci mama..

...är vår dotter Olivia's nickname det senaste. Kan få vilken halvåring som helst att bli kaxig.

Sur och tvär

I förra veckan bjöd Donald Trump in Aftonbladet till presskonferens i Trump Tower med anledning av att hans senaste bok "Därför vill vi att du ska bli rik", släpps i Sverige. Mr Trump var riktigt grinig mot det lilla mediauppbåd som var där. När videokamerorna rullade sken han genast upp och firade av sitt bredaste dollargrin. Efter presskonferensen lommade han iväg, sur och tvär. Det är ett tungt jobb att vara miljardär.

Levererat

Ja just det. Nu har vi äntligen fått paketet levererat. I två delar. Brevbäraren tryckte in paketet, som innehöll en DVD, in i våran postbox. Postboxen är ungefär hälften så stor som en DVD med fodral. Det är nog dags för honom att byta jobb. Och planet.

Brevbäraren

Vår brevbärare är både lat och korkad. Istället för att via hissen leverera ett paket till vår lägenhet på 8:e våning, placerade han ett formulär i vår postbox. Där kunde man läsa att vi missat leveransen och att vi på baksidan av formuläret kunde fylla i en ny dag för leverans.

Orsaker till irritation:

1. Vi var hemma.

2. Det skulle gå snabbare att leverera det förbaskade paketet än att skriva lappen.

3. Posten kommer inte leverera paketet igen, utan kommer hänvisa oss till dess postkontor 12 kvarter bort.

4. Nu sitter jag och bloggar om denna skitgrej.

Orangutang

Inatt drömde jag att Per Ragnar gick med på att operera om sig till hälften människa, hälften orangutang. Han överlevde inte den pärsen. Inte orangutangen heller skulle jag tro.

En bild

Statsminister Fredrik Reinfeldt har möte med President George W Bush i Vita huset.
Foto: Pontus Höök

.....

skrivkramp.

Krafsemaja

..har vi kallat vår 5-månader gamla dotter Olivia det senaste. Hon krafsar på allt inom räckhåll. Japp, även min näsa.

13 000

På måndagen var det 13 000 dagar sedan jag föddes. Dagarna går..

Bilder

Blacksburg, VA. Cho Seung-Hui sköt ihjäl 32 människor på Virginia Tech University och tog sedan sitt eget liv i ett dåd som kom att bli den största skolmassakern i USA:s moderna historia.

Foto: Pontus Höök

En bild

Två skönheter i solnedgång. Min fru Annelie och min dotter Olivia vid en strand i Fort Lauderdale.
Foto: Pontus Höök

En bild

Ny Rangers klara för slutspel efter 3-1 mot Montreal Canadiens.
Foto: Pontus Höök

O Canada

När Bjurre och jag satt i bilen på väg till Bostons Logan Airport, genomförde jag ett väääldigt avancerat test. Jag sjöng Kanadas nationalsång lite lågmält i passagerarsätet. Testet gick ut på att se hur lång tid det skulle ta innan Bjurre började sjunga med. Det kändes som det inte funkade något vidare. Ingen nationalsång på hela bilresan.

Bilresan tog en timme. Det blev det lite jäktigt för att hinna med flyget, men vi hann lagom till att boarda 11.30 flighten. Jag sjönk ner i flygplansstolen och drog ett djupt andetag av lättnad. Detsamma gör Bjurre i stolen bakom mig. Sedan hörde jag ett litet harkel och en svajig stämma: "Oooo Canadaaaaa".

Madonna

Helt otroligt, men Madonna köpte våran barnvagn. Sen kom jag på att det var 1:a april, så det var inte sant.

Babblar

Fru och barn är kvar i Sverige till på onsdag, så fram till dess pratar vi över Skype varje dag. Min dotter Olivia babblar på så mycket att jag inte får en syl i vädret. Vet inte hur jag ska kläcka till henne att hon inte kan prata ännu..

Post

Nu är jag tillbaka på Manhattan. Det är mycket att fixa. Kom från postkontoret på 18:e gatan och 8:e avenyn, där jag hämtat upp 2 veckors post. Det är jäkligt glamouröst att gå till posten. Vad finns det för annan förklaring till att skådespelerskan Maggie Gyllenhaal stod bakom mig i kön?

Hej Sverige

Good bye New York. Hej Sverige. For now.

Snörpetroll...

är smeknamnet Olivia får dras med i dessa dagar.

10 år

På väg mot Lincoln tunnel ser jag den helt fantastiska skylinen. Det var Manhattan som tornade upp sig framför mig. Jag hade precis flygit in ifrån Sverige och satt nu i en taxi på väg till mitt tillfälliga boende på Upper East Side.

Jag kliver av på 84:e gatan och 3:e avenyn och känner genast lukten ifrån en kemtvätt slå emot mig. Det luktar gott. Skyskraporna får mig att häpna. Alla gula taxibilar gör mig förvirrad. Allt är spännande och nytt. Samtidigt känner jag rädsla. För nu hade jag flyttat till städernas stad, New York.

10 år senare, på dagen, bor jag kvar i samma stad. En stad jag hatar. Och älskar. That's the way it is.

Jordgubbar

Där stod jag i livsmedelsbutiken med jordgubbar rullandes runt fötterna. Så kan det gå när man håller en ask med bär och har butter fingers. En anställd var snabbt framme och sopade upp jordgubbarna. Snällt. Han stoppade omsorgsfullt tillbaka dom i asken, och satte sedan upp asken på hyllan igen. Elakt.

TV-världen

TV-världen har blivit större och vår lägenhet mindre. Så går det när man fläskar in en 42-tums TV i vardagsrummet. Värt varje centimeter.

Vatten

När jag dricker vatten så gör jag det ibland direkt ifrån kranen i handfatet. Fram tills häromdagen. För när jag stod nerböjd och drack vatten på Miami International Airport, så kom det fram en visslande herre till tvättstället bredvid och slängde upp sin ena fot och började tvåla in den. Numera dricker jag vatten ur glas eller pappmugg.

Tuttanmo..

...kallar vi vår nästan 3 månader gamla dotter, i dessa dagar.

Krysta

Jag tror jag är skengravid. Åtminstone i bloggvärlden. Som det är nu så måste jag krysta ur mig mina blogginlägg. Jag hoppas på en kort graviditet, följt av pånyttfödelse.

En bild

Chefsobducent Joshua Perper tar emot pressuppbådet utanför Boward County Medical Examiner’s Office & Laboratory i Fort Lauderdale efter obduceringen av Anna Nicole Smith.
Foto: Pontus Höök

Snasketrutt..

..är för närvarande det populäraste smeknamnet på vår 10-veckor gamla dotter.

Super Bowl

Om mindre än en timme börjar en av årets stora sportbegivenheter i USA, Super Bowl. 150 miljoner Amerikaner beräknas se matchen på TV idag. Själv vet jag inte reglerna i amerikansk fotboll. Inte heller vilka lag som spelar i årets upplaga. Men reklamen i pauserna sägs vara bra. Så när alla andra går och kissar i reklampauserna sitter jag kvar och tittar, samt dubbeldippar chipsen i salsan.

Vem sa vad?

Till SPORT-Expressen säger Annika Sörenstam:
- Att jag är mätt på golf och ska skaffa familj nu är långt ifrån det jag sa.

Hon syftar på en intervju hon gav till Aftonbladets Thomas Tynander den 16:e januari. Jag tog bilderna som publicerades i samband med artikeln den 19:e januari. Jag var med under delar av intervjun, som var mycket gemytlig. Jag hörde med mina egna öron att Annika sade att hon var rätt så mätt på golfen. Jag fick känslan av att hon försade sig.

Efter att jag lyssnat igenom Thomas Tynanders inspelning ifrån intervjun, så bekräftas min minnesbild:

"Du tar ett år i taget?

- Mmmm...nu tar jag ett år i taget. Nu ska jag köra det här året, så får vi
se. Jag menar...det är väl klart att, som jag sa, att jag är rätt så mätt,
det är jag ju.

Om du skulle börja tänka på familj så var det i slutet av nästa säsong?
- Ja, det är klart att man kanske får börja tänka på det i slutet…i slutet
av den här säsongen får man börja tänka på det. Sa jag.

Hur tänker du då?
- Jamen det är dags nu att...jag vill ha egen familj. Men är det nu...jag
tror att...om det är nåt vi bestämmer oss för då...då går ju inte karriären
så bra direkt. Jag menar då...då får man planera lite."

Expressen kaller det för felaktiga uppgifter. Jag håller inte med.

Ömma tår

I många år undrade jag varför alla småbarnsföräldrar envisades med att köra över mina tår med sin förbannade barnvagn. Nu vet jag varför när jag själv har en barnvagn att föra fram på Manhattans trottoarer. Folk tänker inte på att det är nedsänkningar i trottoaren där jag måste gå för att få upp vagnen över trottoarkanten. It's a matter of time innan vår röda bugaboovagn rullar över någons ömma tår. Tro mig.

Två bilder

Golfspelaren Annika Sörenstam.
Foto: Pontus Höök

Blödig

Såg en 11-åring på TV som sjöng så otroligt vackert. Så jag fällde en tår. Födelsen av min dotter Olivia har fått mig blödig. Känns betryggande.

Blick

Idag snubblade en dam på min rullväska när jag i godan ro spatserade terminalen fram på Orlando International Airport. Det hände efter att jag passerat henne, så vems fel är det då? Hennes tyckte jag. Det var åtminstone det jag yttrade när hon gav mig den där anklagande blicken. Det hjälpte, för sedan hade hon mord i blicken.

Skype

Så här gemytligt ser det ut när vi pratar med min tvillingsyster och hennes grabbar via Skype. Barnen har vi inte sett sedan vi var hemma i Sverige i somras. Oj, vad dom har vuxit! Jag tror det är hennes äldste son längst till vänster.

En bild

New York by night.
Foto: Pontus Höök

Annelie's hand

Jag undrar just om jag inte kan spå i händer också. Kollade just in Annelie's hand och kunde direkt säga att hon ätit rostat bröd med sylt.