Ett korsband mindre

I slutet av maj föll jag raklång när jag gick ner för en trappa. Där blev jag liggande i 10 sekunder utan att kunna röra mig och utan att kunna säga något. Så ont gjorde det. Det var innan en bröllopsfotografering så jag hade två kameror hängande på axlarna. Hur dom klarade sig är en gåta. Knät gjorde det däremot inte.

Det är nästan 5 månader sedan nu. Tidigare i veckan fick jag äntligen reda på vad det var för fel på knät. Ni vet, mitt sjukförsäkringbolag var ju först tvungna att godkänna den kostsamma magnetröntgen som behövdes göras. Nu lägger jag inte all skuld på dom utan också på personalen på sjukhuset som har alldeles för stor arbetsbörda och flera gånger misslyckades med att sätta upp ett möte med en specialist.

Utlåtande: Korsbandet är av. Menisken har en stor reva. En benbit är lös i knät. Det behöver opereras. Tilläggas ska att jag hade en korsbandsoperation får 8 år sedan. Det jag minns är att de 2 veckorna efter operationen då man inte är speciellt rörlig, var en extremt jobbig och deprimerande tid. I mitten av november ska jag alltså gå igenom det igen. Tips på tidsfördriv mottages gärna.

Hur gick det då med fotograferingen som jag hade direkt efter att jag slitit av mitt korsband? Det gick bra. Mycket tack vare att brudens far var tandläkare och bistod med smärtstillande, samt att ett benstöd hastigt och lustigt införskaffades. Det kommer jag alltid vara tacksam för. Bilderna som togs den dagen hittar du här.