Då fick jag vara en glädjespridare när jag föll i tunnelbanetrappan med mina kameror. För att inte göra sönder kamerorna, fick jag ta emot fallet med mitt redan sargade knä. Jag kom snabbt upp på fötter och stapplade vidare. Omgivningens skadeglädje sved i knäskålen.
Men hade du landat på kamerorna så hade säkert omgivningens skadeglädje varit _så_ mycket större.
ReplyDeleteMen du, det finns säkert knäskydd för sånna som dig.
ReplyDeleteFolk som slår sig ofta alltså.
Inte kan väl folk vara så vidrigt tråkiga att de gläds åt att en snubbe trillar i trappan? Sköt om dig!
ReplyDeleteAj Aj Aj ont ont
ReplyDeleteHur gick det ? Knät sitter kvar?
Betyder det att du inte kan träna för fullt för New york marathon?
ReplyDeleteNä du Maza, jag fattar inte hur folk kan vara skadeglada... ;)
ReplyDelete